Om ett typiskt fall av mobbning
Det var en kille. Han passade inte i denna världen. Han var så annorlunda, han fungerade inte socialt. Hans intellekt var rustat på ett annat vis än det vis som skolgången krävde. Ingen i skolan fick någonsin se och märka vad just han var bra på, ty skolan var skräddarsydd för en viss människotyp, för "Homo Colossus", för den tekniska, kallt beräknande och analytiska människan, med teknisk, matematisk-logisk intelligens, som om människan vore en robot. Om ens intellekt var på ett annat vis, om man inte uppfyllde kraven, blev man kallad "utvecklingsstörd" av myndigheterna. De mobbade en med sådana ord. Numera heter mobbningsordet "intellektuellt funktionshindrad". När skall det ordet också officiellt bli ett mobbningsord? Det brukar inte ta länge, så byter de ord för sitt förtryck, för att komma undan med det, för att det inte ska bli för uppenbart att de mobbar de som inte passar in. Ja, vår kära kille fick detta stämpel i pannan, "intellektuellt funktionshindrad", och det ordet förstörde hela hans liv, och ingen upptäckte någonsin just denna killes unika begåvning, som var att hålla på med djur, ta hand om djur och kunna tala med och förstå djur. På detta område var han helt överlägsen sina jämnåriga, men han fick aldrig credit för det, ingen upptäckte det nånsin, ty han blev satt på anstalt för resten av hans liv. Men i hemlighet, när ingen märkte det, hälsade han på hundar på gatan, och talade med dem om sitt hjärtas hemligheter. Det kändes som om hundarna var de enda som verkligen förstod honom, och han kände sig ett med dem i hjärtats innersta.
Må vi hedra denna killes minne.
P.S. Väl att märka, har de vilda urfolken i skogarna inga anstalter för "intellektuellt funktionshindrade", inga särskilda hyddor för dem eller någon annan särbehandling av sådana människor. De värderar inte sådana egenskaper som gör att denna sak skulle bli ett problem för dem. "Intellektuellt funktionshindrade" kan bara uppstå i ett storskaligt samhälle, i en civilisation där det naturförstörande och kallt beräknande, grymma diktator-intellektet upphöjs till norm. Det upphör att vara ett problem i det småskaliga livet, där alla känner varann och tar hand om varann och där de mjuka värdena i livet regerar. Det samma skulle kunna sägas om "schizofreni" och om en mängd mentala "sjukdomar". Livet i hela sin mångfald passar inte i civilisationen. Där passar bara döden, naturförstörelsen och den kalla, diktatoriska teknologin, som ska pressa allt liv in i samma förstörande fåror, alltså fascismen.
Vi märker inte detta så länge vi följer normerna. Det är när vi inte passar in, som vi märker hur hemsk civilisationen är, och vi förenar oss ofta med martyrernas skara. Urfolken har inte detta problem på samma sätt. Det går inte på samma sätt att inte passa in i ett småskaligt samhälle, ty livet i sin mångfald ryms där, eftersom man bryr sig om varann, alla känner alla och man bildar sig om varann, om alla i stammen, så att förståelse uppstår, och därmed lösningar på problem. Jämför detta med hur lite psykiatriker idag vet om sina patienter. Jag har mycket erfarenhet här, av hur lite tid psykiatriker har för sina patienter, för att sätta sig in i dem och deras liv, så att förståelse, och därmed lösningar, kan uppstå.
