Kapitel 4, v. 7-10:
7. Mina älskade, låtom oss älska varandra; ty kärleken är av Gud,
och var och en som älskar, han är född av Gud och känner Gud.
8. Den som icke älskar, han har icke lärt känna Gud, ty Gud är
kärleken.
9. Därigenom har Guds kärlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud
har sänt sin enfödde Son i världen, för att vi skola leva genom
honom.
10. Icke däri består kärleken, att vi hava älskat Gud, utan däri,
att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra
synder.
Min kommentar: Här har vi kommit till ett helt centralt ställe i Bibeln. V. 7: Kärleken är det
mått man bör mäta med i andliga sammanhang, om något är från Gud. Om du kommer in
i en församling, och du märker kärlekens ande där, då är det en Guds församling, om icke,
är det en Satans synagoga.
V. 8: Gud är kärleken, kan det sägas enklare. I den utsagan ryms allt, och fast vi har hört den
tusen gånger, och den har blivit en utsliten fras för oss, ytlig och intetsägande, är den icke-
destomindre en av de djupaste utsagorna i Bibeln och världslitteraturen. Och om vi håller
oss till den, står vi på säker grund. Vår kristendom ska vara en kärlekens religion, inte en
aggressivitetens, hatets, krigets och dispyternas religion. All religion som är kärlek, tillhör
Gud, ty Gud är kärleken, och är inte etiketternas, utan väsendets Gud. Afrikanska
naturreligioner kan vara upphöjda långt över västerlänningars kristendom, trots all
vidskepelse, bara för att de kanske har mer kärlek än västerlänningarnas kristendom. Som
sagt, andlighet ska mätas på hur mycket kärlek den har.
V. 9: Guds kärlek har många uppenbarelseformer, men den starkaste finns i Guds inkarnation
i Jesus Kristus. Gud sände sin Son för att vi skulle leva genom honom, leva av honom. Jesus
Kristus skulle vara vår mat och vårt ljus och vårt syre, Gud såg att vi behövde detta för att
klara oss, och satte igång med sin frälsaregärning. En lika stor gärning, eller större, som
inkarnationen, blir Jesu andra ankomst, som vi skall leva av i tusenårsriket. Gud kommer att
ge oss den just då när vi behöver det.
V. 10: Den kärlek som vi har i vårt bröst, kommer inte från oss själva, utan från det faktum att
vi är älskade, av Gud, av Jesus, av varandra. Men mest av Gud. Och centrum i den kärlek
Gud har älskat oss med, är försoningen i Kristus Jesus. Det är det största Gud har gjort för
oss. Det kommer något ännu större i framtiden, Jesu återkomst, som skall sätta punkt för
allt lidande, överallt. Jag har sagt att Jesu återkomst är världshistoriens största händelse,
och jag håller fast vid det. Vi är inte bara frälsta av försoningen, vi är också frälsta i hoppet
om Jesu återkomst.