Forest Man

Lars Larsen's blog

1. Johannes brev, kap. 5, del 5

Publicerad 2021-03-09 16:31:00 i Commentaries to New Testament books, Faith and trust, God's providence, Prayer answers, Prayers, The second coming (the return of Jesus),

(fortsättning följer, om Gud vill och jag orkar och lever)
 
(jag har skrivit här förr att 1917 års bibelöversättning, som jag använder här, är den bästa svenska, men Helge Åkesons översättning är faktiskt mycket bättre)
 
 
Kapitel 5, v. 13-15:

13. Detta har jag skrivit till eder, för att I skolen veta att I haven evigt liv, I som tron på Guds Sons namn.
14. Och detta är den fasta tillförsikt vi hava till honom, att om vi bedja om något efter hans vilja, så hör han oss.
15. Och om vi veta att han hör oss, vadhelst vi bedja om, så veta vi ock att vi redan hava det som vi hava bett honom om i vår bön.


Min kommentar: V. 13: Vad är det eviga liv som Johannes talar om här? Jag har redan nämnt
det i denna johannesbrevskommentar. "Evigt" bör översättas "tidsålderligt", ty det grekiska ordet
för
evig, aionios, betyder tidsålderlig eller eonisk. Så det blir "...för att I skolen veta att I haven
tids
ålderligt liv". Vad innebär tidsålderligt liv? Vilken tidsålder? Jo, det är den nya tidsålder som
Jesus
inledde, den messianska tidsåldern, också kallad "tusenårsriket", som inte har brutit in än,
men
som är i sitt frötillstånd i varje troendes hjärta. Att ha tidsålderligt liv är att ha tusenårsrikets
liv i sig,
och tusenårsriket kännetecknas av global fred och fred med naturen och djuren och mellan
djuren,
där lejonet betar med lammet och en liten gosse vallar dem, såsom skrivet står i Jesaja.
Tänk på
det varje gång du hör uttrycket evigt liv, som ingenting har att göra med ett liv som
sträcker sig
oändligt långt i tiden. Vi vandrar från liv till liv även i himlen, i en himmelsk, biblisk
reinkarnation,
även om få är människor två gånger, och de som är det, bara är människor högst två
gånger, eller
om dessa får komma in i tusenårsriket, tre gånger. Alla går in i mikrolivet i nästa liv.
Vi kommer
inte ihåg våra tidigare liv som oftast, eftersom de flesta av dem har utspelat sig i
mikrolivet, kanske
som bakterie eller cell. Det finns inget lågt med det, något är inte ointelligent
för att det är litet.


V. 14: Detta är egentligen ganska logiskt. Vi får bara det vi ber om som är enligt Guds vilja, efter-
som
allt som sker, sker enligt Guds vilja, enligt Guds stora, kosmiska plan, där allt är förutbestämt
och
planerat så att det ska ske till det bästa för oss i den stora helheten. Bönelivet bör därför bestå i
överlåtelse till Guds vilja, i att tränga igenom vår vilja in i Guds vilja, och be om det vi hittar som
Guds vilja när vi genomträngt vår egen vilja. Jesu stora bön i Getsemane var "Ske inte min vilja,
men din", och det är hans kardinalbön, lika viktig som Fader vår. Fader vår och Getsemanebönen är
de två pelare som Jesu böneliv vilar på, och bör vara vårt bönelivs pelare också. När vi ber "ske din
vilja", är alla böner innefattade i den bönen. Då blir också Guds löften i Bibeln viktiga, ty dessa
löften
är uttryck för Guds vilja. Guds största löfte till oss är att hans rike skall komma, Jesu återkomst,
och
därför är den första bönen efter inledningen "Fader vår, du som är i himmelen, helgat varde ditt
namn", just "komme ditt rike", en bön om att Jesus ska komma åter, och därför är Bibelns sista bön
"Kom, Herre Jesus!" (Upp. 22:20). Att be om Jesu återkomst är således A och O i Bibelns böneliv,
och vi kommer långt i vårt böneliv om vi bara ber dessa två böner, "Ske din vilja", och "Kom, Herre
Jesus!".

V. 15: Så stor är den kristnes tillförsikt i hens böneliv. Ber vi enligt Guds vilja, har vi redan det vi
bett
om. T.ex. om vi ber om Jesu återkomst, som är Guds vilja enligt skriften, så har vi redan Jesu
åter
komst. Jesus har nämligen kommit redan till oss och tagit sin boning i oss, som han lovade i
Johan
nesevangeliets avskedstal. Och ber vi om ett helande som är enligt Guds vilja, kan vi redan
nu i tro
ta emot det och äga det i tron och hoppet, lite som Paulus säger "I hoppet ären I frälsta".
Alla Guds
löften har denna karaktär, att vi kan äga det de lovar i tron och hoppet, redan nu. Det är
en gåta för
förståndet, men icke desto mindre är det sant. Guds rike med alla Guds löften bor redan
nu i oss,
med all den glädje, frid och fröjd i den Helige Ande som Guds rike innebär, om vi har tagit
emot
Jesus. Men det bor allt som ett frö i oss, som en gång skall bryta sig fram och visa sig starkt i
oss.

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Born 1984 in Finland, Norwegian, lives in Österbybruk, Sweden, poet, ecotheologian and ecophilosopher (though not an academic such), is also called "The monk" ("munken", he is monk in a self-founded monastery order, "Den Heliga Naturens Orden", "The Order of the Holy Nature"), he calls himself "Forest Man Snailson" (Skogsmannen Snigelson) because of certain strong ties to Nature and the animals, founded among other things through many years of homelessness living in tent, cot, cave and several huts in the Flaten Nature Reserve and the Nacka Reserve outside of Stockholm. He debuted as a poet in 2007 with "Över floden mig" ("Across the river of me"), published by himself, he has also published an ecotheological work, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (Animalistic theology. The return of paradise") on Titel förlag 2010. He has published the poem collection "Naturens återkomst" (The return of Nature) on Fri Press förlag 2018 together with Titti Spaltro, his ex-girlfriend. Lars' professions are two, cleaner and painter (buildings). Before he was homeless, but right now he lives in Österby boende, a group home for mental patients 45 km northeast of Uppsala. His adress is: Harviksvägen 6A, 74830 Österbybruk, Sverige. One can reach him in the comments section on this blog. His texts on this blog are without copyright, belonging to "Public Domain".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela