Forest Man

Medvetenheten om Peak Oil, som jag pratat mycket om här på bloggen, tycks vara helt frånvarande i tidningarnas spalter, detta som är den stora avgörande frågan för ekonomin. Någon sade att samhället är energiblint. "Energy is the economy" är ett vanligt uttryck bland peakoilers. I Sverige talar man om allt utom just ödesfrågan, frågan om vi någonsin kommer att producera så mycket olja som vi gjorde i november 2018. Varför är det så viktigt? Jo, om vi inte talar om det, kommer vi att gå med ett falskt hopp om att ekonomin kommer att repa sig, vilket också är det vi ser hos alla politiker i riksdagen. Och då kommer vi att sätta vårt hopp till en förgänglig värld och en genomrutten civilisation istället för till Herren Kristus och Uppståndelsens Värld, som är den enda lösningen på vårt predikament. Och också, om vi när ett falskt hopp, kommer vi att göra många ödesdigra val, satsa på helt fel saker, lägga pengarna på att få ekonomin att växa till varje pris medan vi istället borde syssla med att få ekonomin att landa mjukt när den kraschar. Dvs. satsa på nerväxt istället för tillväxt, samt på krisberedskap. 

 

Man försöker i Sverige allt man kan, med all världens verbala gymnastik, att dölja att det inte finns något hopp för tillväxtekonomin, att det väntar depression efter nästa recession, men verkligheten sipprar in längs kanterna ändå. Det var intrycket jag fick när jag igår i lugn och ro i lägenheten läste gårdagens DN och SvD. Jag överraskades av ärligheten hos finansministern Michael Damberg (S), som varnade Sverige med orden "Vi kommer att bli fattigare." Läs hela Hans Olssons intervju med Damberg här. Det var som om han fattat det här med Peak Oil, men ingenstans nämndes det, och han sa heller ingenting om framtidsutsikterna längre fram, frågan om vi kommer att repa oss. Jag räknar med att han tror att lågkonjunkturen är tillfällig och går över. 

 

Fattigdomen har kommit till Sverige för att stanna. Jag överraskades över hur långt fattigdomen redan har gått när jag läste gårdagens DN-artikel "Katti, 72: Får välja att gå till läkaren eller att köpa mat". 

 

SvD var också förvånansvärt ärlig igår. Verkligheten sipprade in genom Birgitta Forsbergs artikel "Tuffa tider för energijättarna - trots historiskt höga elpriser", som jag tyvärr inte kan länka till, samt den lilla artikeln "Inflationen äter upp köpkraft".

 

Men inte ett ord om Peak Oil i alla dessa artiklar. Inte ett ord om oljan, fast energifrågorna var på tapeten. Detta verkar inte alls intressera politikerna. Politikerna verkar inte alls surfa på såna sajter där man pratar Peak Oil och oljefrågor. Inte heller på kollapsbloggar. En bra svensk kollapsblogg som jag kan rekommendera är "Nybörjarens guide till samhällskollapsen". Den tar upp bl.a. Peak Oil och "The Everything Bubble". 

 

Varför ingen medvetenhet om Peak Oil hos politikerna, trots att en professor i fysik, Kjell Aleklett, har skrivit en bok om det, som finns både på svenska och engelska? Boken heter "En värld drogad av olja" och gavs ut 2016. 

 

De vill inte att det ska vara sant att vi passerat Peak Oil. De har investerat så mycket i tillväxtsamhället att de nog skulle få ett nervöst sammanbrott om de hade insett sanningen. För de som längtar tillbaka till naturen och en naturlig urfolkslivsstil, är det betydligt lättare att inse sanningen om Peak Oil. 

 

Vill man inte veta, så vet man heller inte. Men verkligheten spökar i utkanterna av ens medvetande, och man får betala ett högt pris till slut för att man inte ville veta. Det är nämligen mot moralens och livets lagar att inte vilja veta. 

 

* * * 

 

En genomgång av konjunkturläget just nu finns i artikeln "Konjunkturen enskilda sektorer – nattsvart för bank- och finans samt fastighetsmäklare och fritidsbutikerna" på Lars Wilderängs blogg "Cornucopia? Evig tillväxt i en ändlig värld?" Denna blogg var bättre förr, då den bevakade peakoilfrågorna mycket mer för ett decennium sedan. Nu tycks medvetandet om olje- och kollapsfrågorna helt frånvarande, Wilderäng är helt uppslukad av smådetaljerna i ekonomin, och har tappat den stora bilden, skriver knappt något mer om den stora bilden. Jag har tröttnat på hans blogg, och läser den knappt mera. Det samma är fallet för den svenska bloggosfären överlag. Den har blivit ljummen. Peak Oil- och kollapsfrågorna bevakas knappt längre. Det är som i Jesu liknelse om de tio jungfrurna, att de somnade strax innan midnattsropet om brudgummens ankomst ljöd. Vi kollapsologer har väntat så länge på kollapsen att vi har blivit avtrubbade och slöa och har somnat. Så om någon nu säger att kollapsen är här, så säger vi: "Ja, det har vi hört så många gånger. Det kommer ingen kollaps." Men en gång kommer ju kollapsen. Det finns ingen evig tillväxt. Och utan tillväxt kollapsar ekonomin, ty den bygger på tillväxt, tillväxt är dess livsluft. Bättre då att hörsamma varje varning, och göra sig beredd varje gång ropet om att vargen kommer, lyder.