Ord till de som lider
(om du vill, kan du höra på den här fantastiska sången medan du läser)
Kära själ som lider. Förtvivla ej, ty genom lidandet får du del av den bästa gåva tillvaron har att ge; barmhärtigheten med de som lider. Kärlekens kvintessens. Vad skulle vi ej offra för att få del av den bästa gåvan i tillvaron? Mycket. En del av oss behöver inte offra, vi blir skänkta lidandets gåva oförtjänt. Så att vi får del i tillvarons största gåva, barmhärtigheten. Mystikern Martinus Thomsen skrev i sin Livets Bok att när vi kommer i salighetsriket, skall våra lidanden vara det vi minns med största ömhet och tacksamhet, ty genom dem fick vi del i det bästa tillvaron har att ge.
Förtvivla ej, även om dina lidanden tycks pågå i oändlighet. En vacker dag, och den dagen kan gärna komma före du dör, är dina värsta lidanden över, och den dagen kan komma när som helst. Då skall du tacka Gud för det barn som blivit fött genom dina födslovåndor, och se nyttan av födslovåndorna. Alla våra lidanden är födslovåndor, för att något ska bli fött i vårt väsen. Något ofantligt upphöjt över alla materiella ting som vi kan få i gåva. Satan missunnar oss denna gåva, barmhärtigheten, som han inte har, ty han har levt i bekvämlighet i alla sina dagar, som herre och gud. De fattiga skall ärva jorden, ty de har genom sina lidanden blivit skickade att styra. De saktmodiga skall ärva jorden, de som låg och blödde i förnedring, ty de har det som är väsentligt för allt styre, barmhärtigheten. Genom att de har lidit, kan de komma de som lider till hjälp. Och en konungs viktigaste uppgift är att lindra lidande i sitt rike, kom ihåg det. Det förstod Salomo i psalm 72 i Psaltaren. De som har gått genom den stora vedermödan, det stora lidandet, är skickade att bli Guds och Kristi präster och konungar, "Du har gjort dem till ett kungarike, till präster åt vår Gud, och de ska regera på jorden.” (Upp. 5:10) Så när du lider, ta det som en ynnest, att du har blivit utvald till att bli Guds präst och konung för att regera på den nya jorden en gång. Det känns inte så nu, men en gång skall du känna lidandets välsignelse, och då skall du glömma dina lidanden såsom en kvinna som nyligen har fött sitt barn glömmer sina födslovåndor i ren glädje över det nyfödda barnet. Födslovåndorna känns långa och outhärdliga medan de håller på, men vem vill inte offra det för att få hålla ett nyfött barn i sina armar? I lidandet gör Gud dig havande med barmhärtigheten, och en gång skall du föda barmhärtigheten, medlidandet fram i härlighet, och vara skickad att styra över jordens folk. Du har blivit rik, du har fått något större än ett nyfött barn, du har fått tillvarons främsta gåva, barmhärtigheten, kärleken. Varje timme du lider, ökar ditt konto i himmelen, barmhärtighetens pengar, och en gång skall du få lov att ta ut pengarna från ditt konto som har samlat sig där, vars välsignelse du inte fick smaka medan du samlade dem. Tänk så när du lider, du blir sant rik nu, du samlar skatter i himlen, får del i det som ska hjälpa dig att hjälpa din nästa. Du får bara inte se och smaka din rikedom nu, men i verkligheten går du havande med din rikedom, gömd för dig själv. Och en gång skall dagen komma då ditt lidande är evigt förbi, och då skall du gråta av glädje och jubel. Gud har gjort dig skickad för det eviga livet i tusenårsriket, och du skall i tusen år få leva ett fulltonigt människoliv i en förhärligad materie, där allt ditt lidande skall kompenseras, och inte bara såsom rättvisan kräver, utan hundrafalt, tusenfalt. Så generös är Gud mot de som har lidit. De som lider är hans ögonstenar i tillvaron, kom ihåg det, ty han har själv lidit här på jorden i Jesu skepnad, mer än någon annan varelse har lidit, därför kan han vara vår barmhärtiga konung och överstepräst. Men ve dem som har gött sig på slaktedagen, och levat i bekvämlighet och rikedom alla sina dagar på jorden! De har redan fått sin lön, säger Jesus, och det betyder att de inte får vara med i tusenårsriket, utan går förlorade i mikrolivet, i stoftet. När de inser vad de har förtjänat, skall de gråta och skära tänder, och se med missunsamma blickar på de som lidit under jordelivet, och då önskar de i sitt stilla sinne att de kunde köpa de trognas salighet med allt de förtjänat under sitt jordeliv, men det är omöjligt, de går inte att köpa olja när brudgummen har kommit, för den som inte har olja själv. Läs liknelsen om de tio jungfrurna i Matt. 25:1-13. De skall banka febrilt på porten, men inte släppas in, ty de har inte barmhärtighetens olja, den Helige Andes kärleksväsen i sig.
Därför, om du aldrig har lidit, sök kärlekens lidanden, eller be till Gud att han må ge dig lidandets gåva, så du kan köpa olja. Olja uppstår bara i lidandet. Det är omöjligt att få olja om du inte lider. Ty lidande ger medlidande, medkänsla. Och då kanske Herrens Ande viskar till dig att du skall sälja allt du har och ge pengarna till de fattiga, och själv bli en hemlös tiggare, så du kan köpa kärlekens olja. Eller hoppa av Systemet på andra vis, som alltid innebär lidanden. Vem vet. Du vet var skon klämmer.
Det finns historier om kristna i den första kristna kyrkan som uppsökte martyrdöden för att få martyrkronan. De gjorde desperata saker för att få följa martyrer i martyrdöden. Så långt behöver du inte gå. Det räcker långt med en tvåveckors fasta på regnvatten för att ge matpengarna till en fattig tiggare på Stockholms gator, då vet du plötsligt vad det är att gå hungrig, och se, medlidandet föds i dig.
Men de största lidandena är de som Herren väljer åt oss, som inte vi väljer själva. De är också de tyngsta att bära, och således de som ger mest olja. Vi saknar kontroll då, saknar kontroll över vårt öde, har bara att böja oss under försynen och hoppas på det bästa. Vi kan inte hoppa av när vi vill, så att säga. Prisa dig salig om du har fått vara med om sådana lidanden, de är de sanna martyrlidandena. Varje själ som lidit så, är martyr, och skall få martyrkronan, inte bara de som dött för sin tro. Faktum är att det att dö för sin tro är en mindre uppoffring än att år efter år bära lidandets ok som levande. Att dö går så fort och ger dig lönen så snabbt. Du övas inte i tålamod, denna dygdernas dygd. På samma sätt som barmhärtighet inte kan fås utan att lida, kan inte heller tålamod fås utan att vänta, vänta och vänta. Tålamodets olja brinner länge och väl.
Och kom ihåg att kompensationen för dina lidanden, som en gång kommer i tusenårsriket, står i proportion till dina lidanden. Inte i rättvis proportion, visserligen tusenfalt, men den som har lidit mer får smaka mer glädje än den som har lidit mindre. Därför skall du prisa dig lycklig om du får lida mycket, ty då blir lönen extra stor. Denna anda genomgår det aposteln Petrus skriver i sitt första brev:
"12Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. 13 Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet. 14 Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. 15 Men ingen av er skall lida för att han är en mördare eller tjuv, förbrytare eller förskingrare. 16 Men om någon får lida för att han är kristen, skall han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet." (1 Pet. 4: 12-16)
Vad är Kristi lidanden? Det är lidanden som ger olja, som ger medlidande. Det finns lidanden som inte är Kristi lidanden, som t.ex. självömkans lidanden. Självömkan ger inte olja, så om du lider av det, skall du be till Herren om befrielse, och be om gåvan att kunna prisa Gud för dina lidanden, ty när du lider för Kristus vilar Härlighetens Ande över dig.
Vi ser det och känner det inte. Det är för att vi är inne i en lång, mörk tunnel, så lång att ljuset i andra ändan inte når oss. Men utanför tunneln visar sig ett vackert skådespel, änglar som svävar över oss och Kristus själv som ber för oss att vi må hålla ut, böjd över oss med handen över vår panna. Vi har tränat länge inför detta i himlen, innan vi nedsteg i våra kroppar, och det vet Kristus. En gång skall vi minnas allt detta. Och vi skall minnas att vi i träningen i himlen tränade extra mycket i tron, att tron liksom var nyckeln varmed vi kunde uppfatta något av det som pågick utanför tunneln, och minnas något av det vi lärt oss under träningen i himlen. Så nära dig med tron när du lider, inte med självmordstankar och flyktvägar, utan med Herrens Ord, som föder tro i dig. Då stöter du snart på ord som Paulus' ord om att allt tjänar dem till det bästa som älskar Gud, osv. Ha sådana ord som lyktor inne i din tunnel, låt dom massera din värkande kropp, och öva dig att förbli i detta trosmedvetande som du får av att läsa sådana ord, som får dig att en liten stund hålla huvudet över vattnet och kippa efter andan, för att sedan åter fortsätta din farliga dykarfärd. Eller varför inte liknelsen om att vi i sådana stunder sticker huvudet upp över molnen och ser solen en liten stund, ser hela den blå himlen och det eviga ljusets befrielse. För att sedan återvända till den gråa verkligheten, där himlen alltid är grå och hård som betong. Du skall minnas sådan epifanistunder när du lider. Du skall träna dig i att minnas dem. Minnas Herrens välgärningar emot dig, Det skall ge dig märg i benen när du lider. Herrens tröst är riklig, men du skall ta med dig trösten in i lidandet, och inte glömma bort den.
En gång är det värsta över. Kom ihåg det. Det är som att ha bestigit Himalaya, och nu skall ta dig ner igen. Det är mycket lättare att gå ner än att gå upp. Den stunden kan redan vara här, att du redan upplevt det värsta i ditt liv, och att från den stunden allt blir lättare dag efter dag. Ditt eldprov är över, nu får du njuta frukterna av det, att du bestod provet. Jag har själv en sådan känsla av att "mitt lidandes tid är över". Jag har lidit så fruktansvärda lidanden. Ibland trodde jag att jag hade lidit mer än Kristus. Nu har jag kommit in i ett stabilt liv där det känns som om framtiden är viss och trygg. Har du en sådan erfarenhet? Då skall du jubla, ty det är en stor stund när det värsta är över. Då har du på ett sätt redan segrat. Det hela är lite som när Kristus segrade på Golgata, då var det värsta över i den gudomliga historien, och den avgörande segern vunnen. Du har kanske haft ditt Golgata. Om du har haft ett Golgata, då tillhör du martyrernas skara, och är nu korsfäst med Kristus intill han kommer tillbaka, Kristi slav och fånge, p.g.a. det medlidande med de lidande som fötts i dig. Du har Kristi sårmärken på din kropp i symbolisk bemärkelse, ditt adelsmärke. Nu kan du, i epifanins stund, se hur rik du har blivit, och glädja dig till den dagen då du skall få ta ut pengarna från ditt konto i himlen. Glädjen över din rikedom skall bära dig den väg som återstår. Och vad är din rikedom? Kristus är din rikedom. Du har vunnit hans hjärta med din uthållighet i lidandets smältugn. Då blir du Guds arvinge och Kristi medarvinge. Du skall då ärva allt, med andra ord. Allt blir ditt. För att du höll ut i prövningens stund, utan att bli bitter, bli ateist eller ta självmord. Men även självmördare kan vara martyrer och få martyrkronan, p.g.a. den olja de kan ha hunnit samla innan de dog för egen hand.
Uppståndelsen från de döda i början av tusenårsriket är martyrernas uppståndelse, då det heliga ordet från Jesu mun att de saktmodiga skall ärva jorden, skall gå i uppfyllelse, och de sista bli de första och de första de sista. Är du bland de lägst värderade här på jorden, skall du glädja dig extra mycket, ty stor blir din lön i himlen, du blir bland de första, du som var bland de sista.
Med dessa ord avslutar jag denna betraktelse över lidandet, och jag ber för dig som läser detta att Herren genom mina ord skall trösta dig djupt inne i hjärteroten. Denna betraktelse är vad jag lärt mig av lidandet.
