Hednamissionens stora tragedi: Helvetet växer i missionärernas spår.
En av de stora tragedierna i mänsklighetens historia är hednamissionen. Hur kan man sluta i sådan katastrof med så goda intentioner? Den kristna kyrkan har från första början sänt ut missionärer som varit så till den grad omogna sin uppgift, så till den grad andliga krymplingar, att de inte ens förstått att man inte ska förstöra naturen! De blev, närmast omedvetet, till verktyg för antikristlig kolonialism och naturförstörelse (såsom gruvdrift och kaffeplantager i Kongo), till förstörelse av naturfolkens naturvänliga livsstilar, så att många naturfolk idag lever i stora städer som liknar på västvärldens städer, istället för att bo i skogen och sköta om skogen! Kolla bara på staden Kinshasa i Kongos djungel, en megastad på 13 millioner (sex gånger större än Stockholm!). En gigantisk ekokatastrof mitt i vackra djungeln! Missionärerna verkade för det och ville det, så förtappade var de andligen, redskap för Satans planer. Detta var missionärernas vilja: att civilisera urfolken, att kapa deras band till naturen. Ohyggligt. Och så demoniserade missionärerna urfolkens religioner, för att få sin vilja fram, och tvingade barnen i skola.
Missionärerna lovade urfolken frälsning och himmel, men vad som faktiskt hände var att de öppnade dörren för slutet på urfolkens urgamla livsstilar, och för början på slaveri och utsugning, ja total förnedring. Puritanska missionärer kom, förberedde marken, och så kom slavjägarna med sina båtar och lastade dem fulla med svarta slavar som de kidnappat (se denna artikel). Gjorde missionärerna motstånd? Knappast. Undantag fanns, förvisso. Men detta fortsätter hos missionärerna än idag, då de kommer till orörda urfolk, det tar inte länge så jobbar urfolken under slavliknande förhållanden på plantager och i fabriker, med lön förvisso, men det är ett löneslaveri som de tvingas in i p.g.a. ekonomisk kolonialism. De hade egentligen velat leva självförsörjande i skogen på sina urfäders sätt. Men de lockas av guld och gröna skogar som väst lovar dem, till att arbeta för lön av kolonialisterna, med sånt som förstör Afrika.
Men hur kunde missionärerna göra något så grymt? Jo, för missionärerna på den tiden, och än idag, hade inte sinne för naturen, Guds skapelse, och levde inte i harmoni med den, utan levde ett antikristligt liv mitt i sin skenbara fromhet, och exporterade således den antikristliga, babyloniska, naturvidriga livsstilen till urfolken. Urfolken trodde missionärerna kom med Jesus och frälsningen, men det var bara ord. Med missionärerna kom inte Jesus och änglarna, utan slavjägarna och kolonialsoldaterna, dödens och helvetets tjänare, och så än idag. Missionärerna lade grunden för att dessa skrämmande varelser skulle kunna komma och ta över, och bygga Satans rike, civilisation, på urfolkens en gång så heliga platser, fulla av underbar, eldgammal historia och naturmystik.
De flesta västerländska kristna är som missionärerna. Det kristna hos dem är mest bara ord och sken, alltmedan de är med och hjälper till att bygga helvetet på jord: Babylon, civilisationen, som de verkar vilja att ska betäcka hela jorden och skuffa undan all vildmark, så uppför de sig i alla fall. Och mission blir då bara att exportera helvetet till de som lever i paradiset än, skapa det där tillståndet i Afrika som vi ser idag, där vi äter en betydlig del av afrikanernas mat som vi importerar från dem (se här), och tar deras blommor som de odlar för oss på den mark som de skulle behöva till matproduktion (se här), osv. osv., och så lever de p.g.a. detta i ständiga krig och ständig svält *, och sjukdomarna florerar som aldrig förr. Så var det inte en gång. Även afrikanerna har haft sin guldålder, innan missionärerna kom, då de levde i frid och harmoni. Det hemska kom med missionärerna.
"Memories of a Golden Age pervade the myths of Africa. The distinguished folklorist Herman Baumann reported that "Everything that happened in the primal age was different from today. People understood the language of animals and lived at peace with them; they knew no labor and had food in plenitude." " (Från "The Myth of the Golden Age", av David Talbott)
Vi behöver, till en betydlig del, missioneras av de vilda urfolken, inte omvänt, och så har det varit sedan civilisationens början. Ty i Guds ögon är det livsstilen som räknas, inte orden. Ens gärningar, inte vad man tror. Saken, inte skenet. Det hjälper inte hur mycket George W. Bush, en metodist (se här), försäkrar att han tror på Gud och är frälst genom Jesu blod. Helvetet växer där han går fram. Och det samma gäller hednamissionärerna genom hela historien. Helvetet, civilisationen, Det Stora Babylon, har växt där de gått fram, och det är det som räknas. Dina gärningar visar vem du är, inte dina ord.
Det finns säkert många fel i infödingarnas trosuppfattningar, men de är oss överlägsna när det gäller livsstil i harmoni med naturen, som är det viktigaste.
* "A staggering 281 million people are suffering from disastrous food shortages in Africa" (från artikeln "Hunger in Africa: statistics and facts", av Daniil Filipenco 12 maj 2022 på developmentaid.org.
281 millioner svältande i Afrika! Vart tror du den mat som fattas afrikanerna, går? Jo, bl.a. till västvärldens överfyllda bukar (svältens orsaker är inte bara torka och översvämningar). Missionärerna stoppar inte detta. Det kommer aldrig skrivelser från hednamissionärerna om att vi måste stoppa exporten av mat från Afrika till den rika världen, undertecknade av tusentals missionärer. De har inte tillräckligt samvete för sånt. Försök bara googla på "petition missionaries stop food export from Africa", så skall du se att ingenting vettigt kommer upp.
