Forest Man

 

 

"Det blev ingen första våg av uppryckelse. Det fattade jag redan dagar innan 16.2. Men något hände istället, såsom det brukar göra. Jag bad Jesus för nån vecka sedan om att han skulle hämta mig till himlen 16.2. kl. 13.00. En invitation till Jesus att besöka mig och befria mig från fångenskapen. Han kom inte. Vad hände istället? Jo, precis kl. 13.00, blev jag fylld av Den Helige Ande, en värme genomströmmade mig, en ljuvlig, mossig värme som påminde om skogens. Och vad var det för något? Den värmen var liksom värmen av mitt eget författarskap, som liksom blev levande för mig denna stund. Det var en ljuvlig känsla. En känsla av bekräftelse. Att mitt författarskap håller, att mitt livsverk (jag är ju författare) håller, och inte brinner upp på Domens Dag.

 

Men jag ger inte upp bara för att uppryckandet inte skedde den dagen såsom jag hade bett om och hoppats. Då väntar vi igen, på ett nytt datum. Jag vill inte föreslå datum, det har jag i princip aldrig gjort, bara modifierat redan profeterade datum en smula, en gång. Det är alltid andra som kommer med datumen, och så hänger jag på och hoppas med dem. Senaste datum som jag hoppades på var alltså profeten Hal Turners profetia om att Kina kollapsar 16.2.2020. Det kommer säkert fler förslag på internet, och jag kommer att haka på de bästa av dem.

 

Förakta ej sådana som hoppas på diverse domedagsdatum. Så gör man i fängelser i kommunistiska länder."

 

Utdrag slut. 

 

Min kommentar idag: Oh, vad har jag upplevt egentligen! Så mycket övernaturligt! Men denna upplevelse är till att gråta av. Det är Jesus som tröstar mig med ett "andedop", en "andeuppfyllelse" just på det klockslag på det datum då jag hade bett honom hämta mig till himlen! 

 

Faktum är att jag helt glömt bort denna upplevelse, jag upptäckte den när jag forskade lite i min historia kring den tiden jag hade upplevelsen, genom att läsa gamla blogginlägg. Den tog plats efter att jag återbördats till Stockholm, till en psykiatrisk avdelning på Nacka sjukhus, efter att jag försökt rymma till Finland över Bottenviken med tåg, från Ytterö psykiatriska avdelning i Farsta tidigt i februari 2020. Jag blev fast i Umeå, och var en vecka där på en psykiatrisk avdelning, sedan transporterades jag tillbaka av polis. Upplevelsen ovan kom inte länge efter att jag blivit straffmedicinerad med psykdroger som var rena tortyren, detta p.g.a. att jag förstört en TV med mitt eget kissvatten från toan och skrivit JESUS på alla väggar med stora bokstäver, på en psykiatrisk avdelning jag och de poliser som förde mig hem från Umeå övernattade på, på resan hem. 

 

Det är så jag knappt kan tro mina egna ögon, när jag läser blogginlägget ovan. Ett bevis på att Herren lever, och att Han inte föraktar dem som väntar starkt på vissa domedagsdatum och datum för Uppryckandet! Han föraktar inte, såsom många troende gör, som alltid skall spydigt påpeka att man inte kan veta dagen och stunden för Herrens återkomst, i en anda av att de vill att Uppryckandet skall komma så långt in i framtiden som möjligt! 

 

Men detta är inte allt! Jag har faktiskt upplevt liknande saker på andra datum jag väntat på. Inte riktigt lika starka saker, men ändå. Eller vad sägs om den här upplevelsen:

 

Minns ni domedagsdatumet 21.12.2012? New Age:arnas domedag? Då Mayakalendern sades ta slut? Då skulle vi till femte dimensionen allihop! 

