Sedan skall jag gå över till ett annat väldigt grundläggande tema i gudsläran, möjligheten för att bevisa att "Gud" existerar. I förra kapitlet lade jag fram vilken sorts "Gud" jag tror existerar, dvs. en monoteistiskt polyteistisk "Gud". Det här kapitlet skall bestå av en skrift jag skrev på psykiatriska avdelningen i Sarpsborg, Norge, som jag har översatt från norskan:
Inledning
Detta är en motskrift till min skrift "Varför jag inte tror på "Gud" och varför jag tror Swedenborg hallucinerade". Med begreppet "Gud" menar jag inte i denna skrift samma som jag menade med det i den skrift jag skall vederlägga. "Gud" är för mig nu bara en högre makt, det gudomliga, tänkt som alla himmelska väsens och gudars gemenskap. I den skrift jag skall vederlägga, menade jag med "Gud" den personliga, ende "Guden", fundamentalisternas "Gud" *. I denna skrift gör jag precis som i den skrift jag skall vederlägga, jag samlar alla bevis som jag kan spåra upp som antyder existensen av en högre makt och en himmel.
Lars Larsen, Kalnes sykehus, Psykosebehandling 2, Sarpsborg, 15.6.2019
* Ännu tror jag inte på de kristna fundamentalisternas himmel/andevärld som något objektivt existerande, "där ute".
1. Helanden som kommit av bön. Varför blir man ibland helad av en bön eller handpåläggning? Hur skall ateisterna förklara det? Jag är ett levande exempel på verkligheten av paranormalt helande. Fem gånger har jag helat mig själv med bön till "Gud" (bl.a. en fotsvamp försvann p.g.a. bön, precis efter att jag hade bett, och jag var helt chockerad över detta och gick och berättade det till alla jag mötte), två gånger har jag blivit helad genom beröring, och två gånger har jag blivit helad mirakulöst utan bön och beröring. Det blir nio mirakulösa helanden i mitt liv.
Det finns många helanden genom bön som har blivit forskade på efteråt, medicinska journaler har studerats, och helanden har blivit bekräftade, Kathryn Kuhlman gjorde sådant i förbindelse med sina helandemöten. Norge Idag-tidningen har ofta intervjuer med folk som har blivit helade genom bön.
För mig väger detta bevis tyngst, därför har jag det först. Varför? Eftersom jag har upplevt det nio gånger.
2. Nära-döden-upplevelsernas (NDU) vittnesbörd. Se särskilt
denna bok. Så fantastiska og gigantiska världar som man skapar i dessa upplevelser, kan inte vara människans verk allena, så stor är inte människan.
3. Ut-ur-kroppen-upplevelsernas (OBE) vittnesbörd. Att man har gått ut ur sin kropp och in i "andevärlden".
4. Dödsbäddsvisionernas vittnesbörd.
5. Syner som har blivit sedda av flera människor samtidigt. Raymond Moody har såna exempel, Moody är pionjären för nära-döden-upplevelse-forskningen. Änglasynen i Virrat-Alavus, Finland (2011), är ett annat exempel, hör ett finskt radioprogram om den
här. Fysiska apparitioner av t.ex. tomtar har blivit sedda av flera människor samtidigt. Man kan t.ex. läsa i en tidning på internet om Bertil Brodins och Astrid Falks upplevelse av att ha sett en och samma tomte vid samma tidpunkt, i Sverige. Läs artikeln om det
här.
6. Bönesvar överhuvudtaget. George Müllers otaliga bönesvar på 1800-talet är ett exempel. Otaliga anda vittnesbörd finns. Jag har upplevt bönesvar.
7. Mystika upplevelser såsom Richard Buckes (en kanadensisk psykiatriker på 1800-talet) upplevelse av "cosmic consciousness". Läs om den
här.
8. Att alla skogarna i världen är så fria från lik och skelett av djur, tyder på att många vilda djur dör genom att förgasas i dödsögonblicket, helt och hållet, inte genom att ätas eller förruttna. "Gud" städar i skogen. Ett gudsbevis i sig.
10. Prekognition. Förutvetande. Profetior som har gått i uppfyllelse på ett paranormalt sätt, som vissa av Anton Johanssons ("lebesbymannens") och Jeanne Dixons profetior. G.N.M. Tyrrell har i sin bok "Vid tröskeln till det okända" (1946) många exempler på fall av förutvetande.
11. Parapsykologins vittnesbörd överhuvudtaget.
12. Jan Fridegårds upplevelse av at ha talat med sin far via en trumpet på en seans, en trumpet som svävade i luften framför honom, och han kollade att ingen höll i trumpeten när den flög nära honom i luften i mörkret, och att inga trådar blev använda.
13. Poltergeist-fenomenet, bråkiga andar, som bl.a. teologieprofessorn Erlenddur Haraldsson upplevde i en seans.
14. Fenomenet glossolalia, tungotal. Og fenomenet xenoglossia, at man talar ett språk man inte kan.
15. Fenomenet clairvoyance, synskhet. Ta t.ex. Kjell Folkeson og Olof Jönsson.
16. Fenomenet telepati. Society for Psychical Research har samlat hundratals av fall av telepati.
17. Fenomenet telekinesi, psykokinesi. Att man kan röra ting med tankens kraft.
18. Upplevelser av att aliens har kidnappat en, syner av UFO:n.
19. Djurkommunikatörer som Emilie Cajsdotter.
20. Änglar i kött och blod som har hjälpt människor, t.ex. blev Sadhu Sundar Singh uppdragen från en likbrunn av en sådan ängel*, och den helige mannen Maharishi av Kailash som bodde i en grotta på Kailash-berget i Tibet, och var trehundra år gammal, var antagligen en kerub, en djurisk ängel, för han var full av hår, som ett djur. En ängel i kött och blod som levde i meditation och bön på berget Kailash på gränsen til Tibet från Indien. Sadhu Sundar Singh träffade honom två gånger.
Mystikern Hjalmar Ekström (1885-1962) såg en sådan engel. Else-Britt Kjellkvist skriver i en artikel i bladet "Siriklockan" följande: "Redan vid fyra års ålder såg Hjalmar en ljusgestalt som sakta skred fram mot hans säng och såg på honom med ”mildmäktig” blick. Han blir nyfiken och sträcker ut handen mot gestalten då han känner en stickande smärta i tummen. Pojken somnar om och berättar, när han vaknar, om händelsen för modern som säger att det var en dröm men inför brännblåsan står hon undrande. ”Resten av hans liv skulle Hjalmars högra tumme på detta ställe vara utan känsel.” skriver en karmelitnunna i förordet till den aktuella brevsamlingen."
* Sundar ble kastad i en likbrunn av en tibetansk lama, som låste locket med en nyckel, og försvann. En ängel kom og drog Sundar upp, og försvann spårlöst när Sundar var uppe. Sundar gick och kollade om det var någon som hade tagit nyckeln, men det hade ingen, nyckeln hängde där den brukade, och ingen förstod hur Sundar hade kommit upp.