Kommentar till 1. Petrus brev, kapitel 3, del 5.
(skrivet på psyket i Danderyd, sommaren 2022, med några ändringar och tillägg)
Vers 10: "Den som älskar livet och vill ha goda dagar, han skall avhålla sin tunga från det som är ont och sina läppar från svekfulla ord."
Kommentar: Uppenbarelseboken skriver att "I deras (de 144 000) mun har det aldrig funnits någon lögn, de är fläckfria." (Upp. 14:5) Swedenborg skriver att änglarna i himlen säger det de tänker. De kan göra så eftersom de inte har nåt ont i sig. Den som har nåt ont i sig, tänker inte högt. Den gömmer sig i mörkret. Den som har ett rent hjärta, har ett öppet, ärligt, rättframt och spontant framträdande, sånt som man kan se att hundarna på gatan har, eftersom de inte har någon synd i sig. När jag är i s.k. "psykos", kan jag smaka något av detta. Att jag inte har något att dölja. Ingen självcensur. Att jag bara har kärlek i mitt inre. Men jag kan då säga mycket konstiga saker, som jag ångrar efteråt. Inte så att jag skulle haft svek, onda ord och lögn i mig. Men så, att när jag säger allt jag tänker, säger jag också dumma ting, eftersom jag bara är en människa, full av fel och brister. Och då blir jag också sårbar, extremt sårbar, och åker fast för mina fel, ty jag avslöjar min dårskap för alla, istället för att gömma den i mörkret, såsom vanliga människor gör för att skydda sig själv. Vilken av dessa livsföringarna är att föredra? Ärlighet varar längst, så jag föredrar att umgås med hen i "psykos", ty hen lär jag känna. Icke så hen som gömmer sina dårskaper och fel i mörkret. För den "psykotiske" kommer hens fel fram i ljuset, så att hen kan rätta till dem. För den oärlige sopas felen under mattan, så att hen aldrig kan omvända sig från dem. Men eftersom den "psykotiske" inte döljer sina brister, utan de avslöjas för alla, kämpar hen med den skam som den själsliga nakenheten innebär i vårt samhälle, och andra skäms över henom så att hen sätts under förmyndare. Av samma orsak är Downs Syndrom-folket och alla s.k. "intellektuellt funktionshindrade" under förmyndare. De säger högt det de tänker och anses då för att vara något "lägre", att de inte klarar sig i samhället på egen hand, fast det kanske är de som är de friska och samhället som är sjukt. De har aldrig syndat, och för mig är det det som är det verkligt friska och synden som är det verkligt sjuka, låga och "intellektuellt funktionshindrade".
Vers 11: "Han skall undvika det onda och göra det goda, han skall sträva efter att hålla fred."
Kommentar: Den här versen är synbarligen så enkel och banal, men innehåller rika skatter. Om man lever efter denna vers, blir man nämligen himmelsk millionär, man får en skatt i himlen.
"Saliga är de som håller fred, de skall kallas Guds söner" (Matt. 5:9). Tänk att få vara Guds son. En kungason. En kunga-arvinge.
Tänk om man lydde denna vers i Ukraina. Ja i alla krigshärjade länder. Vilka goda dagar vi skulle se då.
Det finns aldrig något som rättfärdigar krig. Inte ens hotet från AI, (som jag trodde ett tag på psyket. Mitt tillägg). Ty maskinerna kommer aldrig att bli intelligentare än människan. Den som menar det är materialist och tror inte att människan har en ande, något gudomligt i sig.
