"Det är en styggelse för Gud, när människor gå i kyrkan för att fira hans födelse, som kom för att genom sin fattigdom göra de fattigaste rika, och därifrån fara hem till kostliga gästabud där de öfvergöda sig med mat och dryck, medan det i verkligheten - ej blott i sentimentala julberättelser - finns människor, som skaka af köld och gråta efter bröd. En styggelse för Gud är det, när människor, som hafva allt hvad de behöfva, öfverhopa hvarandra med gåfvor och skämma bort sina barn med öfverflöd och så, för att lugna sitt samvete, ge några slantar till de fattiga."
(
Natanael Beskow, 1865-1953, i predikosamlingen "Predikningar på kyrkoårets sön- och helgdagar" 1902)
Min kommentar: Vem känner sig inte träffad av dessa ord? Det är skarpt. Det är träffande. Vi socialiseras till att ge varandra gåvor istället för att ge de fattigaste gåvor. Den som inte är med på detta spel, ses som antisocial, med bristande kärlek till sina närmaste. Vem vågar bryta denna förtrollning, och ge alla sina pengar åt de fattigaste, istället för att ge gåvor till övergödda nära och kära?
Några biografiska anmärkningar om Natanael Beskow:
Natanael Beskow, predikant, konstnär, psalmdiktare, social reformator och mystiker, var gift med den mycket kände och av barnen älskade konstnärinnan och författarinnan till barnböcker
Elsa Beskow, och släkt med författarinnan Runa (Elisabeth Beskow), som var hans kusin. Gustaf Emanuel Beskow, Runas far och nyevangelismens store predikant, var hans farbror.
Natanael studerade teologi i Uppsala och avlade där teologisk-filosofisk examen 1884. Men han prästvigde sig inte, p.g.a. att han inte kunde, för sitt samvetes skull, instämma i statskyrkans bekännelse. Treenighetsläran och helvetesläran var bland de läror han hade problem med (han var universalist, vilket framgår i ovannämnda predikosamling, se s. 5: "Det är Guds rikes fullkomliga återställelse av allt, som här bådas."). Men han fick ändå predika, i Djursholms kapell, där han sedan predikade hela livet. Beskow hade sina rötter i den lågkyrkliga väckelsen, säkert påverkad av nyevangelismen, men lämnade den alltmer ju äldre han blev, han blev mer och mer liberal och socialt engagerad. Han är ett exempel på den vanliga kopplingen "liberalteolog" - "socialt engagerad".
Natanael engagerade sig mycket i sociala frågor, som sagt (ser du det i citatet ovan?), var en del av den tidiga kristna arbetarrörelsen och socialdemokratiska rörelsen, och grundade Birkagårdens folkhögskola tillsammans med författarinnan
Ebba Pauli 1912, vars föreståndare han själv var under de första åren. Birkagårdens folkhögskola finns numera i ABF-huset, ett allaktivitetshus som har sina yttersta rötter i Natanaels verksamhet, bl.a.
Natanael var radikalpacifist och nominerades till Nobels fredspris 1947 för sitt sociala arbete och fredsarbete, men erhöll det ej.
Natanael, som hörde till liberalteologerna, eller "nyteologerna", var också mystiker, och stod som sådan nära kväkarna, och i kväkarnas bibliotek på Söder, som jag undersökt, finns nästan alla hans skrifter, på hedersplats. Nästan ingen svensk predikant eller präst har gett ut så många predikosamlingar som Natanael.