Forest Man

Lars Larsen's blog

Ljusets sammetsskimmer om morgonen (dikt av Carl Uhnbom)

Publicerad 2022-11-02 18:21:40 i Carl Uhnbom, Nature mysticism, Nature romanticism, Poems, songs and music, Romanticism, The Romantic Society (Romantiska Förbundet),

(publicerad tidigare i tidskriften Delta nr. 3, 2018)

Ljusets sammetsskimmer om morgonen,
en bortglömd slöjas viskning om samtiden som
kvarlevan av en dröm,
en gåta vars innebörd människan bara kunde
uppfatta i ett tillstånd av sömndrucken undran,
vid den tid då medvetandet steg i rytmer,
lika ljudlöst sakta som solen.
Jag vaknade som en okänd bland främlingar
och såg ljuset teckna bilden av omvärlden som
en gång mästarna i gamla tider då
alla valde mjukare färger för en mera
stillsam bild av verkligheten.
Jag såg frukter vila på fat av blänkande
silver och solen själv glittra i mörkgröna buteljer
vars kvarglömda drycker bara förde tanken
till människans sköra hopp om himlen genom
nattliga besvärjelser,
genom alla de vägar där sinnet förfördes av
sällheten hos en virvlande drömvärld,
och där all längtan blev till en sammetsmjuk
bedövning,
långt bortom tanken.
Ni festade på ett sätt som tycktes lika
Livsbejakande som alla dessa girlander i lyckans alla
färger och ni framskred på en maskerad som
inte tycktes nog för kärlekens alla lekar,
ty fortfarande kunde jag höra suckar från något av rummen intill
där guldarmbanden föll längs
sammetslena armar vars alltför lättsamma längtan bara
dolde tyngden i den vandring som väntade på andra
sidan morgonen.
Det är sant,
Du var som mig,
ett barn av eftermiddagens stillsamma förhoppningar om
en bättre värld längre fram,
men du var fängslad och bar på juveler i glömska av
själens tyngder och någonstans en sprucken längtan
till den tid då ljudet av fäktande silver bildade
rytmen i den fallna sällhetens egen melodi.
Så talade en gång ljudlösa skuggors lekar en
kväll då månen var ensamt vittne till en sanning lika säll
som skönheten själv.

Carl Uhnbom

 

“Sanningen är en, men den är bruten till tusentals bilder genom spillran av en omvänd spegel. Detta är den glömda kärlekens eget mysterium.”


(Carl Uhnbom)

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Born 1984 in Finland. Norwegian, lives in Stockholm, Sweden. Poet, ecotheologian and ecophilosopher (though not an academic such in both cases, although he studied theology for almost three years at Åbo Academy University), is also called "The monk" ("munken", he is monk in a self-founded monastery order, "Den Heliga Naturens Orden", "The Order of the Holy Nature"), he calls himself "Forest Man Snailson" (Skogsmannen Snigelson) because of certain strong ties to Nature and the animals, founded among other things through many years of homelessness living in tent, cot, cave and several huts in the Flaten Nature Reserve, the Nacka Reserve and "Kaknästornsskogen" outside of Stockholm. He debuted as a poet in 2007 with "Över floden mig" ("Across the river of me"), published by himself, he has also published an ecotheological work, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (Animalistic theology. The return of paradise") on Titel förlag 2010. He has published the poem collection "Naturens återkomst" (The return of Nature) on Fri Press förlag 2018 together with Titti Spaltro, his ex-girlfriend. Lars's professions are two, cleaner and painter (buildings). Before he was homeless, but right now he lives in Attendo Herrgårdsvägen, a psychiatric group home for mental patients in Danderyd, Stockholm. His adress is: Herrgårdsvägen 25, 18239 Danderyd, Sverige. One can reach him in the comments section on this blog. His texts on this blog are without copyright, belonging to "Public Domain". He is the author of the texts, if no one is mentioned.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela