Varför det övernaturliga syns så lite av i vår moderna värld
Vilda urfolk i skogarna verkar simma i det övernaturliga, i andar och mirakel. Dess existens verkar helt självklart för dem, för alla i deras värld. Det märker man när man läser antropologi. Varje vild urfolksstam har en egen schaman, en förbindelselänk till andevärlden. Så i alla urfolkskulturer världen över. Kanske det blir en schaman på 100 människor, i genomsnitt. Tänk om vi hade det så bra i det moderna väst. Tänk om vi ens hade haft en psykiatriker/psykolog/läkare på 100 människor, det vore rena lyxen. Så de hade tid med en, istället för att rusa från den ena till den andre.
Varför syns det övernaturliga så lite i vår värld?
Jag tror den huvudsakliga orsaken (det finns många orsaker) är teknologin, att vi med teknologins hjälp gjort oss oberoende av andarna och andevärlden, samt, och detta är det viktigaste, att andevärlden vill skydda oss mot den sekulära, ateistiska psykiatrin, för vilken allt övernaturligt och paranormalt är galenskap och "psykos", hallucinationer och vanföreställningar. Hur många gånger har det inte hänt mig att psykiatriker och läkare utfrågat mig om jag "hör röster" eller "hallucinerar", dvs. ser syner? Jag var och är glad den dag i dag att jag de gångerna inte hade något att rapportera. Hade jag upplevt något, hade jag kanske förstått att hålla det hemligt, kanske inte (man är mycket ärlig i "psykos", vilket psykiatrikerna utnyttjar). Jag hade troligen avslöjat det på bloggen. Sådana upplevelser "medicineras" bort idag, dvs. man drogas ner med nervgifter, neurotoxiner.
Det är ohyggligt, när man riktigt tänker över det. Vad ska urfolken tänka om vår kultur. De måste se den som Antikrist själv.
Den konventionella psykiatrins värde står och faller mycket med frågan om det finns en högre värld, en andevärld, eller inte. Den faller, den är stundom nästan värdelös, ja stundom ohygglig, om det finns en högre värld.
Vilken ödesfråga, detta.
