Forest Man

Lars Larsen's blog

Systematisk teologi. Del 3: Om Jesus. Kap. 5: Bevis för att Jesus uppstod från de döda

Publicerad 2019-11-15 17:48:00 i Church History, Comfort, Divine revelations, Healing and other miracles, History, Jesus, My systematic theology, N.T. Wright, Paranormal phenomena, Resurrection, The Spirit World, The death and resurrection of Jesus, The dogma of trinity, The resurrection of the dead, William Lane Craig,

(Det här är mitt sista blogginlägg på den här bloggen som inte är avskedsinlägg. Det har jag lagt ner stort flit på. Som jag sagt tidigare, som intellektuell är min bildnings främsta specialitet biblisk exegetik, inom det fältet är det problemet "Den historiske Jesus", och inom det fältet "Jesu uppståndelse". Här kommer en sammanfattning av vad jag tänkt och läst och hört om Jesu uppståndelses historiska giltighet, genom åren:)
 
Bevis för att Jesus uppstod från de döda:
 
1. Att Jesu apostlar vågade sig ut på gator och torg efter Jesu död med budskapet om Jesu uppståndelse, fast de visste att de riskerade samma öde som sin mästare. Osannolikheten för att de skulle ha vågat detta för en lögn, och en lögn man lätt kunde ha bevisat var lögn. Detta är ett av de allra starkaste bevisen. 
 
2. Judarna efter Jesu död, enligt Matteusevangeliet  (Matt. 28:11-15), trodde att Jesu lärjungar hade stulit Jesu kropp, att det spred sig en sådan myt bland dem (denna deras idé verkar ha varit en verklig idé, knappast är det ett påhitt av Matteusevangeliets författare, varför skulle han ha uppdiktat en sådan sak?), och detta är ett av bevisen för att Jesu grav var tom, eller uppfattades vara tom av Jesu samtida. 
 
Matt. 28:11-15: "Medan de var på väg, kom några ur vaktstyrkan in i staden och berättade för översteprästerna om allt som hade hänt. Dessa samlades med de äldste och beslöt att ge soldaterna en stor summa pengar och sade: "Säg så här: Hans lärjungar kom på natten och rövade bort honom medan vi sov. Och om ståthållaren får höra det, så ska vi tala med honom och se till att ni inte behöver oroa er." De tog emot pengarna och gjorde som de blivit tillsagda, och detta rykte är spritt bland judarna än i dag."
 
3. Evangelierna har kvinnor som de första vittnena till Jesu uppståndelse. Kvinnor var inte vittnesgilla på Jesu tid, det är en standarduppfattning bland bibelforskare. Detta bevisas t.ex. av det faktum att Paulus utelämnar kvinnorna som vittnen till uppståndelsen helt och hållet i nyckeltexten om Jesu uppståndelse i 1. Kor. 15:1-9 (se hur texten går längre fram i blogginlägget). Paulus förutsätter att alla han skrev till visste att kvinnorna var de första som upptäckte att Jesus uppstod från de döda, men utelämnar uppgifterna p.g.a. deras ringa bevisvärde för att övertyga judar, vilket styrker evangelieberättelsernas trovärdighet bara ännu mer, antyder att dessa måste ha baserats på tidiga muntliga traditioner, då de inte gör samma sak som Paulus gjorde, utan framställer kvinnorna som de första vittnena till uppståndelsen. Ingen skulle ha kommit på att dikta upp sådana uppgifter. Hade traditionen startat med den "endast männen"-form som traditionen hade hos Paulus i 1. Kor. 15, hade den aldrig efterhand utvecklats till att handla om att det var kvinnorna som var de första vittnena, ja att de rentav var de första apostlarna. Om det hela hade varit en legend eller myt, hade författarna säkerligen haft män som de första vittnena. 
 
4. "Uppståndelse från de döda" på Jesu tid betydde i den tidens judiska teologi fysisk uppståndelse, kroppens uppståndelse, inte något annat. Exegeten N.T. Wright har bevisat detta bortom varje tvivel i sin gigantiska akademiska studie "The resurrection of the son of God" från 2003. Med det menade de en ny kropp, oförgänglig och förhärligad, som skulle leva evigt på jorden, på en förnyad och förhärligad jord
 
5. Att berättelserna om Jesu uppståndelse i evangelierna är så olika, ger dem karaktären av vittnesbörd, istället för litterära påhitt, om det hade varit litterärt påhitt, hade likheterna mellan de olika berättelserna i de olika evangelierna varit mycket större. Varje domare med kännedom om vittnesmål kan bekräfta detta, vittnesmål är alltid mer diversifierade än rent litterära skapelser. 
 
6. Hur kunde judar mitt i allt få en så konstig teologi (William Lane Craig kallar den "outlandish", dvs."bisarr") som teologin om Jesu uppståndelse var, måste ha utlösts av något som verkligen hände. Jag menar, uppståndelsen från de döda var något som judarna tänkte skulle hända på den yttersta dagen med alla, inte med en person i historiens mitt långt innan de andra uppstod. Och messias var tänkt av judarna på Jesu tid att vara en krigskonung som skulle övervinna Israels fiender. Ändå, trots sådana förväntningar, kom Jesu lärjungar till tron på att Jesus var messias och Herre, efter hans för judar nesliga död.
   Man bör också betänka hur uppståndelseteologin rörde sig från den judiska teologins periferier in i centrum, blev själva den kristna trons centrum. Jesu lärjungar förväntade sig inte att Jesus varken skulle dö eller uppstå, vilket gör deras nya tro allt märkligare och svårare att förklara för skeptiker.
 
7. Varför sökte inte den första jesusrörelsens motståndare och vedersägare upp Jesu döda kropp för att motbevisa förkunnelsen om att Jesus uppstod från de döda (jesusrörelsen blev snart gigantisk)? Om inte graven var tom, hade det varit en lätt sak. Svar: för att graven verkligen var tom.  
 
8. Johannesevangeliets författares berättelse om hur Jesu kropp inte var som ett spökes kropp, utan fullt verklig i kött och blod, en som kunde beröras och äta fisk. Jämför spiritualismens materialisationsfenomen, där andar materialiserats i fullt verklig och handpåtaglig form, som gjorda av kött och blod. Se t.ex. min artikel om mysteriet Katie King, här.
   Det är ett obestridbart historiskt faktum att Jesu lärjungar upplevde sig möta Jesus efter hans död på ett sätt som överbevisade dem om att han var uppstånden från de döda på judiskt sätt, inte en ande, inte en uppenbarelse i en syn, utan en verklig materiell varelse med en förhärligad, fullt verklig kropp som man kunde ta på och känna på. Det är sedan upp till historikern att förklara hur detta kunde ha gått till. 
 
9. Den otroligt kraftiga expansionen av jesusrörelsen i början, antyder att något mäktigt och kraftigt skedde som utlöste det. Inte minst berättelsen om andeutgjutelsen på pingstdagen antyder att något mäktigt skedde, som gav jesusrörelsen dess oerhörda frimodighet och kraft mitt i svåra förföljelser. Vad var "andedopet" egentligen? Var det inte den jublande vissheten om att Jesus verkligen uppstått, och att de yttersta tiderna inletts?
 
10. Hur kunde trogna, fanatiska judar flytta firandet av sabbaten på lördagar, till firandet av söndagarna, som kom att kallas "Herrens dag" p.g.a. att då uppstod Jesus från de döda? Sabbaten var helt i centrum av den judiska tron och praktiken. I den judekristna tron förflyttades sabbaten till periferierna, och ändrade karaktär totalt. Något starkt måste ha hänt för att en sådan stor förändring i teologin kunde komma till stånd. 
 
11. Paulus vittnesbörd om Jesu uppståndelse i 1. Kor. 15, 1-8: "Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomna-de. Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, som är såsom ett ofullgånget foster."
 
Denna text är av bibelforskare betraktad som en av de tidigaste i Nya Testamentet, ja som en tidig trosbekännelse, uppkommen under de första åren efter Jesu uppståndelse. Den har således stort bevisvärde som ett uttryck för vad de allra första kristna trodde, oavsett om Jesus uppstod från de döda eller ej. Antagligen fick aposteln Paulus, som omvände sig till jesusrörelsen bara några år efter Jesu död, denna trosformel från de första kristna som han träffade efter sin omvändelse, som en del av hans invigning i den kristna tron. Den muntliga tradition som trosbekännelsen bygger på, kan ha gått tillbaka till de första veckorna eller månaderna (så enligt William Lane Craig) efter Jesu död. 
 
