Forest Man

Lars Larsen's blog

1. Johannes brev, kap. 5, del 6

Publicerad 2021-04-06 21:56:00 i Commentaries to New Testament books, Damnation, Hell, Sin, The Millennial Kingdom, The resurrection of the dead,

(fortsättning följer, om Gud vill och jag orkar och lever)
 
(jag har skrivit här förr att 1917 års bibelöversättning, som jag använder här, är den bästa svenska, men Helge Åkesons översättning är faktiskt mycket bättre)

 
Kapitel 5, v. 16-17:


16. Om någon ser sin broder begå en synd
som icke är en synd till döds, då må han bedja,
och så skall han giva honom liv, om nämligen
synden icke är till döds. Det finnes synd till
döds; för sådan säger jag icke att man skall bedja.

17. All orättfärdighet är synd; dock finnes
det synd som icke är till döds.


Min kommentar: Vad är synden till döds? Den traditionella kristna tolkningen har varit att det
är den oförlåtliga synden i Matteus 12:31, där Jesus talar om att hädelsen av Anden inte kan
få förlåtelse varken i denna tidsålder eller i den kommande. Vad är den kommande tidsåldern?
Svar: Tusenårsriket. Vad är andehädelsen? Jag tror att det är den synd som förhärdar ens
hjärta så att man aldrig omvänder sig och tar emot förlåtelsen, ty Gud förlåter alla. Det är den
synd som utestänger en från gudsriket, tusenårsriket, så att man inte får del i de rättfärdigas
uppståndelse vid Jesu återkomst, men istället får del i de ogudaktigas uppståndelse i slutet av
tusenårsriket. Och vad innebär detta? Det innebär att man inte får vara med i tusenårsriket, utan
sover i dödsriket, innestängd i avgrunden under tusenårsrikets period, drömlöst. Sedan skall man
få ett nytt liv efter det, men det blir i det ickemänskliga, man får aldrig vara människa mer. Man
blir dock frälst i det icke-mänskliga, fullt återupprättad, ty man glömmer bort sitt gamla syndiga liv.

Johannes säger i dessa två vers att man inte ska be om upprättelse för dem som hädat Anden.
De har förspillt sina chanser att få vara med i tusenårsriket. Deras straff blir ingen pina i helvetet,
bara att de inte får vara med i tusenårsriket, som är belöningen för trogen tjänst. Alla kan inte få
belöningen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Born 1984 in Finland. Norwegian, lives in Stockholm, Sweden. Poet, ecotheologian and ecophilosopher (though not an academic such in both cases, although he studied theology for almost three years at Åbo Academy University), is also called "The monk" ("munken", he is monk in a self-founded monastery order, "Den Heliga Naturens Orden", "The Order of the Holy Nature"), he calls himself "Forest Man Snailson" (Skogsmannen Snigelson) because of certain strong ties to Nature and the animals, founded among other things through many years of homelessness living in tent, cot, cave and several huts in the Flaten Nature Reserve, the Nacka Reserve and "Kaknästornsskogen" outside of Stockholm. He debuted as a poet in 2007 with "Över floden mig" ("Across the river of me"), published by himself, he has also published an ecotheological work, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (Animalistic theology. The return of paradise") on Titel förlag 2010. He has published the poem collection "Naturens återkomst" (The return of Nature) on Fri Press förlag 2018 together with Titti Spaltro, his ex-girlfriend. Lars's professions are two, cleaner and painter (buildings). Before he was homeless, but right now he lives in Attendo Herrgårdsvägen, a psychiatric group home for mental patients in Danderyd, Stockholm. His adress is: Herrgårdsvägen 25, 18239 Danderyd, Sverige. One can reach him in the comments section on this blog. His texts on this blog are without copyright, belonging to "Public Domain". He is the author of the texts, if no one is mentioned.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela