Forest Man

 

Så til spörsmålet om menneskets syndighet. Jeg tror ikke på ondskap, at det finnes ondskap, all ondskap er ren ondskap, ellers er det ikke ondskap, og ren ondskap finnes ikke, ingen vil väre ond for det ondes skyld, alle tror de tjener en god og nyttig sak med det de gjör. Den vanligste form av "ondskap" handler om hevn, å hevne seg, men da tror vi at vi er rettferdighetens tjenere, når vi hevner oss, vi handler ifölge rettsprinsipper som vi tror på, öye for öye og tann for tann, ofte. Det er ikke ren ondskap. All "ondskap" handler om uvitenhet og svakhet, ikke om ren ondskap. Da er ondskapen plutselig lett å unnskylde, og behovet av hevn uteblir. Hevn oppkommer alltid av att vi tror på den rene ondskapen, og har behov av å straffe. Så straff er "ondskapens" kjerne. I Guds öyne er vi alltid rene og perfekte, alle sammen, og jeg kjenner også at jeg aldrig har gjort en synd med vett og vilje, bare av uvitenhet og svakhet. Jeg kjenner meg syndfri, alltså, når det gjelder bevisste synder. Jeg kjenner ikke noe ondt kjöd i meg som vil friste meg til å gjöre synd. Nei, jeg kjenner lyst til det gode i meg, lyst til det jeg tror er godt, som iblant kan väre ondt. Slik tror jeg alle mennesker har det. Det er naturlig for oss å väre gode, pröve å väre gode, så langt vi forstår hva som er godt. Så jeg tror på menneskets naturlige godhet, mennesket er godt innerst inne. Men syndefallet har trent oss til å väre onde, ikke av vår frie vilje, men utenfra, gjennom teknologien og samfunnssystemet. Frelsen handler om å rette til dette, ikke noen individuell frelse, selv om vi får belönning og straff i livet etter dette alt ettersom vi har värt på den gode siden eller på den onde. Men belönningen og straffen handler om kompensasjon, ikke om frelse i egentlig, individuell forstand. De som har lidd skal få kompensasjon, de som har hatt det godt på jorden, skal straffes, fordi de har gjödd seg på slaktedagen og ikke ofret seg for det godes sak, som innebärer lidelser. Men straffen handler ikke om å komme til helvede, men å miste retten til å väre med i tusenårsriket, så att vi lever i stövet, mikrolivet, under tusenårsriket. Livet der er et paradis akkurat som det i tusenårsriket, men det er bare i det skjulte, i det små, og man får ikke väre menneske lenger. Kompensasjonen til de som har lidd på jorden er å få väre menneske en gang til på jorden, på en perfekt jord, der ånd og materie er ett. Der skal de reinkarneres i Jesu egen slekt.

 

Frelsen handler ikke om en individuell frelse fra synden, men å våkne opp til å delta i menneskehetens frelse fra teknologien og Satans makt over jorden. Våkne opp til å våge å lide for evangeliets skyld. Lidelsene har en utrolig stor plass i Guds frelsesplan, og det er verdt å lide for evangeliets skyld, så stor er belönningen, allerede her på jorden. Ja, vi belönnes allerede her på jorden, og straffen for å ha gjödt seg kommer også her på jorden i alle slags sykdommer og i å väre slövet av all lyx så man er ute av stand til å nyte og glede seg. Den som har små behov har lett for å glede seg. Se hvor mye glede og latter det er i Afrika og Amazonas, for eksempel, og hvilke gledeslöse zombier vi er i Skandinavia i sammenligning.  

 

Varme hilsener fra Lars 

 

 

SVENSKA:

 

 

(brev till dansken Kåre Lichtenberg om hans fru Dinah Schytts tal "Den förlorade gudsbilden")
 
Kära Kåre! Nu har jag hört det första talet, men det andra kunde inte höras, eftersom det var två 
Dinahs som pratade i munnen på varann, troligen två tal som har placerats ovanpå varandra. Men 
jag kommer att kommentera det första anförandet. Det var ett vackert stycke teologisk antropo-
logi, läran om människan. Dinah har verkligen satt in sig i sitt ämne när hon kunde citera Luthers, 
Grundtvigs och Kierkegaards tankar om ämnet. Det är inte vanligt bland Smiths vänner. Där är vi 
självtillräckliga och bryr oss inte om andra församlingar och kyrkans historia. Det är bara oss, oss, 
oss. Så jag var glad att Dinah känner till teologin. Jag håller med det mesta av det hon sa, även om 
jag har min egen tolkning av syndafallet. Jag tror att syndafallet handlade om att människan 
utvecklade verktyg för att sätta sig själv över resten av skapelsen. Det första verktyget var en pan-
flöjt, som Gud förbjöd oss ​​att göra (det var också Satans syndafall, att göra en panflöjt av vass) 
eftersom vi inte skulle göra en bild av någonting på jorden eller i himlen, vi skulle vara som djuren, 
utan verktyg. Det första verktyget var fröet till all teknologi som har förstört naturen och mänsklig-
heten idag. Gud såg detta i förväg. Syndafallet var att vi slutade vara djur, slutade vara apor. Och 
syndafallets crescendo var att vi dödade det första djuret. Vi kunde göra det tack vare våra verktyg. 
Och det första djuret vi dödade var ett lejon. Därför blev Jesus lejonet av Juda, som skulle återställa
fallet, och han dödade aldrig någonting under hela sitt liv, kanske bara myror på vägen, ofrivilligt. 
Inte ens myggor, frivilligt.

Så till frågan om mänsklig synd. Jag tror inte på ondska, att det finns ondska, all ondska är ren 
ondska, annars finns det ingen ondska, och ren onska finns inte, ingen vill vara ond för det ondas
skull, alla tycker att de tjänar en god och nyttig sak med det de gör. Den vanligaste formen av 
"ondska" handlar om hämnd, att hämnas, men då tror vi att vi är rättvisans tjänare, när vi hämnas, 
vi agerar då enligt juridiska principer som vi tror på, öga för öga och tand för tand, ofta. Det är inte 
ren ondska. All "ondska" handlar om okunnighet och svaghet, inte om ren ondska. Då är ondskan 
plötsligt lätt att ursäkta, och behovet av hämnd försvinner. Hämnd kommer alltid från det faktum 
att vi tror på ren ondska och behöver straffa. Så straff är kärnan i "ondska". I Guds ögon är vi 
alltid rena och perfekta, alla, och jag vet också att jag aldrig har begått en synd med vett och 
vilja, bara av okunnighet och svaghet. Jag känner mig syndfri, alltså, när det gäller 
medvetna synder. Jag känner inte något ont kött i mig som vill att fresta mig att synda. 
Nej, jag känner lusten till det goda i mig, lusten till det jag tycker är gott, som ibland kan 
vara ont. Det är så jag tror att alla människor känner. Det är naturligt för oss att vara goda, att 
försöka vara goda, så långt vi förstår vad som är gott. Så jag tror på människans naturliga godhet, 
människan är god innerst inne. Men syndafallet har tränat oss att vara onda, inte av egen fri vilja, 
utan utifrån, genom teknologin och samhällssystemet. Frälsning handlar om att korrigera detta, inte 
om någon individuell frälsning, även om vi belönas och straffas i efterlivet allteftersom vi har varit 
på den goda eller på den onda sidan. Men belöningen och bestraffningen handlar om kompensation, 
inte om frälsning i verklig, individuell mening. De som har lidit kommer att få kompensation, de 
som har haft ett gott liv på jorden kommer att straffas, eftersom de har gött sig själva på slaktdagen
och inte offrat sig för den goda saken, vilket innebär lidande. Men straff handlar inte om att komma
till helvetet, utan om att förlora rätten att vara med i tusenårsriket, så att vi lever i stoftet, mikrolivet, 
under tusenårsriket. Livet där är ett paradis precis som i tusenårsriket, men det är bara i det dolda,
i det små, och man får inte längre vara människa. Kompensationen för dem som har lidit på jorden 
är att få vara människa igen på jorden, på en perfekt jord, där ande och materia är ett. Där kommer 
de att reinkarneras i Jesu eget släkte.

Frälsning handlar inte om en individuell frälsning från synd, utan om att vakna upp för att delta i 
mänsklighetens frälsning från teknologi och Satans makt över jorden. Vakna upp för att våga lida 
för evangeliets skull. Lidandet har en otroligt stor plats i Guds frälsningsplan, och det är värt att lida 
för evangeliets skull, så stor är belöningen, redan här på jorden. Ja, vi blir redan belönade här på 
jorden, och straffet för att ha gött sig kommer också här på jorden genom alla slags sjukdomar och 
genom att bli slö av all lyx så att man inte kan njuta och glädja sig. De som har små behov har lätt 
för att glädja sig. Se hur mycket glädje och skratt det finns i till exempel Afrika och Amazonas och 
vilka glädjelösa zombies vi är i Skandinavien i jämförelse.
 
Varma hälsningar från Lars