Forest Man

Verkligheten kan grovt indelas i två sfärer, båda med otaliga dimensioner och aspekter:

 

1) Den finmateriella verkligheten

 

2) Den grovmateriella verkligheten

 

Den första verkligheten, den finmateriella verkligheten, är den yttersta verkligheten, och spänner över hela kosmos. Den kallas också för "verklighetens uppståndelsevärld" i min filosofi. Den andra verkligheten, den grovmateriella verkligheten, är reserverad för planeten Tellus, jorden, där den är i ett intrikat förhållande till den finmateriella verkligheten. Det är inte så att hela kosmos både är grovmateriellt och finmateriellt, såsom planeten jorden är från en utsiktspunkt sedd, utan det hela är högst invecklat. Det är nämligen så, att alla planeter i kosmos utom jorden lever i uppståndelsens värld, i den eviga saligheten, och är alla befolkade av väsen, men vi kan inte se dem, eftersom vi är i den grovmateriella verkligheten, som lägger sig som en sond över vår varseblivning av verkligheten. De kan se oss, men vi kan inte se dem. Den grovmateriella verkligheten är inuti den finmateriella verkligheten lite som i en rysk docka, och är ett resultat av Satanaels (Satan nästan i hans ursprungstillstånd) skapareplaner, som ville skapa en egen sfär i verkligheten som skulle kunna tävla med Gud Jehovas finmateriella verklighet, där inget lidande finns. Han tilläts göra ett experiment med en planet, och valde Tellus för att skapa sin egen värld, samt mänskligheten som sina slavar. Att vår värld är så brusten och full av lidande, att djur äter varann och att man kan falla och bryta benen, är ett resultat av att Satanael en gång skapade vår planet, utav råmaterialet från en preexistent planet, som i historievetenskapen på planeten Götz (Mars) kallas planeten Eden. Det var också mänskligheten på planeten Eden som blev råmaterialet för slavmänskligheten, som skapades av Satanael jämte alla andra fallna djur och växter. Allt på vår planet hade föregångare på planeten Eden, men allt manipulerades av Satanael för att passa hans design för en fallen värld. Och människans syndafall var att de frivilligt gick med på Satans skapareplaner och började samarbeta med honom. Hur detta gick till är föremål för en hel mytologi på planeten Götz, men Bogomilerna har fattat en del. Bibelns skapelseberättelse är mytologiskt sann, bara man minns att Gud i skapelseberättelsen är Satanael, som i början av sin historia hade en guds härlighet. Han har fallit djupare och djupare sedan dess, in i UFO-verkligheten, och UFO-teknologin är hans försök att skapa en alternativ verklighet till Guds finmateriella verklighet, till sin yttersta spets. 

 

Den finmateriella verkligheten är den egentliga, absoluta verkligheten, och i början, före Satanaels syndafall, som var en förgrovningsprocess av hans väsen och vilja, existerade bara den finmateriella verkligheten, och inget lidande fanns. Då var anden och materien ett, och materien lydde andens minsta vink. I nära döden-upplevelser har människor fått en försmak av den finmateriella verkligheten, men ingen har trätt in i den på fullt allvar, bara anat den. Även i det vanliga livet, utan att ha varit nära döden, kan man få glimtar av den finmateriella verkligheten, i stunder då inget lidande finns. Den finmateriella verkligheten är ett extrakt av allt det bästa vi har på jorden, och mer därtill. Men ingen teknologi finns där, ty den behövs inte. Livet är nog och övernog. 

 

Mellan den finmateriella verkligheten och den grovmateriella verkligheten finns det en region som jag kallar "mellantillståndet", och där alla civiliserade människor vistas efter döden i väntan på uppståndelsen på den yttersta dagen, utom de som uppstått från de döda likt Kristus, de går genast in i den finmateriella verkligheten. Mellantillståndet är Hades, dödsriket, och det är ett tillstånd av sömn och drömmar och drömlös sömn. I de mest vakna tillstånden i denna verklighet har drömmarna en karaktär av astralresor eller vakendrömmar.  När människor upplever astralresor och nära döden-upplevelser på jorden, innan döden, är det också mellantillståndet i Hades de besöker.

 

En gång skall den grovmateriella verkligheten upphöra att existera, och denna händelse kallas i kristen teologi "Jesu återkomst", som är den största händelsen i världshistorien sedan Satanael skapade Tellus. Hur stor händelsen är kan man utläsa ur kyrkohistoriens alla apokalyptiska förväntningar och apokalyptiska sekter, som ivrigt väntat på denna händelse. Då skall Satans skapareplaner upphävas, och skapelsen på jorden skall börja på nytt, som om jorden skapades för första gången, och Gud ska då få planera allt, hur det skall vara på jorden, och göra gott det som Satanael förstörde. Mellantillståndet skall dock bevaras i tusen år framöver efter denna gigantiska kosmiska händelse, där de onda bevaras och läks, medan de goda får vara med i en övergångsperiod mellan den gamla världen och den nya världen som kallas för "tusenårsriket" och skall vara i tusen bokstavliga år, för att profetiorna skall gå i uppfyllelse. Då skall jorden bli ett Eden igen, i all sin härlighet, ty allt ska börja på nytt, och allt ont skall rensas bort från jorden. Men vi skall känna igen naturen på jorden från Tellus-perioden, ty Gud skall skapa den nya jorden ur ett råmaterial som han tar från det Satanael skapade då han skapade Tellus. Det blir Satanaels syndafall och hans skapande av Tellus, bara upp-och-ner. Den gången skapade Satanael Tellus ur råmaterial som fanns i Eden, nu skall Gud skapa Eden igen ur råmaterial som fanns på Tellus. 

 

I slutet av tusenårsriket skall även mellantillståndet, som förvisso inte har något lidande heller, upphöra att existera, och de onda ska leva vidare som stoft, i mikrovärlden, där de återställs fullständigt in i den finmateriella verkligheten, och de goda skall gå in i det himmelska kretsloppet, i en slags biblisk reinkarnationscykel, där vi vandrar genom verkligheten i all dess oändliga rikedom, som bakterie, som insekt, som växt. Det blir aldrig tröttsamt, så rik är verkligheten. Även i mikrovärlden finns detta kretslopp, så rik är mikrovärlden, den är outtömlig. Tillvaron är oändligt liten, det måste man komma ihåg.

 

Den finmateriella verkligheten är en fysisk, materiell verklighet precis som vår yttre verklighet på Tellus, men med den skillnaden att den är andemateriell, vilket betyder att anden härskar över materien, istället för vice versa. Materien lyder anden fullt och helt. Materien är inte längre ett fängelse för anden, som det nu är på jorden. Den finmateriella verkligheten har födelse och död precis som oss, men i en form vi inte kan föreställa oss. Den har födelse och död, men utan lidande. Man äter och bajsar, precis som Jesus gjorde efter sin uppståndelse i Jerusalem för 854 år sedan, men bajset luktar inte illa, och anses inte som smuts. Så den finmateriella verkligheten är alltså något helt annat än det vi vanligen kallat för "andevärlden" i religionshistorien. Det är "vad inget öga sett och inget öra hört och ingen människa anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom." (1. Kor. 2:9).