Då vetenskapen tog sig an det övernaturliga. Den store kemisten William Crookes' undersökningar av det paranormala. Del 13
(del 12 av serien är här)
Utdrag från H. Björkes bok "Spiritismen och de nyaste psykiska fenomenen" 1922, början av boken. Följande är början av kapitlet "Sir William Crookes och "anden" Katie King".
För övrigt beskriver mr Crookes Katie på följande sätt:
"Fotografien är lika oförmögen att måla den fulländade skönheten hos Katies ansikte som ord är ur stånd att beskriva behaget i hennes sätt. Fotografien kan, det är sant, giva en bild av hennes hållning, men huru skulle den kunna återge den glänsande renheten i hennes hy eller det oupphörligt växlande uttrycket i hennes så rörliga drag, än beslöjade av vemod, då hon berättar något bittert minne ur sitt förflutna liv, än leende med en ung flickas hela oskuld, då hon samlat mina barn omkring sig och roar dem med att berätta episoder ur sina äventyr i Indien."
(Katie King, efter en tavla av Gabriel Max)
Historien om Katie King är verkligen underbar. Var hon en ande, som vid vissa tillfällen materialiserades? Eller var det hela endast en i stort iscensatt svindel? Mr Crookes förnekar energiskt bedrägeri-hypotesen. Han berättar att han alltid var på sin vakt emot allt fusk. Miss Cook lät villigt underkasta sig alla åtgärder, som vidtogs för att undanröja tvivlen på fenomenens verklighet.
"Hon talar öppenhjärtligt, utan omsvep och rakt på sak och jag har aldrig sett något, som på minsta sätt liknat en önskan att bedraga mig. I själva verket tror jag inte heller, att hon skulle kunnat genomföra ett bedrägeri, även om hon velat det. Vad det beträffar, att hon skulle varit i stånd till att utfundera och under tre års tid med fullständig framgång genomföra ett så gigantiskt bedrägeri, att hon under hela denna tid underkastat sig alla förbehåll och villkor, som man fordrat av henne, att man när som helst granskat henne, vare sig före eller efter seansen, att hon haft större framgång hemma hos mig än hos sina föräldrar, enär hon visste, att hon kom till mig enkom för att underkasta sig stränga vetenskapliga experiment, med ett ord, skulle Katie King från de tre senaste åren kunna vara resultatet av ett bedrägeri, då skulle en dylik föreställning vara att begå ännu större våld på förnuftet och det sunda omdömet än att tro på företeelsens verklighet."
Nära tjugo år senare (1889) skrev mr Crookes i samband med anteckningarna över sina experiment:
"De utgöra åtminstone noggranna berättelser rörande fakta, dem jag alltjämt anser vara av den största vikt för vetenskapen. Deras offentliggörande bör i alla fall visa att jag ej ändrat mening, att jag efter lidelsefri prövning av dessa anteckningar, som jag gjorde för snart tjugu år sedan, ej har funnit någonting däri, som jag vill ändra eller taga tillbaka. Jag har ej funnit några svaga punkter i de utförda experimenten, ej heller i den slutsats, vartill deras resultat ledde mig." (Denna slutsats var den psykiska kraften.)
Min kommentar: Ett ytterligare svar på frågan om Katie King var en medhjälperska till Florence Cook (tillägg till min kommentar i detta blogginlägg): Begrunda grundligt det faktum att Katie King visade sig under tre långa år (jag får det att bli två år när jag undersökt saken, men Crookes måste ju veta detta bäst själv, att det var just tre år och inte två). Jag har i en tidigare kommentar uteslutit "lönndörrs-hypotesen", eftersom seanserna ofta hölls hos William Crookes, som, om det hade funnits lönndörrar i hans hus, troligen hade låst dessa dörrar innan seanserna. Nu återstår bara hypotesen om att Katie King vore en medhjälperska som lyckats komma in genom rummens vanliga dörr i hela tre år. Det betyder att Crookes under hela tre år hade missat den viktigaste kontrollåtgärden, att låsa dörren till rummet där seansen hölls. Hur sannolikt är detta egentligen? Särskilt då bokens författare Björke säger att "Han (Crookes) berättar att han alltid var på sin vakt emot allt fusk. Miss Cook lät villigt underkasta sig alla åtgärder, som vidtogs för att undanröja tvivlen på fenomenens verklighet.". Crookes säger vidare "att hon (Cook) under hela denna tid underkastat sig alla förbehåll och villkor, som man fordrat av henne". Hur kan han då ha missat det viktigaste villkoret och förbehållet, det att få låsa dörren till rummet där seanserna hölls? Och hur kan Crookes ha undgått att märka att Katie King kom in i rummet genom den vanliga dörren, eller gick ut ur densamma när seansen var slut? Och det under hela tre långa år!!! Som ni ser, faller bedrägerihypotesen på sin egen absurditet, och kräver mera "tro" än hypotesen att Katie King var en verkliga ande. Bedrägeri-hypotesen kräver verkligen en gigantisk sammansvärjning, lika stor eller större än den konspiration som måste till för att man kan hävda att jorden är platt (som vissa kristna idag tror, tro't eller ej) eller som måste till för att hävda att vi aldrig var på månen.
Spiken i kistan för bedrägerihypotesen, är alla de andra materialisationsmedierna som funnits genom historien och som finns idag, som lyckats materialisera andar. Människor som Eva Carriére (1886 -1943), Helen Duncan (1897 –1956) och David Thompson i vår tid (se hans hemsida här, och se vad advokaten Victor Zammit skriver om honom här). Att de också materialiserat andar, gör det plausibelt att också Florence Cook gjorde det.
