Forest Man

 

Jag fortsatte tala med Waldemar Rudin. 

 

"Är det du som är den finske ängelen Hyppeti-Heikkis skyddsling?", frågade Rudin. 

 

"Ja, känner du honom?"

 

"Hahaha, alla här i fundamentalisternas himmel känner till Hyppeti-Heikki. Han brukar vara här och missionera då och då. Då gör han underliga ting, nästan som en helig dåre. Han får oss att skratta, skratta åt ondskan och trångsyntheten. Som när han, utklädd till präst i stor svart sopsäck och stor vit prästkrage av papper, med stora skygglappar vid ögonen på vilka det var klistrat bilden av en svart bibel, gick omkring med en stor skylt på vilken det stod, med stora bokstäver: "PAAPELI-PIIPELI-PALAPELI-PÅÅPELI-PÅÅVELI" (BABEL-BIBEL-PUSSELSPEL-PÅPEL-PÅVEL). 

 

Vi skrattade gott."Så typiskt Hyppeti-Heikki", sa jag. "Ja, man har ju inga präster i Eden, vi anser sånt för galenskap."

 

Rudin fortsatte: "Jag kan aldrig glömma en annan gång när han kom i samma prästutstyrsel med samma bibel-skygglappar med en stor plakat på vilket det stod en dikt med stora bokstäver ungefär så här:

 

Vi skrattade gott igen. 

 

"Alla här fattar vad Hyppeti-Heikki säger," sa Rudin, "men världen där ute är ett stort okänt, full av demoner, vi vågar oss inte dit, vi vill vara i trygghet, och Bibeln är vår trygghet, som den alltid har varit. De starkaste av oss kan gå på kurser i den himmel som är gemensamma för alla, det gör jag, men de flesta stannar i tidsåldrar efter tidsåldrar i de kristna fundamentalisternas himmel, och går uppåt i graderna isolerade i denna del av andevärlden. Ty det går också att utvecklas andligen fast man är fundamentalist. Ty det är inte vad man tror som räknas, utan vad man gör. Om man utvecklar sig i godhet, kommer man till en högre himmel i fundamentalisternas himmel. Säg dock inte det här till Rosenius, mannen som grundade vår skola, det är villolära för honom. För honom gäller att man blir frälst av tron allena. Jag startade min utveckling i himlen på Rosenius' och Johann Tobias Becks tid, och är nu på Luthers tid. Jag går i mina andliga lärofäders fotspår, och när jag är framme vid deras tid, får jag nya lärofäder, och går i deras fotspår, och kommer högre "upp" i himlen, det är så det fungerar här." 

 

Sen var det tyst en stund. Sen frågade jag: "Skulle vi inte prata om vad jag ville föreläsa om?"

 

"Ja, det förstås. Var det inte tänkt att du skulle föreläsa i ekoteologi?"

 

"Ja, frågan är om Rosenius godkänner det. Är inte han yttersta chefen för skolan, fast du är rektorn?"

 

"Ja, det är nog sant. Rosenius har sista ordet. Men jag vet ju vad han tänker, vad han vill och inte vill. Ekoteologi låter som New Age för honom, men om du kunde ge det en luthersk, ortodox vinkling, så att du t.ex. föreläste om natursynen i den pietistiske mystikern Johann Arndts bok Den Sanna Kristendomen från 1606, där fjärde boken handlar närmast bara om naturen, då skulle du kunna få ett insteg i Rosenius' värld. Eller om du föreläste om natursynen i Bibeln, särskilt första Moseboken, utifrån ett biblicistiskt perspektiv, där du bara tolkade Bibelns syn och inte gav dig in på din egen syn, då skulle det kunna gå. Men vänta dig att få sparken om du låter allt för mycket som en liberalteolog."

 

"Ja men ni har ju Adolf Kolmodin som professor här, och han hade några meningar åt det liberalteologiska hållet, det var ju på grund av honom som Evangeliska Fosterlandsstiftelsen splittrades och Bibeltrogna Vänner bildades."

 

"Jag är på samma linje som Adolf, och jag är rektor. Små eftergifter för liberalteologi tolereras, men om du börjar låta som tyske teologen Julius Wellhausen, får du sparken. Så är det i hela den kristna fundamentalisthimlen. Vi har många olika åskådningar och sekter här, och vi tolererar varandra i en slags inomfundamentalistisk, evangelikal ekumenik, så länge vi är kristna och inte är för liberala. Så finns det t.ex. universalister bland oss. Jag är med i Bergmankretsen, en mystik vänkrets av mystikt intresserade präster och lärda, som lever här i vår fundamentalistiska himmel uppe på kyrkofadern och mystikern Origenes' tid, och där finns det universalister, såsom prästen John Ternstedt. Jag är också universalist, fast det anses som en villolära av Rosenius och P.P. Waldenström, som också undervisar här ibland. Vi får hållas med den läran, bara vi inte lär ut den offentligt."

