Forest Man

Lars Larsen's blog

Min syn på stöld, som anarkist och anarkoprimitivist. Samt något om att älska sin fiende.

Publicerad 2020-11-04 18:17:00 i Amorism, Jesus, Moses, Poverty and homelessness, Suffering, Theft,

Jag tänker mycket i paret "gammaltestamentlig-nytestamentlig" när det gäller faserna i en människas utveckling. Gammaltestamentlig betyder att ens uppfattning baserar sig på Gamla Testamentets anda i Bibeln, och nytestamentlig betyder att ens uppfattning baserar sig på Nya Testamentets anda i Bibeln. Alla etiska frågor har en gammaltestamentlig lösning på sig respektive en nytestamentlig lösning på sig, där den gammaltestamentliga är en skugga av den nytestamentliga, en förberedelse, en träning inför det högre. 
 
Även frågan om stöld har en gammaltestamentlig och nytestamentlig lösning på sig. Åttonde och tionde budet i Moses tio budord handlar om stöld. "Du skall inte stjäla", och "Du skall inte ha begär till din nästas hus och egendom" (förkortat). Du skall inte stjäla. Punkt och slut. Utan om och men. Ganska fyrkantigt, utan nyanser. All stöld är fel. Och det tionde budordet är ännu mer radikalt, du skall inte ens begära din nästas egendom. Även om du behöver hans egendom otroligt. 
 
Det är ofattbart obarmhärtigt mot de fattiga, men så är ock den gammaltestamentliga anden, obarmhärtig, lagisk. 
 
Jesus sa ofta i Bergspredikan, att "det är sagt till de gamla si och så, men jag säger eder si och så". Men om stöld sa han ingenting sånt. Jag får leka Jesu roll för en stund och försöka sätta mig in i vad han skulle ha sagt i den vägen om han hade yttrat sig om stöld. Jag tror han hade sagt något i den här stilen: "Det är sagt till de gamle: "Du skall icke stjäla och inte begära din nästas egendom", men jag säger eder att en sak tillhör den som behöver den mest. Sök upp den som behöver en sak mest, och ge honom saken. Ty den tillhör honom. Han har rätt att få den."
 
Detta nytestamentliga tänkande om stöld är oerhört mer radikalt rättvisetänkande än det gammaltestamentliga "Du skall icke stjäla". I det gammaltestamentliga ser man bara på det yttre, på stelbenta regler, men Jesus ser till det inre, till helheten, till det som är rättvist mot helheten och mot Gud. Och det är oerhört befriande.
 
Så ja, man får stjäla enligt nytestamentlig etik, menar jag. Men man får bara stjäla i Robin Hoods anda, inte i Donald Trumps anda. Man får bara stjäla om man ger det man stjäl till de fattiga. Delar det med dom fattiga. Och om man är rik får man inte ta något till sig själv, bara om man är fattig. 
 
Den här etiken har överbärande med de fattigas stölder, men är oerhört sträng med dom rikas stölder, och den är medveten om att de rika ofta stjäl på ett systemiskt sätt, genom att förstöra och exploatera naturen, djuren, de fattigas kroppar och tid, ja de stjäl de fattigas kroppar och tid ifrån dem och offrar dem på sin bisnis' altare. De rika är ofta oerhört noga med de gammaltestamentliga stölderna, med att följa den gammaltestamentliga lagen här, som ofta är ett med samhällslagen i ett land på många områden, men deras brott mot den nytestamentliga lagen här är ofta himmelskrikande, hårresande. Som kan göra en rasande, göra att man vill att deras imperier ska kollapsa, ja göra att man äcklas vid dem något ofantligt. Det är svårt att vara rasande på en tiggare som stjäl en bit bröd, bara om du är rik äcklas du och blir rasande över sådana "synder". 
 
Men vår plikt är faktiskt att söka upp dem som behöver en sak mest, och ge honom/henne den. Om vi har något, som vi kommer på att någon annan behöver mer, skall vi ge honom/henne saken, särskilt om det är fråga om våra pengar. Även om vi måste in i lidande. Det är det rättvisa, att vi ska lindra vår broders/systers lidande, och dela på lidandet så att vi lider lika mycket, om den ena lider mer än mig. Ja, man kan gå längre, och offra sig för den andre, så att jag lider mer än den andre. Det är slutstationen, det är Golgata, där hamnade Jesus till sist på korset. Han gav allt, för att vi skulle bli rika. Vi eländiga stackare. 
 
Då är vi inne på så radikal nytestamentlig mark att det börjar påminna om ett hårresande bud som jag läste i Jodas bok som finns i himlen *. Där stod det att "Ju mer ond en människa är, desto mer skall du älska henom". Det är den etiska slutstationen i att älska sin fiende. Tror du Jesus följer det budet som Joda skrev en gång? Ja, det gör han, helt in i det sista. Vi var nämligen hans fiender när han dog för oss. Han sökte upp oss eländiga och gav oss ALLT; trots att vi var hans bittra fiender, Och han är den samme än. 
 
 
* ursäkta, det här är mina barnsliga dagdrömmar och fantasier

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Born 1984 in Finland, Norwegian, lives in Österbybruk, Sweden, poet, ecotheologian and ecophilosopher (though not an academic such), is also called "The monk" ("munken", he is monk in a self-founded monastery order, "Den Heliga Naturens Orden", "The Order of the Holy Nature"), he calls himself "Forest Man Snailson" (Skogsmannen Snigelson) because of certain strong ties to Nature and the animals, founded among other things through many years of homelessness living in tent, cot, cave and several huts in the Flaten Nature Reserve and the Nacka Reserve outside of Stockholm. He debuted as a poet in 2007 with "Över floden mig" ("Across the river of me"), published by himself, he has also published an ecotheological work, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (Animalistic theology. The return of paradise") on Titel förlag 2010. He has published the poem collection "Naturens återkomst" (The return of Nature) on Fri Press förlag 2018 together with Titti Spaltro, his ex-girlfriend. Lars' professions are two, cleaner and painter (buildings). Before he was homeless, but right now he lives in Österby boende, a group home for mental patients 45 km northeast of Uppsala. His adress is: Harviksvägen 6A, 74830 Österbybruk, Sverige. One can reach him in the comments section on this blog. His texts on this blog are without copyright, belonging to "Public Domain".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela