Forest Man

En sufimuslim berättade för mig att han när han en gång tog LSD för att få veta om Gud finns, fick en upplevelse som gjorde at han inte alls fattade att han kunnat tvivla på Guds existens. Han såg allt som vore det för första gången. Allt var mirakulöst över vett och förstånd. Och då blev det kristallklart att Gud finns. Jag svarade honom att vi har grävt hjulspår i hjärnan, vanans hjulspår, som gör att allt känns vant, och förvånar oss inte, vi går slöa och avtrubbade genom livet. Droger eller en olycka kan få oss ur hjulspåren. 

 

Skulle vi se icke-mänskliga djur som för första gången, skulle vi se dem som gudomliga tecken eller budskap från himlen, vilket är den syn som Koranen har på dem (se Sura 2:164. Se en engelsk översättning här). Så ljuvliga är de icke-mänskliga djuren. 

 

Hjalmar Ekström (1885-1962) fick 1901, då han bara var 16 år, en mystisk upplevelse, som gjorde att, enligt författaren Abir Francis, "alla ting, djuren och människorna, kom till honom som nya gestalter genom ett ljus som var bländande klart och samtidigt som ett milt sken." "Han såg hela skapelsens sammanhang inifrån." *

 

I ingen mystiker känner jag gudomen så nära som hos Hjalmar Ekström, den fattige skomakaren. Hos honom förvandlas liksom Gud från myt till verklighet. Jag har skrivit en essä om honom 2019, som finns att läsa här. 

 

Ekström skulle nog ha känt igen sig i Koranens syn på djuren. 

 

De icke-mänskliga juren är det närmaste vi kommer till paradisets närvaro genom fysiska varelser, varelser som inte är Jesus eller änglar eller andar. 

 

Jag upplevde en epifani med insekter under min tid som fånge i ett Serbiskt fängelse 2010, där cellens insekter blev som små änglar som jag talade telepatiskt med, utan ord, bortom orden, och som uppenbarade Bibelns sista bok Uppenbarelsebokens inre mening för mig, som jag skrev ner. De fyra keruberna, eller Djuren, som stod kring eller på tronen i Uppenbarelsebokens fjärde kapitel, blev tolkningsnyckeln till den version av Uppenbarelseboken som dessa insekter uppenbarade för mig. Tyvärr gav jag bort manuskriptet till mina medfångar, så det har gått förlorat för mig. Detta var en djurisk översättning av Uppenbarelseboken på engelska. 

 

Efter och kring denna epifani blev de icke-mänskliga djuren, och särskilt hundarna, mer och mer som gudar i mitt liv, som änglar, och jag upplevde att hundarna, som kollektiv (de verkar ha ett eget kollektivt medvetande), adopterade mig som sin andlige son. Det må ha varit en psykos, men så mäktig var epifanin i Serbiska fängelset att jag kom att betrakta hundarna som mina andliga fäder. Jag kände att jag kunde tala med icke-mänskliga djur. 

 

Vad talade insekterna, de icke-mänskliga djuren och särskilt hundarna till mig om? Jo, särskilt om närvaron av paradiset. Att verkligheten, dvs. den yttersta, rena och sanna Verkligheten, är paradiset. Jag kallade denna åskådning för paradisism. Det var vad jag hörde hundarna säga. Och det rimmar väl med sufins LSD-upplevelse. 

 

Civilisationen, och den grovmateriella verkligheten, är alltså en tunn fernissa av död och förgängelse över det rena, skära paradiset, som jag tycker om att kalla "Uppståndelsens värld". I mystika upplevelser faller fernissan eller slöjan av ibland, och vi ser materiens paradisiska aura, dess himmelska strålglans, som inte kan ses med våra fysiska ögon, men ses med våra andliga ögon, då "hela varelsen är öga", för att tala med Hjalmar Ekström. Jag skulle också kalla det som att man ser med sitt liv. Med sitt liv som öga. Väsensskådande, inte skenskådande. 

 

I sådana upplevelser är det som om vi får försmak av domedagen (i en av Hjalmar Ekströms visioner, den 1916, trodde han att domedagen hade kommit), då allt skall avslöjas, och som, för att det avslöjas, leder till att materien klär av sig sin grovmateriella verklighet, illusionernas värld, och blir finmateriell, dvs. sann, sådan den var innan Adam och Evas syndafall. Detaljerna i denna domedag kan man bara spekulera i, men enligt Hjalmar Ekström skall en utvald skara som han kallar "bruden", få uppleva förvandlingen en tid före de andra, i det som kallas "uppryckandet". Vilka är bruden? Jo, de som dött den mystiska döden, och således har fått uppståndelsekroppen, den himmelska kroppen, född i sig. Så tänker Hjalmar Ekström. Den mystiska döden är "själens dunkla natt", då man dör från det synliga och jaget, så att det osynligas paradisiska verklighet och osjälviskheten, icke-jaget, föds i en. Resten av livet lever man då som "korsfäst med Kristus" (bibliskt uttryck), bärande Jesu lidande i sin kropp, som Guds träl och livegen, tillhörande en högre värld. 

 

Jag tror inte Hjalmar Ekström uppfattade "uppryckandet" som ett bokstavligt uppryckande till himlen där uppe av en förvandlad kropp, som i Left Behind-filmerna, ty himlen finns inte här eller där, det är ingen plats, utan ett tillstånd. Själv kan jag tänka mig att liksom Syndafallet skedde gradvis över 1000 år (4000-3000 f.Kr. då syndafloden avslutade denna period. Detta är en teori som bara jag har, så långt jag vet), kommer Återupprättelsen att ske gradvis över 1000 år, efter uppryckandet, genom det som kallas Tusenårsriket, och att starten på detta rike är mycket skröpligt och svagt och ringa, det börjar när civilisationen nått sin topp och börjar sönderfalla, börjar sin slutgiltiga nedgång. När civilisationen, Babylon och ondskan, då stiger åt sidan mer och mer, så återtar paradiset sin forna mark, tar civilisationens plats. Det blir som en sakta soluppgång. Detta sker oavhängigt av att den yttre naturen på jorden förstörs av klimatförändringar, skogsbränder och föroreningar och dör till sist. 

 

En kraftig epifani som jag upplevde i Polen 9.2.2019, i Warsawa (som jag skrivit om här), har fått mig att tro att det jordiska paradisets, den jordiska naturens Aurora, eller morgonrodnad, började sakta men säkert då. Det var tre månader efter att civilisationen nått Peak Oil, oljetoppen, vid den tidpunkt då oljeproduktionen hade börjat sin nedgång från toppen (jag har skrivit om det här). Detta ser jag som Peak Civilization, med efterföljande nedgång för civilisationen i stort. Låt dig inte luras av den gigantiska globala ekonomiska bubbla vi har blåst upp sedan dess, för att kompensera för och dölja nedgången.  

 

Kring epifanin i Polen såg jag min egen uppståndelsekropp i en spegel, och jag skulle kunna tolka den som början på min egen förvandling, att "uppryckandet" började sakta i mig då och bland de som tillhör Naturen/Gud och är av bruden. Men jag hade en till kraftig epifani i skogen 1.2.2020 av att domedagen började den kvällen, alldeles i början av pandemin (jag har skrivit om epifanin här), och jag tror nog att uppryckandet började då sakta och försiktigt, tolkad enligt min teori att förvandlingen till paradislikhet kommer att ta 1000 år för alla. Om det tar 1000 år att förvandlas, hur ringa är icke då starten? (1) Förvandlingen sker också troligen exponentiellt, ungefär så som ett sår läks. Då går det mycket sakta i början. 

 

Men de båda epifanierna kan båda ha varit rena psykoser, bara fantasier. Jag vet inte så noga. Men jag tror på dem, angående de detaljer som jag nämnt här. Utan bevis. Jag skapar ordning i min värld så. Jag väljer att tro. Det är trosfrågor det här. 

 

Om pandemin var domedagens eller Den Stora Vedermödans början, då är Putins krig mot Nato Harmagedonslagets början, början på historiens sista stora krig. Egentligen är det ett världskrig vi ser utspela sig, ett världskrig mellan öst och väst. Det kan komma att urarta ordentligt. 

 

När civilisationen slutade växa och började krympa i december 2018, började Paradiset på jorden att växa, äntligen. Vi alla växer i anden med paradiset, och vi kommer alla att dö och uppstå med Moder Jord i en gigantisk, närmast kosmisk död och uppståndelse. Men vissa har dött och uppstått på förhand, och de blir "den första skörden", delar av "den första uppståndelsen" (bibliska uttryck). Alla genom tiderna som dött och uppstått på förhand får del i detta skeende vid tidens slut. Det blir deras lön. Men jag vill poängtera att allt som sker i de yttersta tiderna är organiskt förbundet med allt det andra som sker. Vi lever och dör ett med skeendet omkring oss. Ett med Moder Jord som vi mördat. Vi får känna hennes lidande i vår själ som i en mystisk död. Men saliga är de som har del i den första uppståndelsen, som var tidigt ute och dog och uppstod med Kristus, sin medmänniska och Moder Jord. De ska få sin belöning genom att vara först ute i förvandlingen. Och över dem har "den andra döden", eldsjön av renande eld och renande svavel, som skall frälsa oss alla, ingen makt, dem kan den andra döden inte skada. Den andra döden är den luttringseld som domedagen får att gå över mänskligheten. Den som luttrats på förhand, kan denna eld inte skada, inte orsaka lidande. Rättvisan kräver detta.