 

"Jag skulle vilja träffa Bergmanskretsen. Jag har förstått att den påminner lite om Flodbergskretsen, som jag tillhör, men den är på en mycket lägre andlig nivå. När skall du på nästa möte i Bergmanskretsen?"

 

"Det blir nästa söndag. Om du vill kan du få vara med. Vi samlas i Origenes' lägenhet i Alexandria i Egypten. Origenes samlar oss, fast han lever nuförtiden på Noahs tid och inte tillhör fundamentalisternas himmel, det har han aldrig gjort. Men vi tål glansen från honom ett par tre timmar, sedan har vi fått nog. Men vi dras till honom p.g.a. hans klassiska bildning. Han spenderar ju mycket tid i Alexandrias gigantiska bibliotek i himlen. Du vet, i himlen brann aldrig Alexandrias bibliotek ner. Där finns alla det ursprungliga bibliotekets papyrusrullar och pergamentrullar bevarade. Och vi dras alla dit, vi i Bergmanskretsen, och istället för att läsa i det biblioteket, talar vi med Origenes istället, och sjunger och ber med honom. Då får vi del i hans bildning på ett enkelt och billigt sätt, utan att behöva anstränga oss så mycket. Vi är lärda folk i Bergmanskretsen, därför dras vi till Origenes, kristendomens första stora teolog. Flodbergskretsen dras till en enkel skomakare, Hjalmar Ekström, som visserligen också var beläst, men där har aldrig bildningen varit första prioritet, utan helgelsen har varit viktigast. Jag har förstått att Bergmanskretsen är mycket lägre i andevärlden just därför att för oss är kunskap viktigare än kärlek och goda gärningar. Det tål att tänkas på."

 

"Tyst, Waldemar. Hör du något?"

 

"Ja, jag hör ett svagt muttrande. Är det vår hustomte månn tro? Han brukar gå omkring och muttra och prata för sig själv, lite som Hölderlin gick runt på gården hos familjen Zimmer."

 

"Öppna dörren till stallet, jag tror det är därifrån ljudet kommer."

 

Waldemar gjorde så, och i stallet, där det fanns några hästar, såg vi en liten tomte gå omkring och muttra följande ramsa:

 

 

 

 

Vi skrattade tyst för oss själva. "Vad har han hittat på för otyg idag då?", frågade jag Waldemar. " "Lusa säjjets namn", vad betyder det måntro?", fortsatte jag. 

 

"Vårt småfolk har alltid såna lustiga ting för sig, precis som våra hönor och katter och hundar. Jag tror tomten menar att det måste vara lite lopper å lus kring våra ord, annars blir det bara kunskap, bara litteratur. Han måste ha hört vad vi pratade om genom väggen."

 

Jag skrattade försiktigt. "Är tomtarna här som missionärer de ock?"

 

"De är naturväsen från högsta Eden, och de skapar mysighet och värme runt sig i det de kallar för "fundamentalisthelvetet", vår värld här, som för oss är himlen, men vi är ju på olika andliga nivåer, så det förklarar saken. Tomtarna är stallväsen här, de tar hand om våra djur, borstar dom och masserar dom, ger dom djurgodis och läker deras små sår. Vi har ju djuren som våra slavar här i vår himmel, enligt tomtarna, och dom vill lindra vår nöd."

 

"Jaså så det är möjligt med sån jäkelskap som slaveri här i andevärlden också?"

 

"Ja, för oss är det förvisso naturligt, men det finns djur som går under oss frivilligt, och låter sig "förslavas" om du vill använda det ordet, för att skapa trivsel och värme här i det s.k. "helvetet". Det är alldeles som på jorden. Där hände samma sak, med t.ex. fåren och hundarna, alltifrån tidernas början. Djuren infiltrerade sig i civilisationen, för att frälsa oss, för att skapa andlig värme i vår kalla värld."

 

"Jag har undrat mycket över att husdjuren inte återgår genast till det vilda här i andevärlden, men stannar som deras husbönders slavar även här, ända fram tills alltings återställelse. De måste ha ett så rikt inre liv att de kan trivas som fångar och slavar."

 

"Vi står ju i telepatisk kontakt med djuren här, så vi vet mycket om deras hemligheter. Ja, det är sant. De har ett så rikt inre liv att de kan vara helt utan yttre stimuli utan problem, deras inre liv blir bara rikare av sånt. Det är svårt i början, men sedan vänjer man sig och det inre kompenserar för det yttre, mer och mer."