(del 15 av serien är här)
Utdrag från H. Björkes bok "Spiritismen och de nyaste psykiska fenomenen" 1922, början av boken. Följande är slutet av kapitlet "Sir William Crookes och "anden" Katie King":
Hon (anden Katie King, min anm.) skrev också avskedsbrev till några av sina vänner och undertecknade dem: Annie Owen Morgan i det hon sade, att detta var det verkliga namn, hon bar under sitt jordeliv. Hon skrev likaledes ett brev till sitt medium och utvalde åt detta en rosenknopp såsom avskedsgåva. Katie tog därefter en sax, avklippte en lock av sitt hår och gav oss alla ett minne därav. Därefter tog hon sir William Crookes arm och gjorde en tur kring rummet, varunder hon tryckte de närvarandes händer. Katie satte sig åter, klippte av flera stycken av sin klänning och av sin slöja, vilka hon gav bort. Då stora hål syntes i hennes klänning, frågade man henne, medan hon satt mellan sir William Crookes och mr Topp, om hon, såsom hon vid föregående tillfällen gjort, kunde reparera skadorna. Hon höll då den avklippta delen i ljusskenet och slog ett slag på densamma, och ögonblickligen var denna del lika fullständig och hel som förut. De som sutto i hennes närhet, undersökte och vidrörde tyget med hennes tillåtelse. De försäkrade, att det varken fanns hål eller söm eller påsydd lapp, där de förut sett stora hål med flera tums diameter.
Hon gav därefter sir William Crookes sina sista föreskrifter. Hon tycktes nu vara trött och tillade sorgset, att hennes kraft försvann, varpå hon förnyade sitt farväl på det hjärtligaste. De närvarande tackade henne för de underbara manifestationer, hon låtit dem bevittna.
Medan hon på sina vänner fäste en sista, allvarsam och tankfull blick, släppte hon ned förhänget, som dolde henne. Man hörde henne väcka mediet, som gråtande bad henne stanna. Men Katie sade till henne: "Min vän, jag kan inte. Min uppgift är fullbordad. Gud välsigne dig!" Och därpå hörde vi ljudet av en kyss. Mediet rörde sig därefter bland oss, fullständigt utmattad och djupt upprörd."
Den 7 januari 1880 blev Florence Cook ånyo gripen på bar gärning och beträdd med bedrägeri. Så hette det åtminstone i pressen, bland den stora allmänheten och de mera kallt tänkande vetenskapsmännen. Spiritisterna själva tillbakavisade emellertid med harm påståendet och även en del vetenskapsmän voro böjda för att icke anse saken utagerad med "avslöjandet". Här räcker kanske icke: antingen - eller, här finnes måhända en tredje möjlighet.
Saken har följande förlopp:
Florence Cook, som vid denna tid hade ingått äktenskap och numera hette mrs Corner, gav en seans, vid vilken närvoro två herrar Georg Sitwell och Karl von Buch. Mrs Corner hade fastgjorts vid en stol i kabinettet, där v. Buch varit sysselsatt i mera än en kvarts timma med att göra knoparna riktigt säkra. Men knappt hade han lämnat kabinettet, förrän det genom knackningar tillkännagavs, att han borde se till knoparna. När detta skedde, fann man mrs Corner befriad från de så omsorgsfullt tillknopade banden. v. Buch band henne ånyo och lämnade kabinettet. Snart inträdde "Katie" i sin välkända vita, svallande dräkt. Sitwell sprang fram, grep gestalten - och hade den medvetslösa mrs Corner i sina armar. En annan av de närvarande, mr Dawson Rogers, tog emot henne. Den vita dräkten var spårlöst försvunnen, och mrs Corner - som blott var iförd korsett och flanellunderkjol - vaknade så småningom ur sin medvetslöshet.
Min kommentar: Vart försvann Katie King efter hennes sista framträdande? Det borde de som tror på andra förklaringshypoteser än andehypotesen, kunna förklara.
Historien om hålet i klänningen som blev hel igen på övernaturlig väg, rimmar också illa med förklaringshypoteserna om en medhjälperska eller att Katie King och Florence Cook var en och samma person, dvs. de enda alternativa förklaringarna som finns förutom den mest uppenbara, andeförklaringen.
(fortsättning följer)