12. Det är ett historiskt faktum att jesusrörelsens första medlemmar, hade, eller att man trodde dem ha haft, och de trodde själva att de hade haft, uppenbarelser av den uppståndne Jesus. Paulus är ett exempel på en sådan person som hade en sådan uppenbarelse, hans uppenbarelse har blivit legendarisk, den på vägen till Damaskus, då upplevelsen av att se Jesu förhärligade väsen gjorde honom blind för några dagar. Paulus är det enda förstahandsvittne i text som vi har som exempel på tidiga jesusrörelsemedlemmar som hade uppenbarelser av Jesus, men Paulus refererar till de andra tidiga uppståndelseupplevelserna i trosbekännelsen i 1. Kor. 15, 1-8. Eftersom denna trosbekännelse är så tidig, har den stort värde som bevis på att faktiskt många, inte bara en, i den tidiga Jesusrörelsen hade uppenbarelser av den uppståndne. På basen av 1. Kor. 15:de kapitel, kan man sluta sig till att de första kristna trodde att Jesus hade uppstått från de döda med en andemateriell, förhärligad kropp (se 1. Kor. 15: 35-58), att det inte var Jesu lik som blivit levande igen, något som utesluter den märkliga, bisarra hypotesen att Jesus inte verkligen dog på korset. 
 
13. Det starka vittnesbördet hos de första kristna om att graven var tom (vittnesbördet antyds i den första trosbekännelsen, den citerad i 1. Kor.15, 1-8) är en antydning om att den verkligen var tom, ty vad skulle det ha gagnat dem att ljuga om en sådan sak, allra minst som deras liv stod på spel ifråga om saken, när motståndarna kunde ha hittat Jesu lik om det hela var en lögn? 
 
14. När det gäller vittnesmålen om uppenbarelserna av den uppståndne Jesus, finns det tre sätt att tolka dem:
 
a) de första kristna ljög
 
b) de hallucinerade 
 
c) de såg verkligen den uppståndne Jesus
 
Sannolikheten att de ljög är liten med tanke på att de riskerade korsfästelsestraffet genom att förkunna Jesu uppståndelse. Att de hallucinerade är lite sannolikt då 500 lär ha sett den uppståndne Jesus på samma gång, enligt den första trosbekännelsen, och dom uppfattade honom som fysiskt levande, med en handpåtaglig kropp. Då återstår alternativ tre, att de verkligen såg den uppståndne Jesus. 
 
15. Till frågan om Jesu uppståndelse kan ha varit en legend, kan anmärkas att en legend vanligtvis tar åtskilliga år att bygga upp, och att den första kristna trosbekännelsen, med vittnesbörd om Jesu uppståndelse, kan ha uppkommit så kort tid som veckor och månader efter Jesu död. Att de första kristna upplevde sig, trodde sig ha sett Jesus som uppstånden, kan inte vara en legend, då återstår hur man ska förklara detta. Om Jesus bevisas ha levat som en verklig människa, vilket jag tror vi kan säga baserad på evidensen, stärker också det de kristnas sak. 
 
16. Jesusrörelsens anhängare försökte hitta bevis på att Jesus hade uppstått från de döda, i Gamla Testamentet, vilket antyder att något förbryllande hände, som de tvingades hämta stöd för i deras heliga skrifter, något som inte verkar vara naturligt härlett ur dessa, eller härlett ur deras tidigare religion. Att de skulle ha byggt upp uppståndelseberättelserna med stoff ur GT anses av William Lane Craig vara en befängd idé. 
 
17. Att Jesus visade sig som uppstånden även för fientligt och likgiltigt/skeptiskt inställda personer, sådana som aposteln Paulus (fientlig) och Jesu bror Jakob (likgiltig/skeptisk), och att detta fick dem att börja tro på Jesu uppståndelse, dvs. konvertera. Dvs. dessa upplevelser förutsatte inte att man redan trodde på Jesus, dvs. de uppstod inte ur förväntan på något eller ur något som upplevaren redan visste. De kom som totala överraskningar, vilket gör det mindre sannolikt att de var hallucinationer. 
 
18. Paulus erkänner i 1. Kor. 15, 12-19 att om uppståndelsen inte har ägt rum, så är de kristna insnärjda i ett ömkligt självbedrägeri och går omkring och sprider falska rykten. Detta passar illa med uppfattningen att uppståndelseuppenbarelserna bara handlade om vanliga syner. Det passar bara på det faktum att de första kristna verkligen trodde att Jesus uppstod fysiskt, med en tom grav bakom sig, såsom den judiska uppståndelsetron skulle ha dikterat, om judar skulle tro något sådant, tala om det som en uppståndelse. 
 
19. Paulus' uppräkning av de män som fått möta den Uppståndne i 1. Kor. 15, 1-8, görs med all säkerhet för att den tvivlande skall kunna gå och fråga ögonvittnena, dem som verkligen hade "sett och hört" själva. 
 
20. Jesu gravläggare, Josef av Arimataia, var högst sannolikt en historisk person, ingen mytisk figur. William Lane Craig säger att det är osannolikt att Josef av Arimataia är en kristen uppfinning, då han var en medlem av Sanhedrin, det judiska råd som dömde Jesus till döden. Den tidige jesusrörelsen var fientligt inställd till de judiska ledarna. 
 
21.  Birger Gerhardsson, Emeritusprofessor i exegetik vid Lunds universitet, säger i sin bok "Kristi uppståndelse" från 2001, om Jesu uppståndelseuppenbarelser följande: "Kan det ha varit en himmelsk "syn" man såg, alltså det vi brukar kalla en hallucination? Både i den gammaltestamentliga traditionen och inom urkristendomen visste man vad "syner" var för något, och man hänförde inte den Uppståndnes uppenbarelser till den kategorin. Paulus är tänkvärd från den här synpunkten. Han säger sig ofta ha sett "syner" och haft "uppenbarelser" (se t.ex. 2. Kor. 12:1-4 och Gal. 2:2) men det faller honom inte in att hans möte med den Uppståndne på Damaskusvägen skulle ha varit bara en av dessa vanliga syner." Man kan tillägga att människorna på Jesu tid visste minst lika mycket, eller sannolikt mer än oss, p.g.a. vår sekularisering, om syner, märkliga drömmar, spöken, gengångare, uppenbarelser och andevärldsupplevelser, de, och bland dem också judarna, hade ett språk för att beskriva sådana ting, och det är ett faktum att Jesu uppståndelse aldrig förknippas med sådana upplevelser.  
 
22. Bengt Holmberg, också emeritusprofessor i exegetik vid Lunds universitet, säger i sin bok "Människa och mer. Jesus i forskningens ljus" från 2001 följande: "Det finns få dödsfall i historien som är så väl betygade som hans (Jesu) död. Att han faktiskt dog är tämligen säkert, eftersom den behandling han utsattes för med romersk gissling, korsbärande, ohygglig smärta på korset, lanssticket in i brösthålan, med stor fysiologisk sannolikhet orsakar döden." Han fortsätter med att fråga sig, om Jesus överlevde, "hur och var dog han till sist? Vem begravde honom då och höll tyst i all tid?"
 
23. Till invändningen att de kvinnor som var de första att bevittna den tomma graven och Jesu uppståndelse, kunde ha tagit fel grav, kan man fråga sig att om de gjorde det, varför rättade inte Josef av Arimataia och flera andra personer till misstaget? 
 
24. (I följande resonemang är jag inspirerad av Bengt Holmbergs bok:) Om Jesus verkligen dog, och graven verkligen var tom, något som t.o.m. ickekristna exegeter som Geza Vermes tillstår, men bara så långt, vem tömde Jesu grav? Var det Jesu vänner, fiender eller rentav någon tredje part? Det kan inte ha varit Jesu fiender, ty de hade genast fått fram Jesu kropp när de första kristna började förkunna överallt att Jesus hade stått upp från de döda. De hade haft mycket att vinna på att framvisa Jesu lik. Kan det ha varit en tredje, neutral part? Någon i stil med trädgårdsmästaren som tog hand om området kring Jesu grav? Hade han flyttat liket? Det är föga sannolikt, eftersom han, när han fick höra ryktena om Jesu uppståndelse som spred sig som en löpeld i Jerusalem, hade vetat hur det låg till och rättat till misstaget genom att visa var Jesu lik låg, så att villfarelsen hade slåtts ner momentant. Han hade antagligen blivit utfrågad av anhängare eller motståndare till Jesus. Varför hände inget sådant? 
   Kan Jesu anhängare ha tagit miste på graven, då? Och gått till en annan, som var tom? Så att Jesu lik ligger kvar någonstans på oljeberget, ingen bara vet var? Detta förutsätter en så fånig hypotes som att Jesu anhängare eller Josef av Arimataia måste ha glömt var graven låg. Nej, alla, såväl fiender som vänner, visste att Jesu grav låg tom. 
  Ok, om myndigheterna, Jesu fiender inte hade tömt graven, finns bara två alternativ kvar, antingen var det Jesu vänner eller så himlen. 
   Kan Jesu vänner ha tömt graven och gömt liket? Det låter knäppt. De kan inte ha lyckats med ett så stort bedrägeri, det hade upptäckts förr eller senare. Det hade blivit känt, det hade spridits rykten om det, och för ett sådant medvetet bedrägeri riskerar man inte korsfästelsestraffet. Förr eller senare skulle någon ha fått reda på var Jesu lik låg, såframt man inte brände liket, vilket är osannolikt. Hur gömmer man ett lik som börjar ruttna? Hur gömmer man en grav? Hur gömmer man det från myndigheter som är närmast besatta av att veta var liket ligger, för att motbevisa vissa starka rykten? Att anklaga Jesu vänner för att ha stulit liket var också de otroende judarnas enda halmstrå i långa tider framöver. Det måste en komplott till för att gömma något sådant, en diger komplott. Men Jesu anhängare offrade sina liv för vissheten att Jesu grav var tom och han själv var förvandlad till uppståndelsekropp. 
   Alltså finns det bara ett alternativ kvar, att himlen tömde Jesu grav. 
 
