Forest Man

Lars Larsen's blog

Om en skir gatuduva på Karlaplan

Publicerad 2023-02-17 14:06:00 i Birds, Dogs, God, Humility and proudness, Kenosis, Mystical death, Mystics and mysticism, Nature mysticism, Nature romanticism, Non-human animals, Poems, songs and music, Psychiatry and psychology, Romanticism, The silver glance, God's glance, Torture,

Gatuduvans skira härlighet. 
En dold 
härlighet. 
Dold i smuts och sopor. 
Hon lever i smuts
och lever av smuts. 
Det känns som om 
hon pickar i sig
vad som helst,
att hon har
stålmage,
härdad under ett helt liv
av urskiljningslöst
pickande. 
Hennes härlighet
och salighet
är i pickandet,
av att upptäcka det som 
andra bara trampar på
på gatan,
det andra varelser försmår,
det tar gatuduvan vara på
med sin ljuva näbb,
med sin Kristusblick,
silverblicken,
den underjordiska blicken,
under vilken allt får liv,
även smuts och bråte. 
Och en gång 
mediterade jag
över gatuduvans
inre liv,
mitt i dess till synes monotona liv,
dess pickeliv,
dess trippeliv,
och jag kom fram till
att detta inre liv
i sin romantik
och finkänslighet
är något som övergår
vår fattningsförmåga;
en dold pickehärlighet,
en dold trippehärlighet.
Hunden har sin härlighet
och salighet i nosen
och skällandet,
gatuduvan har sin härlighet
och salighet i pickandet
och trippandet,
och det är för sött
och för skirt
för våra grova sinnen,
för romantiskt vilt,
för lågt nere i kenosis,
i utblottelsen
och underjordiskheten,
djupt nere i korsets härlighet,
för att vi skall kunna
uppfatta det,
vi som har våra sinnen tränade 
i att söka 
det som är stort i denna världen.
Men i s.k. "psykos",
som vildman, ett med min djuriska natur,
har jag fått en glimt av det,
en aldrig så liten glimt,
och jag skall aldrig glömma det,
det är värt 
all psykiatrisk tvångsvård och tortyr
jag har uthärdat.
Djurens edeniska härlighet,
dold för våra blickar. 
 
En gång, då jag knappt
trodde på Gud, 2018 (jag har skrivit om det här),
skulle jag begrava
en död gatuduva på Karlaplan, med Titti.
Jag satt länge med gatuduvan i famnen,
och studerade hennes fjäderdräkt.
Då var det jag såg och kände
så övermåttan ljuvligt,
att duvan kändes som ett verk
av en Gudom
jag inte kände. 
 
 
(mer om vad jag skrivit om fåglar på denna blogg finns här)

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Born 1984 in Finland. Norwegian, lives in Stockholm, Sweden. Poet, ecotheologian and ecophilosopher (though not an academic such in both cases, although he studied theology for almost three years at Åbo Academy University), is also called "The monk" ("munken", he is monk in a self-founded monastery order, "Den Heliga Naturens Orden", "The Order of the Holy Nature"), he calls himself "Forest Man Snailson" (Skogsmannen Snigelson) because of certain strong ties to Nature and the animals, founded among other things through many years of homelessness living in tent, cot, cave and several huts in the Flaten Nature Reserve, the Nacka Reserve and "Kaknästornsskogen" outside of Stockholm. He debuted as a poet in 2007 with "Över floden mig" ("Across the river of me"), published by himself, he has also published an ecotheological work, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (Animalistic theology. The return of paradise") on Titel förlag 2010. He has published the poem collection "Naturens återkomst" (The return of Nature) on Fri Press förlag 2018 together with Titti Spaltro, his ex-girlfriend. Lars's professions are two, cleaner and painter (buildings). Before he was homeless, but right now he lives in Attendo Herrgårdsvägen, a psychiatric group home for mental patients in Danderyd, Stockholm. His adress is: Herrgårdsvägen 25, 18239 Danderyd, Sverige. One can reach him in the comments section on this blog. His texts on this blog are without copyright, belonging to "Public Domain". He is the author of the texts, if no one is mentioned.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela