Forest Man

(skrivet på psyket i Danderyd i juni 2022)

 

Vers 21: "Det är vad ni har kallats till, ty också Kristus led, för er skull, och gav ett exempel för att ni skall följa i hans fotspår."

 

Kommentar: Kristus tog på sig vår synd och vår sjukdom, och kallade oss som är utvalda, inte bara kallade, till att bära på våra axlar världens skuld och sjukdom, ta på oss den, bli en förbannelse på korsets träd, för att andra skall slippa straff. Detta är inte bara en troendes yttersta kallelse, det är varje psykpatients yttersta kallelse. En psykpatient bär världens galenskap i sin kropp, tar på sig straffen för den, tar frivilligt på sig alla anklagelser om psykos och annan sinnessjukdom, bär andras sjukdomar, bär samhällets sjukdomar, "Babylonsjukan", i ett ställföreträdande lidande, som det är få förunnat att förstå. Hjalmar Ekström förstod. Ingen skall behöva pinas för att hen är psykiskt sjuk. Psykpatienten bär tåligt den pina som andra, t.ex. psykopater, förtjänar bättre än psykpatienten, likt Jesus tog på sig Barabbas korsfästelsestraff. Och varför blev Jesus korsfäst? Jo, för att han härjat i templet och sagt sig vara Guds Son. Så många psykpatienter döms för tempelhärjningar och messiaspsykoser, och de korsfästs med Kristus, är korsfästa med Kristus, trots att de hänger där också p.g.a. många dumheter. Men ingen skall behöva straffas för psykisk sjukdom, därför hänger psykpatienterna där för Jesu skull. Vore det berättigat att straffa psykisk sjukdom, då hänger psykpatienten där för sin egen dumhets skull. Men det är inte berättigat att straffa sånt, därför är straffet, inte minst de hemska medicinerna, att bli korsfäst med Kristus, att dela Kristi lidanden. Måste man bruka hemska mediciner mot psykpatienter? Nej, inte måste man. Det är bara att ändra samhället så att psykpatienterna passar i samhället. Ty i urfolkskulturerna passar de. Urfolkskulturerna gör sina "psykiskt sjuka" till schamaner. Psykpatienter passar i paradiset. De är som barnen och Downs syndrom-folket, de tillhör himmelriket. Och varje gång samhället offrar psykpatienten istället för att offra Babylon (den fallna civilisationen) hos sig, korsfäster man Kristus på nytt i de lidanden som psykpatienten måste gå igenom. Det samma gäller när man straffar barn och s.k. "utvecklingsstörda" för det paradisiska i dem som krockar med Systemet, även då offrar man Kristus istället för att ångra sina egna synder. Även på hundars paradisiska vildhet kan man applicera detta. Hundägaren kommer ständigt i valet mellan att offra hundens paradisiska vildhet eller offra Babylon i sig eller i sitt hem. 

 

Kristus offrar alltid sig själv istället för sin nästa när han kommer i knipa. Det är därför han bär världens synder som Guds heliga offerlamm. Våra offer är inte fläckfria och utan lyte. Vi lider ofta p.g.a. egna dumheter, också. Men i Kristi blod har vi tillgång till det Allraheligaste, i hans offer accepteras ock vårt offer, vårt blod. Och då blir ock vårt blod ett de heligas utsäde, såsom martyrernas blod är. 

 

Allt lidande och allt straff kommer ytterst från djävulen och hans demoner. Inget lidande kommer ytterst från Gud. Eftersom ingen är förtjänt av lidande, eftersom ingen borde lida, ty vi skall älska vår fiende och inte hämnas (så gör Gud), så är i själva verket allt lidande oförtjänt lidande, lidande som liknar Jobs lidande. Och all världens lidande inkluderas i Jesu död, som inneslutet i hans offer, och skall också få del i hans uppståndelse. I Jesus ses allt lidande som heligt lidande, ingen lider så att Gud säger till honom: skyll dig själv, du lider för dina dumheters och synders skull (Gud har nämligen medlidande även med brottslingars lidande). Dock, minns att det finns grader här, att Paulus och Silas' lidande i stocken har mer salighet i sig, har mer del i Jesu offer, än Hitlers lidande under sitt självmord i bunkern 1945. Så jag säger inte i princip emot vers 20 i 1. Petrus brev, 2 kapitel. Men jag bara nyanserar vad som står där, ty verkligheten är oerhört komplex. Summan av allt: Gud vill ingen syndares död. Eller, syndarens lidande. Han vill inte syndarens lidande, ty han är villkorslös kärlek.