Forest Man

Abir Francis i boken "Linnéa Hofgren och Flodbergskretsen : en bok om kristen mystik och mytomspunna mystiker", i kapitlet om vandrarprästen David Petander (s. 71-72): 

 

 

Min kommentar: Asketismen, kärleken till fattigdomen, har varit en central aspekt av all seriös religion, och särskilt av mystiken, sedan urminnes tider, ja alltsedan människan började utöva religion efter Adams fall. Den har så att säga varit en självklarhet. Tänk på Mose, Elia och Johannes Döparen. Ja på Jesus själv. Alltid när vi går tillbaka till någon religions rötter finner vi asketism och försakande av "världen". Men det har varit så självklart att man inte riktigt förstått dess värde. Man har varit hemmablind. Och man har heller inte haft facit i hand som skulle bekräfta asketismens värde, rättfärdiggöra den, göra dess värde uppenbar för alla. Abir Francis antyder med sina fina ord om asketismen att vi nu har gått in i en tid då religionens huvudsanningar rättfärdigas och bekräftas offentligt, då ingen kan förneka värdet av solidaritet och frivillig fattigdom för de fattigas och för miljöns skull, då hela skapelsen gör uppror mot rikemanslivsstilen, inte bara profeterna, och då hela historien måste omvärderas i ljuset av de ekologiska ödesfrågorna, och detta i fullt dagsljus, i det offentliga, i storsäljande böcker och tidskrifter och tidningar. Denna process tog sin början i början av 2000-talet, då Peak Oil och klimatförändringarna kom upp på dagordningen i politiken (de bröt igenom ungefär samtidigt, kring 2005-2006), och processen började ta fart på allvar kring 2018-2019, då oljan och därmed hela civilisationen "peakade", och med pandemins ankomst kändes det som om domedagen till sist var här. Ja, för mig kändes det som om domedagen började i december 2018, då började jag förkunna detta i Flensburg i norra Tyskland, på luffen. Att efter det har ingenting varit sig likt. Med Peak Oil och Greta vaknade världen, äntligen. Nu började en omvärderingsprocess där de sista blir de första och de första de sista, där politikerna och de rika står där med skammen, offentligt, tagna på bar gärning, medan urfolken i skogarna och de fattiga får sin mycket efterlängtade upprättelse i det allmänna medvetandet. Det är detta domedagen i Bibeln handlar om: att de ogudaktiga blir till stoft och de saktmodiga ärver jorden. Den process som började 2005-2006 (synligt särskilt i miljörörelsens litteratur, som började flöda då på allvar, tänk på Al Gore* när det gäller klimatet, och Richard Heinberg (1) och Colin Campbell (2) när det gäller oljan) kommer i framtiden att bli starkare och starkare, kunskapen kommer att bli bara större och större, "tills det dagas och morgonstjärnan uppgår i våra hjärtan" (2. Pet.1:19), dvs. Jesus, all profetias början och uppfyllelse, uppenbaras för världen, organiskt, såsom en kvinna föder ett barn, och Tusenårsriket börjar, som är Domens tidsålder, Domens stora Dag, "Herrens Dag", då historien skall komma tillbaka till oss, och allt skall förstås till sist, allt ska få sin rätta uppskattning och lön, sin heder eller vanheder. Tusenårsriket börjar som en organisk process (som är sakta i början, som i liknelsen om senapsfröet), när kunskapen, på gott och ont, når en klimax. Domedagen är nämligen bildningens återkomst, förståelsens återkomst. Domen är att äntligen förstå. Och förståelse är förlåtelse och medkänsla, så Domedagens dom upprättar och befriar, är en frikännande dom, om än den kan vara smärtsam för de rika och stolta i början. 

 

Jag har skrivit förr på denna blogg hur jag upplevde att Tusenårsrikets frö började spira i mullen i Naturen 9.2.2019, tre månader efter Peak Oil och Peak Civilization, då fröet lades i jorden. Det var troligen en s.k. "psykos", vad det nu än är, men det fanns ett korn av sanning i den; vi hade nyss peakat som civilisation, Babels torn hade nått sin övre gräns, Gud stoppade tornets tillväxt, och Greta, en barnaprofetinna, steg fram på världsscenen, och Domen över de rika började på allvar. Tusenårsriket är Domens tidsålder, därför började det så smått när Domen började så smått. Därför finns det ett korn av sanning i min domedagspsykos tidigt på morgonen 9.2.2019, som jag skrivit om i denna bok, liksom det också fanns ett korn av sanning i min domedagspsykos 1.2.2020, som jag också skrivit om på bloggen, den finns i mitt arkiv i februari månad 2020. Psykoser är ofta starka reaktioner på något verkligt, som blir övermäktigt, så mycket att man tappar kontrollen i sitt tanke- och fantasiliv. 

 

Och angående Tom Horns kända datum för Uppryckandet och den Stora Vedermödans början, 13.10.2025, så råkar det vara nästan exakt sju år (talet sju är ett mycket profetiskt tal!) efter att vi nådde Peak Oil och Peak Civilization i november 2018. Vad är chanserna för detta, kan man fråga sig?

 

 

* Särskilt boken 

• An Inconvenient Truth: The Planetary Emergency of Global Warming and What We Can Do About It. New York: Rodale Books. 2006. ISBN 978-1-59486-567-1.

 

(1) Särskilt böckerna:

 

• The Party's Over: Oil, War, and the Fate of Industrial Societies (2003; British, Italian, German, Spanish, and Arabic editions, 2004–2005; revised North American edition, 2005; Spanish edition, 2007; French edition, 2008 German Edition)
• Powerdown: Options and Actions for a Post-Carbon World  (2004; British edition 2005)
• The Oil Depletion Protocol: A Plan to Avert Oil Wars, Terrorism and Economic Collapse (2006)

 

(2) Särskilt boken

• "The Coming Oil Crisis", av Colin J. Campbell. Independent Publishers Group, 1 April 2004