 

Materiens förvandling har alltså redan börjat, med mänsklighetens begynnande förvandling. Sakta gror och växer det jordiska paradiset bakom Förhänget, efter uppryckandet, och en dag blir paradiset uppenbart för alla. Detta skeende av uppenbarelse kallas i kristen teologi för Jesu återkomst, Apokalypsen, Avslöjandet. Babylon är beslöjandet, Mayaslöjan, gömmandet, förnekelsen, Jesus är Avslöjandet, Sanningen, den stora Bejakelsen. Och när Jesus avslöjas, avslöjas också alla som har dött och uppstått med honom, bruden, de som fått vara med om uppryckandet. De avslöjas, och de får regera med Kristus i tusen år, med kärlekens herradöme. 

 

Det hela är mycket organiskt. 

 

Huvudtanken är alltså denna: Naturens tusenårsrike har börjat, som ett frö i jorden som börjat spira, och i den mån vi är ett med Naturen, har också vårt eget tusenårsrike, dvs. "uppryckandet", "uppståndelsen", börjat, sakta men säkert, helt osynligt. Sedan når Tusenårsriket en kritisk massa, så att det avslöjas, något som kallas Jesu återkomst. Växten skjuter alltså skott ovanför jorden. Men det måste, som en naturnödvändighet, börja i det fördolda, under jorden. Jag kan inte tänka mig en bättre tidpunkt för att fastställa Tusenårsrikets början, än när Babylon slutade växa och började upplösas. I Uppenbarelsbokens nittonde kapitel kommer Jesus tillbaka i spåren av Babylons fall. En stor poetisk bild är det, för att fastnagla ett långt utdraget skeende.  

 

Vi anar nog inte vilken historiskt viktig tidpunkt november 2018 var, då råoljan peakade. Hur änglarna i paradiset jublade då. Tiden före det var det natt, och nu började morgonen. Tiden före det blev det allt kallare i världen, nu började värmen återvända. Tiden före det såg det hopplöst ut, ty helvetet, Babylon, växte och paradiset krympte, men nu började hoppets tidsålder, där det motsatta förhållandet är fallet. Paradiset växer på jorden och Babylon krymper. Förvisso kommer Moder Jord att dö, men det är bara hennes yttre, hårda skal som dör. Hennes inre kropp kommer att uppstå och bli synlig för alla.  

 

I 5000 år, sedan den globala syndafloden för 5000 år sedan, har Babylon fått breda ut sig och växa hejvilt, expandera och expandera, år efter år. I november 2018 tog detta slut. Kanske är denna månad det viktigaste datumet hittills sedan Adam och Eva föll i syndafallet och förgängelsens värld började breda ut sig för ca. 6000 år sedan. Och underligt nog sammanföll detta datum, november 2018, så gott som helt med den begynnande klimatväckelsen som Greta Thunberg stod i spetsen för, och som började sakta med hennes skolstrejk för klimatet i augusti 2018. En synkronicitet? Med Gretas framträdande väcktes hela världen, både ung och gammal, till domens dag. Den första stora klimatkonferensen som Greta var med och talade i, var just i Polen (också det en synkronicitet!), COP24, och den hölls mellan 2 och 15 december 2018, just då råoljeproduktionen började sin nedgång och domedagen sakta började. Just då kring den tiden var jag två veckor i Flensburg i norra Tyskland och förkunnade att domedagen hade börjat. (Äntligen kom den! Jag som bett himlen om domedagens början så många gånger, med alla mina domedagsdatum!) Då blev Greta världskänd på allvar, då började klimatväckelsen på allvar. Redan på våren 2019 strejkade miljontals ungdomar i hela världen för klimatet. Ingen kunde efter detta sticka huvudet i sanden. Världens moraliska förvandling tog sin sakta början. Domedagens realiteter hade väckt oss ur vår andliga slummer, och vi kommer aldrig mer att kunna somna, ty härefter blir domedagen bara starkare och starkare.

 

 

 

 

 

 

* i boken "Linnea Hofgren och Flodbergskretsen. En bok om kristen mystik och mytomspunna mystiker" (2019)

 

(1) under en lång psykos kring min 40 dagar långa retreat i skogen 12.4.-22.5.2020 kom jag till uppfattningen att jag uppstått från de döda på något vis. Ungefär samtidigt, den 20.5.2020, skrev Umair Haque sin historiska artikel "Collapse is already here - and it's spreading" på sajten Eudaimonia & co.