25. Bengt Holmberg skriver i ovannämnda bok: "Normalt skulle vi fått se Jesusrörelsen som andra messianska rörelser slocka ut i ett besviket återvändande till vardagen, men något händer som styr skeendet i en annan riktning: lärjungarna blir förvissade om att Jesus lever och är med dem och vågar tala om detta "i lejonets kula", dvs. inför fientliga myndigheter i Jerusalem, centrum för den makt som nyss utlämnat Jesus till avrättning." Det kan skäligen tilläggas att innan uppståndelseuppenbarelserna var Jesu lärjungar en skara räddharar som gick och gömde sig, rädda för att möta samma öde som sin mästare, men att något ofattbart hände som gav dem ett otroligt mod. Vad var detta? Det måste historievetenskapen förklara, och lägga fram hypoteser om. Hur rädda lärjungarna var, illustreras av Petrus legendariska tre förnekelser av sin mästare. Hur modiga de var, illustreras av att de predikade den nya läran öppet på gator och torg, ja på tempelområdet, ja de t.o.m. botade sjuka precis som sin mästare gjort, följande i hans fotspår på alla tänkbara sätt, som vandrarpredikanter och heliga dårar. Detta måste förklaras, och den enda vettiga förklaringen var att de på något sätt blivit upprättade av sin mästare, av att han fortfarande levde. Tänk om lärjungarna till Simon Bar Kochba i Bar Kohba-upproret bara hundra år senare, efter sin mästares död hade gått ut och påstått att han fortfarande levde, så att rörelsen inte dog ut, vilket den gjorde, då inget sådant hände. Tänk om de hade fått för sig att Bar Kochba hade uppstått från de döda! Att han fortfarande var messias! Det hände inte, ty Bar Kochba dog och kom inte tillbaka. Samma sak skulle ha hänt med jesusrörelsen, som var en messiansk sekt, en rebellsekt rebellerande mot romarriket och de judiska ledarna, om det samma hade hänt med Jesus som hände med Bar Kochba, att han dog och inte mer återvände till livet. Hade Bar Kochba-rörelsen fortsatt om hans anhängare enbart hade sett syner av hans ande sådan den var i himlen, utan påtaglig kroppslighet*? De hade inte kunnat säga att han fortsatt var messias på basen av det. Rörelsen hade inte kunnat fortsätta bara på basen av det. Det hade inte räckt till, hade inte verkat trovärdigt. Ingen hade omvänt sig till Bar Kochbas sekt av så futtiga saker.
   Detta föder bara en konklusion: Bakom jesusrörelsens otroliga kraft låg något verkligt, en verklig händelse, som tog plats i historien, och som står i någon slags relation till det rörelsens anhängare trodde hade skett. 
 
* N.T. Wright påstår att den naturliga reaktionen på att en messiansk rörelses messias dog utan att uppstå, vore att man ställdes inför valet att antingen ge upp rörelsen eller skaffa sig en annan messias. För Jesu lärjungar hade Jakob, Jesu bror varit en utmärkt kandidat för en ny messias, om Jesus inte hade uppstått från de döda. Jakob var ledaren för den första kristna församlingen i Jerusalem under de trettio första åren, och kallades "Jakob den rättfärdige". Men ingen funderade någonsin på om Jakob kunde vara messias.  
 
26. Den väldiga kristologiska tankebyggnad som snart byggdes kring Jesus, där vissa efterhand trodde han var den allsmäktige Guden själv inkarnerad, får sin bästa förklaring i att något stort skedde med Jesus i hans död. Ja, att hans anspråk på något sätt blev bekräftade genom det som skedde med honom. Jag tror dock inte att anspråken på att vara Gud, Jahve själv, kan spåras tillbaka till Jesus själv, bara hans messianska anspråk. Att han kunde fortsätta anses som messias efter sin död, antyder att hans anspråk på något sätt blev bekräftade, och uppståndelsen är den mest rimliga förklaringen på hur detta bekräftande gick till. 
 
27. Att Jesus åt fisk med lärjungarna efter uppståndelsen antyder att han var fysiskt verklig, att han inte kändes igen genast, antyder att han var en andemateriell gestalt, med uppståndelsekropp, förhärligad, förvandlad. Vittnesbördena om dessa två saker är viktiga som förklaring på hur de första kristna trodde att Jesus hade uppstått, ja till att man kan utesluta de vanliga förklaringarna att liket hade blivit levande, eller att Jesus bara visade sig i syner. Lärjungarna kan inte ha trott så. Johannesevangeliets och Lukasevangeliets uppståndelseberättelser gör detta klart. Sanningen finns någonstans mitt emellan och bortom dessa två vanliga bortförklaringar. Viktigt är vad de första kristna trodde om detta, och det kan man lätt tolka sig till genom Nya Testamentets sammantagna skrifter, som måste läsas som helhet. Om Jesus bara hade visat sig i syner, skulle man förvänta sig att han beskrevs som "skinande som en stjärna" (med profeten Daniels ord om messias, eller för den del Johannes Uppenbararens liknande beskrivningar av Jesu uppenbarelse i en syn) eller liknande, eller något som skulle ge uttryck för en inre illumination* . Men beskrivningarna av honom är förvånansvärt mundäna, han misstas för en trädgårdsmästare eller för en medvandrare på vägen till Emmaus. Hade Jesus enbart varit ett lik som blivit levande igen utan någon förvandling, hade lärjungarna känt igen Jesus direkt, och Jesus hade också varit mycket svag och bräcklig och sjuk, och knappast orkat vandra på vägen till Emmaus. Och allra minst skulle han haft förmågan att gå genom väggar och låsta dörrar, vilket evangelierna säger att han gjorde. 
 
* N.T.Wright säger på ett ställe att i antiken såg man på syner av människor som ett bevis, inte på att de levde, utan på att de var döda! Men Jesu lärjungar blev övertygade om att han levde efter att de sett honom!
 
28. Kyrkofädernas och de apostoliska fädernas sammantagna vittnesbörd om urförsamlingen bekräftar också riktigheten i ovannämnda tolkningar. Deras vittnesbörd är ovärderliga. De har finkammats för ändamålet. 
 
29. Ens personliga eskatologi har stor betydelse för hur man ställer sig till Jesu uppståndelse. Stämmer bibelns eskatologi, inte minst Johannes uppenbararens, vilket jag tror den gör i stora drag, är sannolikheten stor för att Jesus uppstod från de döda. Och denna eskatologi går i korta drag ut på att Gud skall nyskapa världen, skapa en ny himmel och en ny jord. Stämmer det, är det logiskt att Gud startar någonstans, och att han startar just med Jesus, och väljer honom till att leda förvandlingsarbetet. Det finns ingenting ologiskt med detta såframt premisserna stämmer. Har man inte dessa premisser, är det omöjligt att tro på Jesu uppståndelse, och man kommer att bortförklara det hela så långt man bara förmår, vilket också har skett. 
 
30. Jesu uppståndelse rimmar väl med resten av det andevärldsliga bevismaterialet som vi har från andeskådare, andevärldsupplevare och spiritualister, som för det mesta har varit positivt inställda till saken, och sällan förnekat Jesu uppståndelse. Många spiritualister har trott på Jesu uppståndelse, som ett av deras materialisationsfenomen. Men den största auktoriteten gällande saken är förstås historiens störste andeskådare, Emanuel Swedenborg, som trodde bokstavligen på Jesu uppståndelse, såsom de urkristna trodde på den. 
 
31. Innan jesusrörelsens uppkomst efter Jesu uppståndelse, hade judar aldrig trott att deras kommande messias skulle dö och uppstå från de döda. Att denna idé uppkom hos trogna judar, som inte lämnade judendomen för den sakens skull, måste ha någon orsak. 
 
32. Den tidiga jesusrörelsen påstod att Jesus var Herre (och inte Caesar) p.g.a. hans uppståndelse från de döda. Varifrån fick de denna idé? Historikern måste förklara det, och det förklaras bäst genom Jesu fysiska uppståndelse från de döda. 
 
33. Att berättelserna om uppståndelsen i slutet av varje evangelium i NT räknas av forskare som tidiga dokument i urkyrkans historia, bl.a. p.g.a. den nästan totala och mystiska frånvaron av hänvisningar till Gamla Testamentet i berättelserna, den nästan totala frånvaron av försök att backa upp texterna med hänvisningar till Gamla Testamentet (det finns en eller två små undantag) för att visa att händelserna var "enligt skrifterna" som det hette. Ser man bara på passionshistorien i evangelierna, eller evangelierna över lag, ja hela Nya Testamentet*, ser man en hel del hänvisningar till GT. Ju mindre sådana hänvisningar, desto tidigare lär de muntliga traditionerna som berättelserna bygger på, vara, och desto mer trovärdiga som vittnesmål.  
 
* I nyckeltexten i 1. Kor. 15, 1-9 skriver Paulus t.ex. att  "Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna".
 
34. Att uppståndelseberättelserna i evangelierna inte säger ett ord om livet efter döden, inget om vårt personliga framtidshopp, vilket man skulle tro de hade gjort om Jesus visade sig i syner från andevärlden, givandes de troende hopp om ett fortlevande efter döden. Det antyder att Jesus var fullt materiellt verklig, en "ande i kött och blod". Det är också märkligt att ingenting sägs om alla de troendes slutliga uppståndelse från de döda, i dessa texter, vilket antyder att de är mycket tidiga, eller att de muntliga traditionerna de bygger på är mycket tidiga, då ingen utförligare teologisk reflektion över uppståndelsens betydelse är införlivad med texten. 
 
35. Hade Jesu lärjungar bara mött Jesus efter uppståndelsen utan den tomma graven, hade de inte börjat förkunna Jesus som uppstånden. Det hela krävde den tomma graven. Då vi har vittnesmål om en sådan tom grav, och då det är ett faktum att de första kristna trodde att Jesu grav var tom (ingen Jesu grav med liket eller sarkofagen eller benhuset [ossuary] i har levt vidare i historien som helig plats, t.ex., vilket har hänt med de flesta aktade helgon och aktade personer, de gravar man idag påstår är Jesu grav är funna på 300-talet och 1800-talet, och är lösa gissningar), är alla betingelserna för att Jesus verkligen uppstod från de döda, uppfyllda. 
 
36. Enbart en tom grav hade inte räckt till för att starta Jesusrörelsen efter Jesu död, alltså måste de ha sett Jesus på ett sätt som gjorde att de slog två och två ihop till fyra, och konkluderade att Jesus hade uppstått från de döda. Enbart båda dessa två faktum, både den tomma graven och att lärjungarna såg Jesus som en verklig kroppslig varelse, är tillräckliga för att förklara uppståndelsestron, och vi har båda faktumen ombevittnade i källmaterialet.
 
37. William Lane Craig säger i en debatt på youtube om uppståndelsen att Markusevangeliets berättelse om den tomma graven är baserat på ögonvittne-källmaterial så tidigt som några få år efter Jesu död, vilket visas bl.a. av hur Markusevangeliet slutar i sin ursprungliga form, mycket enkelt och avskalat, enbart med den tomma graven och kvinnorna som upptäckte den, utan några teologiska reflektioner eller mytiska utbroderingar och titlar (jämför senare apokryfiska evangeliers vidlyftiga, övernaturliga, bombastiska beskrivningar). Enligt Craig har vi fem oberoende vittnesmål i Nya Testamentet om Jesu begravning, och vissa är extraordinärt tidiga. Historiker skattar sig ofta lyckliga om de har två oberoende källor till samma händelse. Det finns åtminstone fyra oberoende skriftliga källor till uppgifterna om Jesu tomma grav. 
   Craig säger vidare att om våra bibliska källor stämmer, så var Jesu grav känd av både Jesu vänner som fiender. Och när man tänker på pålitligheten av källornas nämnande av Josef av Arimataia, kan man också sluta sig till pålitligheten av källorna om Jesu grav. Därifrån är vägen kort till att anse traditionerna om Jesu tomma grav som pålitliga. 
   Markusevangeliets berättelse om den tomma graven har ansetts som en litterär skapelse av skeptiker, men det motsägs av det faktum att traditionen om den tomma graven är "multiply and independently attested", som Craig säger, i minst fyra skriftliga källor, vilket gör denna invändning omöjlig. 
   Och så till slut, ingen historiker betvivlar att Jesu lärjungar trodde de hade sett Jesus levande, som uppstånden, efter hans död. T.o.m. den ärkeskeptiska tyske exegetikprofessorn Gerd Lüdemann erkänner detta, att det är historiskt säkert. 
 
38. Ett bevis på att Jesus verkligen dog på korset, en av uppståndelsens förutsättningar, var att de romerska soldaterna som dödade Jesus visste hur man tog livet av folk med korsfästelsestraffet, det var deras jobb, och, om de lät en judisk messias slippa undan halvdöd, riskerade de själv att bli straffade med döden. Och skulle en halvdöd Jesus ha gett upphov till det mod som fyllde hans lärjungar efter påsken? Och deras tro på att Jesus hade besegrat döden och inlett Guds rike på jorden? Knappast. 
 
39. Historikern Richard Carriers tes om att Jesus är enbart en mytisk figur, och att uppståndelseberättelserna är enbart mytiska, inspirerade av andra "dying and rising deities" i medelhavsområdet och mellanöstern, saknar totalt "explanatory power" för att förklara allt som jag har med i denna bevislista. Det svåraste den har att förklara, är själva uppkomsten till den judiska föreställningen om Jesu uppståndelse, i all dess judiskhet, hur det kom sig att en sådan mutation skedde inom judendomen, vad som gav upphov till detta. Detta kan inga hänvisningar till andra religioners gudomar förklara. 
 
40. "All the historical signposts are pointing in the same direction, I and others have studied the alternative explanations, ancient and modern, for the rise of the early church and the shape of its belief, and far and away the best historical explanation, is that Jesus from Nazareth, having been very thoroughly dead and buried, really was raised to life on the third day, with a renewed body." (N.T. Wright i youtubefilmen i källhänvisningarna) Och på ett annat ställe säger Wright: "That is why I, as a historian, cannot explain the rise of early Christianity, unless Jesus rose again, leaving an empty tomb behind him."
 
41. Jag avslutar med de fyndiga orden av cambridgeprofessorn, exegeten C.F.D.Moule: 

"If the coming into existence of the Nazarenes, a phenomenon undeniably attested by the New Testament, rips a great hole in history, a hole the shape and size of the Resurrection, what does the secular historian propose to stop it up with?… the birth and rapid rise of the Christian Church… remain an unsolved enigma for any historian who refuses to take seriously the only explanation offered by the Church itself."

(C.F.D.Moule, in The Phenomenon of the New Testament, 1967)

 

Källor: 

C.F.D.Moule: "The Phenomenon of the New Testament", 1967

Birger Gerhardsson: "Kristi uppståndelse" 2001

Bengt Holmberg: "Människa och mer. Jesus i forskningens ljus", 2001

N.T.Wright: "The resurrection of the son of God" från 2003.

N.T:Wright: Did Jesus really rise from the dead? (youtubeföredrag 2007)

William Lane Craig vs. Richard Carrier: Did Jesus rise from the dead?, (youtubedebatt 2009)

 
(Det kan tilläggas att William Lane Craig och N.T.Wright är de tyngsta nulevande namnen när det gäller uppståndelseforskningen, de har skrivit otroligt mycket akademiskt stoff om ämnet)

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Born 1984 in Finland, Norwegian, lives in Österbybruk, Sweden, poet, ecotheologian and ecophilosopher (though not an academic such), is also called "The monk" ("munken", he is monk in a self-founded monastery order, "Den Heliga Naturens Orden", "The Order of the Holy Nature"), he calls himself "Forest Man Snailson" (Skogsmannen Snigelson) because of certain strong ties to Nature and the animals, founded among other things through many years of homelessness living in tent, cot, cave and several huts in the Flaten Nature Reserve and the Nacka Reserve outside of Stockholm. He debuted as a poet in 2007 with "Över floden mig" ("Across the river of me"), published by himself, he has also published an ecotheological work, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (Animalistic theology. The return of paradise") on Titel förlag 2010. He has published the poem collection "Naturens återkomst" (The return of Nature) on Fri Press förlag 2018 together with Titti Spaltro, his ex-girlfriend. Lars' professions are two, cleaner and painter (buildings). Before he was homeless, but right now he lives in Österby boende, a group home for mental patients 45 km northeast of Uppsala. His adress is: Harviksvägen 6A, 74830 Österbybruk, Sverige. One can reach him in the comments section on this blog. His texts on this blog are without copyright, belonging to "Public Domain".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela