Den anglikanske psalmdiktaren
William Cowper (1731 – 1800) var en viktig förromantiker, en föregångare till den engelska romantiken, beundrad av t.ex. William Wordsworth och Samuel Taylor Coleridge. Han är mest känd för sin ljuvliga psalm "
Här en källa rinner" (hör den spelas
här) som han skrev 1752, och som är med i Svenska Kyrkans psalmbok från 1986, nummer 246. Här kommer den i Betty Ehrenborg-Posses version 1854:
1.
Här en källa rinner:
säll den henne finner!
Hon är djup men klar,
gömd men uppenbar.
2.
Om du där dig tvager,
hon var fläck borttager,
ty den källan god
är Immanuels blod.
3.
Rövaren i nöden
där fann liv i döden,
jag, så ond som han,
samma balsam fann.
4.
Dyra livets källa,
du skall evigt kvälla,
evigt hälsosam
skall din flod gå fram!
5.
Kranka skall du bada,
göra sorgsna glada,
tills du Lammets brud
klätt i strålars skrud.
6.
Se'n jag, döda, kalla,
såg i tron dig svalla,
rör min tunga sig,
sjunger helst om dig.
7.
Jesus vill jag sjunga,
tills min stumma tunga
göms i grav och jag
skåda får din dag.
8.
Ty mig, sämsta, ringa,
du dock lön vill bringa,
du åt mig ock har
köpt en harpa klar,
9.
Som du skänkt den gåva
att dig evigt lova,
du för himmelen
stämt och strängat den.
10.
Där skall Faderns öra
fröjda sig att höra
mig uti din famn
sjunga blott ditt namn.
Den här sången är en av mina allra käraste psalmer. Den grep mig tidigt, kanske som 16-17-åring.
Oscar Lövgren har skrivit en liten kortbiografi om William Cowper i sin bok "Våra psalm- och sångdiktare, del 1" (1935). Här kommer ett utdrag ur den:
"Några ord, ägnade åt Cowpers levnad, äro här på sin plats. Han var född 1731. Efter att ha studerat vid Westminsterskolan kom han 1748 i lära hos en advokat i London. Där intresserade han sig emellertid mest för ett par vackra kusiner och skall en tid ha varit förlovad med den ena. Hennes fader bröt förbindelsen, enär det var känt, att det fanns sinnessjukdom i Cowpers släkt. Det var emellertid hon som inspirerade honom till hans första dikter.
Cowpers anlag för sinnessjukdom tog sig ganska tidigt starka uttryck. Redan under skoltiden hade han tidvis inbillat sig, att han aldrig skulle dö, enär hans puls slog så jämnt. Andra tider trodde han, att han hade lungsot.
Vid 32 års ålder erbjöds han en välavlönad plats vid överhuset, men blotta tanken på den examination, han skulle genomgå, blev den yttre anledningen till, att sinnessjukdomen nu utbröt på allvar, och han sökte beröva sig livet*. Vid en privat anstalt fick han emellertid den vård han behövde, och kom 1756 med hälsa till Huntington, där han fick ett hem i en prästfamilj. Två år senare dog prästen, och änkan jämte Cowper flyttade till Olney, där hon vårdade honom, som om han varit hennes son. Det var ock hon, som nu inspirerade honom till fortsatt diktning. Vissa tider var han fullständigt nedbruten av sinnessjukdomen, men under mellantiderna diktade han verk av bestående värde. Han dog år 1800.
Från den tid då Cowper 1763 angreps av sinnessjukdomen visade han ett fördjupat religiöst intresse, och hela hans diktning är mer eller mindre religiöst betonad. Det är ofta predikningar och ortodox teologi i bunden form.
I Olney hade Cowper sammanträffat med en man, som utövade ett icke ringa inflytande på hans liv och författarskap. Det var församlingens pastor
John Newton (1) (1725-1807)."
_ _ _
"Med bistånd av Cowper utgav Newton 1771 en samling andliga sånger, till vilken båda hade lämnat bidrag."
_ _ _
"Det var för Newtons bönemöten i en ny förhyrd lokal som Cowper skrev: (Jesus where're thy people meet") "Kom, Frälsare, och var oss när", vilken i Missionsförbundets sångbok (nr. 632) återfinnes under rubriken "Invigning av församlingshus". En mycket tilltalande översättning har givits av E. Liedgren (Den andliga sången på anglosaxisk mark):
Varhelst de dina mötas må,
de se din tron, o Jesu, stå,
för klappande slås upp din port
och heligt rum blir varje ort.
Du, som av murar ej hålls kvar,
i ödmjukt hjärta boning har.
Så för ditt folk dig med sig hit,
och gå de hem, du följer dit.
Vi äro få, men du är när
och vänt till oss ditt öra är:
låt himlen rämna, stig hit ned
och rum i tusen bröst dig red.
Cowper kände sig ock hemma i naturens sköte, och i ett av sina diktverk "Soffan" (The Task) har han präglat uttrycket "Gud skapade landet och människorna staden". Hans kärlek till naturen kommer också till synes i hans storslagna men svåröversättliga hymn: (God moves in a mysterious way (2)) (1773)
På underbara vägar går
Vår Herre och vår Gud.
I havets djup, där är hans spår,
Och stormen bär hans bud.
Med outtömlig starkhets makt
Och vishets djup därtill
Han bringar fram ur dolda schakt,
Allsmäktig, vad han vill.
(B. Ps. 20)"
"Om djupet och äktheten i Cowpers religiositet vittnar också bönen:
(O for a closer walk with God).
O, att min levnad kunde bli
En vandring helt med Gud,
Så att, från varje boja fri,
Jag älskade hans bud! "
Citat slut.
Mitt tillägg: Cowper sysslade inte bara med religiös diktning, fast det är för den han är mest känd. Han skrev också en hel del sekulär poesi. År 1791 publicerade han egna blankvers-översättningar av Homeros' Odyssén och Iliaden. Wikipedia skriver att "
His versions (published in 1791) were the most significant English renderings of these epic poems since those of Alexander Pope earlier in the century. Later critics have faulted Cowper's Homer for being too much in the mould of John Milton".
Cowper var också samtida med metodismens fader
John Wesley (1703-1791) och den metodistiska väckelsen, som svepte över landet på hans tid. I
denna essä står det:
"Cowper was the first significant English poet to be positively affected by the Methodist revivals."
Och vidare står det i samma essä: "He was also a strong supporter of the ideals of humanitarian society at the time: opposition to slavery, the mistreatment of natives in the colonies, and mistreatment of the sick in institutions and asylums."
Här finner du många av Cowpers dikter på engelska. Han översatte också dikter av den katolske mystikern Md. Guyon från franskan till engelska.
*
mitt tillägg: Cowper trodde sig ha gjort den "oförlåtliga synden" och trodde sig vara evigt fördömd (jag har haft en liknande upplevelse) p.g.a. en hemsk dröm. Han trodde också att Gud befallde honom att ta sitt liv. Han gjorde tre självmordsförsök, som gjorde att han vårdades på sinnessjukhus. Det var på ett sinnessjukhus han blev frälst, blev kristen.
Här är en bra artikel om Cowpers sinnessjukdom. Under de 27 sista åren av sitt liv besökte han inte en enda kyrka, och bad inga böner, p.g.a. depression.
(1) den kände abolitionisten som skrev "Amazing Grace".
(2) läs orden till den
här och hör den spelas
här.