 

Jo, på det datumet hände det något oförklarligt i mitt liv. Just den dagen, 21.12.2012, var jag psykiatrisk fånge i Finland, på Jorvs sjukhus i Esbo, efter en domedagspsykos då jag trodde Uppryckandet skulle komma 11.11.2012 (jag berättar mer detaljerat om detta i min självbiografi). Jo, 21.12.2012, kl. 17.00 på eftermiddagen den dagen, kollapsade jag totalt psykiskt. Utan vare sig inre eller yttre orsak. Helt plötsligt. Och jag var helt sönder, helt utslagen, i en eller två timmar, och sedan återvände allt till det normala, som om ingenting hänt. Jag berättade aldrig detta åt personalen, jag var rädd för deras psykdroger. De vet inte om det den dag idag. 

 

Vad var detta? Kan du förklara det, bäste vän?

 

Kom detta av brustna förväntningar? Att Jesus inte kom den dagen? Nej, ty min kollaps hade ingenting med sorg eller besvikelse att göra, det minns jag tydligt. Och dessutom hade inte dagen gått ut än. Jesus hade helt bra kunnat komma efter kl. 17.00. Jag väntade inte honom på något speciellt klockslag, det minns jag. 

 

Jag har funderat vad som kunde varit orsaken till denna underliga upplevelse. Och jag har tänkt att den dagen var New Age:arnas domedag, inte de kristnas, och att det kunde ha varit Satans försök till himlafärd, eller "uppstigning" eller "ascension", uttryckt på New Age:ska. Hela den New Age:ska teknosfären, hela UFO-religionens försök till "Uppryckande". Och att jag på något sätt kände kraften i dessa onda planer, och bröt samman av den onda kraften. Men planerna gick om intet, Herren störtade Satan ner från himlen. Jag har hört att andra också kände av något starkt den dagen, jag minns att jag spejade på internet efter min hemska upplevelse, för att se om andra upplevt något starkt. Jag fick min bekräftelse. 

 

Ja, jag upplever den UFO-troende delen av New Age (denna del är gigantisk, innefattar t.ex. hela Transhumanismen*) som allierad med Satan själv. Jag är ju primitivist, vill tillbaka till naturen. 

 

Men jag hade hoppats att Jesus skulle komma då, 21.12.2012, inte Antikrist. 

 

Låt mig ännu säga något om väntan på domedagsdatum. De som lever i förväntans ande, som älskar sin Herre och hans ankomst, säger alltid tyst i sitt hjärta, när de hör om ett domedagsdatum: "Hoppas de har rätt. Hoppas Jesus kommer då". De sovande, de självbelåtna, de rika och mätta, skall alltid påpeka att Jesus säger att vi inte kan veta dagen eller stunden, så att de kan få fortsätta sova i lugn och ro, fortsätta med sitt bekväma lyxliv, utan att behöva bry sig om de fattiga eller utan att behöva tänka på om de blir av Bruden (med i Uppryckandet, alltså) eller inte. 

 

Det som skedde med mig 16.2.2020 är en bekräftelse för mig att jag får lov av Jesus att vänta honom på varje stort domedagsdatum som någon kommer med på Internet. Fast det oftast är att ropa varg då ingen varg kommer. 

 

Men till slut kom vargen, och en gång kommer Babylons fall och Jesu återkomst. Så sant Jesus lever. Ja, amen. Ja, jag har en stark känsla att Han lever. En skogskänsla av det. Det är något arkaiskt med Honom, som får mig att minnas urskog, hundarnas kärlek och alla mina heliga upplevelser med djuren och naturen. 

 

Han är mig kärast i sin återkomst, jag älskar Honom mest i Hans återkomst. Det har du kanske märkt om du följt mina bloggar ända sedan 2006. 

 

Jag värmer mig på Hans återkomst och löftena därom som frusna urfolk vid sina lägereldar i skogen, kanske det är för att jag lidit så mycket i mitt liv. 

 

Den heliga upplevelse, som jag refererar till i det gamla blogginlägget ovan, är för mig en bekräftelse på att Jesus tillhör skogen, är en edenisk, vild varelse, att han är primitivist, och att jag tillhör Jesus och är på rätt väg när jag vill tillbaka till naturen och har rätt när jag upplever mycket av New Age och särskilt UFO-religion, framgångsteologi och Transhumanism som satanisk. 

 

 

* denna artikel på tidskriften Signums hemsida är klargörande. Den skriver: