Forest Man

Kapitel 3, v. 19-22:

19.  Därav skola vi veta att vi äro av sanningen; och så kunna vi
      inför honom övertyga vårt hjärta därom,

 20.  att om vårt hjärta fördömer oss, så är Gud större än vårt hjärta
      och vet allt.

 21.  Mina älskade, om vårt hjärta icke fördömer oss, så hava vi
      frimodighet inför Gud,

 22.  och vadhelst vi bedja om, det få vi av honom, eftersom vi hålla
      hans bud och göra vad som är välbehagligt för honom.


Min kommentar: V. 19 hör egentligen ihop med vers 18, "Kära barn, låtom oss 
älska icke med ord eller med tungan, utan i gärning och i sanning." V. 20 skall börja
med stor bokstav, och börja med "Om..." Dvs. om vi älskar icke med ord eller med tungan,
utan i gärning och i sanning, då är vi av sanningen, och vi kan övertyga vårt hjärta
därom inför Fadern. Men om vi inte kan det, då måste vi minnas att vi inte är våra egna
högsta domare, utan att Gud är vår domare. Vi kanske har felaktiga uppfattningar om
vad som är rätt och fel, eller felaktig uppfattning om syndens och ondskans väsen, ty 
i yttersta bemärkelse finns inte ondskan, som mystikern Fritz Olofsson (1929-2008) skulle 
säga. Ondskan finns bara i fenomenvärlden, inte i den absoluta världen, det är därför Gud 
kan förlåta oss. Det finns ingen ren ondska. Börjar man syna en människas ondska i sömmarna, 
kommer man alltid till slut till en punkt där den upplöses i okunskap och tro på att man gjorde det
rätta när man gjorde fel. Att man inte syndade medvetet. Och det är också Jesu mening när han 
ber för sina bödlar på korset och säger "Fader, förlåt dem, ty de veta icke vad de göra." Det är
lätt att förlåta när torterarna trodde de gjorde det rätta när de torterade dig, det var ingen 
medveten ondska, ondska för att göra ont. På det sättet finns det ingen absolut ondska,
ingen ren ondska. Alltid är det tankar om hämndens berättigande som ligger bakom ondskan,
att vi har rätt att hämna oss och straffa den som vi tycker har gjort fel. Men det är inte absolut 
ondska, det är inte ren ondska, att plåga bara för att plåga, för att göra illa. Utan det är alltid
nåt slags rättstänkande i botten där. 
   V. 21: Det bästa är att vi låter Gud döma oss, och då får vi alltid förlåtelse, och vårt hjärta
fördömer oss inte längre. 
   V. 22: Och det vi ber om i frimodighet, i tro, det får vi av Gud. Och frimodighet och tro får 
vi när vi håller Guds bud och gör det som är välbehagligt för honom. Vi måste vara trogna för 
att kunna tro. Jo, tron är en gåva, men det är trogenheten också. Trogenheten börjar med
omvändelsen, som är den första akten av trogenhet mot Gud, och därför trons begynnelse. 
Det är ingen händelse att tro och trogenhet kommer från samma ord.