Nyligen färdigställde jag en ny bok, "En kristen teosofi" (den finns att läsa på Internet Archive, fritt,
här), av redigerade gamla blogginlägg från denna blogg. Boken har 295 sidor. Här kommer förordet till boken, från boken:
"Det här är tredje delen i min serie helhetsvyer över den kristna
tron. Första delen var ”Djurisk teologi. Paradisets återkomst”
på Titel Förlag 2010, andra delen var ”Systematisk teologi. Ett
försök till ekologisk helhetsåskådning” från 2019, och det här
är tredje delen. Jag skriver denna tredje del som lärjunge till
den kristne gnostikern Jakob Böhme, som också utformade en
kristen teosofi. Och då använder jag namnet teosofi i dess äldre
bemärkelse, såsom termen användes före mitten av 1800-talet,
innan Teosofiska Samfundet bildades 1875. Jag använder det
såsom det har gett namn på den kristna spekulationen hos
Paracelsus, Jakob Böhme, John Pordage, Antoinette
Bourignon, Jane Leade, Emanuel Swedenborg, Louis Claude
de Saint-Martin, Friedrich Christoph Oetinger, Franz Xaver
von Baader, Vladimir Solovjev, Nicolaj Berdjajev. Dessa
namn är de mest kända bland de kristna teosoferna, men det
finns otaliga fler.
Jag har föga till övers för teosofi i den bemärkelse som den har
kommit att betyda inom religionen teosofi, såsom den odlas
inom Teosofiska Samfundet.
Det här är kristen mystik och esoterism, och dess yttersta rötter
står att finna i den judiska gnosticismen på Jesu tid. Jag är på
många sätt en lärjunge till gnostikerna, men helt på kristen
grund.
Verket består av redigerade blogginlägg från bloggen ”Forest
Man”, en engelsk-svensk teologisk blogg som jag började
driva sommaren 2019, och som jag driver fortfarande. Vissa
artiklar på bloggen är skrivna på engelska, och vissa på
svenska. Jag låter de engelska artiklarna stå som de är skrivna,
utan att översätta dem, litande på att läsarna är så pass bildade
att de klarar min engelska, som är enkel.
Jag har inom varje ämne sakta utvecklat mina tankar, så att de i
kapitlets slut inte nödvändigtvis stämmer överens med de i
början av kapitlet. Således är artiklarna i tidsföljd i varje ämne,
i den ordning jag skrev dem på bloggen. Flera av tankarna i
texterna har jag redan lämnat bakom mig, så fort utvecklar sig
mina tankar. De flesta kapitlen är skrivna i psykos, i en otroligt
kreativ fas i mitt liv, så det har blivit mycket tankediktning.
Därav alla konstigheter. Men jag fascineras ändå, trots att jag
inte alltid håller med längre, av den gigantiska
tankebyggnaden, ty den är mystisk och djup. Jag yttrar mig
ofta om sånt vi inte kan veta, och jag har tagit med alla
konstigheter, ty jag menar det är bättre att ha en hypotes om
det outsägliga än att inte ha något alls. En hypotes är något att
ta avstamp ifrån, något att kritisera, och alla hypoteser behövs,
alla hypoteser gör världen en tjänst. Därför låter jag denna
mäktiga teosofiska tankebyggnad som jag byggt, stå som den
blev byggd, att åskådas och beundras som ett diktverk, med
förfelade domedagsdatum och allt, utan anspråk. Det är viktigt,
jag har inte haft några större anspråk med denna byggnad. Jag
har hela tiden varit medveten om att jag diktar, och på hur skör
is jag träder. Då faller man lätt igenom, men bättre är att man
åtminstone har försökt gå på isen för att rädda sanningen in i
vår tid.
Jag hoppas detta verk får verka till att utdjupa den kristna tron
hos sina läsare, trots sina uppenbara brister och diktande av
sanningen, som i själva verket är att ljuga efter noter.
Lars Larsen,
Stockholm, 12.11.2020"