Forest Man

Jag är nu tvångsvårdad på: 
Department of Psychosis Ytterö
Nykroppagatan 35 
123 32 Farsta (Stockholm) 
Phone: 08-123 415 20

Jag fick en domedagspsykos i skogen i Nackareservatet. Vad handlade den om? Coronaviruset förstås. Mitt liv som uteliggare i Stockholm hade blivit så svårt, jag hade liksom trängts in i ett hörn av många faktorer, som gjorde att jag såg som min enda räddning att fly till skogs och förbli gömd där för gott, fly undan det kommande coronavirusutbrottet i Sverige, som säkert kommer att nå Stockholm såsom det redan nått Jönköping. Jag flydde alltså till Nackareservatet på lördag eftermiddag, 1.2. 2020, min kära hemskog, och vandrade runt där, barfota, som jag numera gör även på vintern. Den förstörelse jag såg där blev för mycket för mig (särskilt hur det var nertrampat och nerkört överallt av terrängcyklister, Gud har sparat min själ från att se det förr, jag hade en så romantisk bild av min skog), jag gick omkring där och ojade mig och vojade mig, och längtade efter orörd mark, som jag hade mycket svårt att hitta. Jag hittade sån till slut, efter att ha gått många kilometer djupt in i skogen. Sen fick jag för mig att jag skulle sluta tänka på var jag gick, och gå som ett rådjur i skogen, än hit och än dit. Gå vilse, alltså. Det klarade jag galant, och tappade begrepp om öst och väst (som jag är mycket bra på att veta) och tid och stund, tiden tycktes stå still, det var som om skymningssolen inte ville gå ner, och jag trodde bokstavligen att solen stod still, precis som den gjort under ett av Josuas krig i Gamla Testamentet. Jag stannade framför två stora mobilmaster, och vilade mig. Då förbannade jag elnätet och mobilmasterna, och sade hejdå till hela helvetet, ta mig om ni kan. Då var det som att jag hörde ett litet trumpetskall av en pojke, och jag undrade om det var en symbol för den sista Guds basun, den basun som ska inleda domedagen. Då, med känslan av att solen stod still, tappade jag greppet om tiden, och trodde solnedgången var soluppgången och att solen gått upp i väst, såsom muslimerna tror är tecknet på att domedagen är här. Jag trodde också att solen hade vänt och gått baklänges, för att starta om från en ny punkt och gå rätt väg igen. Jag lade mig ner på marken, för att invänta att Jesus skulle hämta mig hem till sig. Sedan steg jag upp och dansade och hoppade genom skogen vild av jubel över att segern var vunnen, det kändes som om Iran och muslimerna hade segrat över USA och de kristna (jag är på Irans sida i kriget i mellanöstern, jag är ju försiktigt muslim), och sedan hamnade jag ta av mig byxorna för att de hade blivit blöta när jag satt på marken framför masterna, och mitt bajsblöjsyndrom runt rövhålet aktiverades av fukten (jag har bajsat för mycket i byxorna p.g.a. mina psykmediciner) och det gjorde ont. Jag tog av mig byxorna och vandrade utan brallor på bilvägen genom Nacka, och det räckte inte länge innan polisen kom och tog mig fast, jag bad dock om lift och sade vad som hade hänt och att jag var en ärkekriminell.

Ja, är inte allt detta mycket typiskt för Skogsmannen? Jag måste skratta. Gå vilse i skogen och tappa greppet om tid och öst och väst, och komma tillbaka halvnaken utan brallor.

Alla utom Titti Spaltro är välkomna att besöka mig här på psykosavdelningen i Farsta. Titti bör helst inte veta att jag är här, hon utnyttjar sig bara av situationen till skada för mig.

Jag trivs bra här tillsvidare, vill vara här fram tills värmen återkommer, och tänker inte rymma. Jag får vara medicinfri tillsvidare, och har en kort fasta på safter för att kunna be lättare.

Här en karta över var jag är nu: https://www.google.se/.../data=!3m1!4b1!4m5!3m4...