Svar på en invändning mot att Swedenborg trodde på universalismen, allas slutliga frälsning. Samt något om Domedagen och organisk eskatologi.
§ 2826 .
Det var ett tal i himlen angående helvetet och de olika straffen, och förstörelserna där, och där var en som antog för säkert att helvetiska straff skulle vara i evighet, och att deras ände kan aldrig bli given, ännu mindre återlösning från helvetet genom Herren; till vilken det var icke desto mindre visat att aldrig kan något straff bli givet i det andra livet förutom för en ände, ännu mindre kan det tänkas att något straff är givet utan en ände, det skall man veta, att genom straff och plåga han kan bli dämpad så att han blir förmögen att vara i något gott samhälle. I Herren ingenting är givet utan en ände i det goda: Det gudomliga själv och gudomlig visdom är en ände i det goda eller till det goda därför skulle det vara mot gudomlig visdom eller mot det gudomliga att en själ skulle bli plågad i evighet utan en ände i det goda: som är förklarat av en regel känd i världen,
§ 2827.
den största rättvisa skulle vara orättvisa. Människan har förtjänat detta, och sådan är människan, därför predikas evigheten: men Herrens förbön eller Herrens återlösning griper in och befriar eller tar bort från helvetet; ty om man blir straffad i evighet är det ingen människa som inte skulle vara benägen till evig fördömelse, ty i ingen är det något förutom idel ondska: därför är var och en fördömd, men räddad av Herren. Den anden som var med mig har blivit räddad, tagen från den svarta sjön, och jag uppfattar att något falskt vidlåder honom, från vilket han är icke desto mindre befriad genom gudomliga medel, ty samhällena i himlen har från Herren deras åtrå att inte förlora en enda, ty de förkastar ingen, men han förkastar sig själv, och således är det med hans fantasi. 1748, August 14."
(Swedenborg: Andliga dagboken, se engelsk förlaga: 2826-2827)
1758, tio år efter Swedenborg skrev detta, utgav han "Himmel och helvete", där man trott sig finna stöd för att Swedenborg menade att helvetesstraffen är eviga. Hade Swedenborg ändrat sin uppfattning? Låt mig först citera något jag skrev i detta kapitel i boken "Löftenas löfte" om Swedenborgs universalism:
"Nästan alla Swedenborgs universalistiska yttranden kommer från hans Andliga Dagbok, och är daterade tidigare än Swedenborgs huvudverk "Arcana Coelestia" och "Himlen och helvetet". Detta har fått de ortodoxa Swedenborgianerna att tro att Swedenborg bytte mening beträffande helvetets evighet under sitt liv, och att det är den sene Swedenborgs mening häri som är giltig. Detta behöver dock inte vara fallet, ty Swedenborg skrev så gott som allt han skrev på latin, och det latinska ordet för evighet som han använde, "aeternitas", betydde på Augustinus tid både "tidsålder" eller "eon", och "evighet". (Följande har jag från Online Etymology Dictionary:) Det latinska ordet "aeternitas" härstammar från latinets "aeviternus" "av stor ålder" och från "aevum", "tidsålder". Det kan mycket väl hända att Swedenborg, som var väl hemmastadd i antikens latin, använde ordet "aeternitas" och "aeternus" ("evig", det har än idag enligt vår etymologiska ordbok dubbelbetydelsen av tidsålderlig och evig. Här är en ytterligare bekräftelse på det) i denna av de antika betydelserna, dvs. tidsålder/tidsålderlig)."
Låt mig få tillägga en väldigt viktig sak: Hur kan man tro att Swedenborg ändrade åsikt? I april 1745, efter Kristusvisionen vid en måltid i en taverna i London, och efter att under följande natt hans andliga ögon öppnades, började den tid, som skulle vara i tjugosju år, intill hans död i mars 1772, då han sägs ha dagligen talat med änglar och andar. 14 augusti 1748, då han fick höra det ljuvliga universalistiska budskapet från änglarna och andarna, som han antecknat i sin dagbok, hade det gått nästan tre och ett halvt år sedan han började tala dagligen med änglar och andar (han hade fått liknande meddelanden tidigare också). Han talade alltså med samma himmel som han hade talat med under det att han skrev Arcana Coelestia (som Himmel och helvete är utdrag från) 1749–1756, bara ett år efter den där uppenbarelsen om universalism 1748. (1)
Nu är frågan den, var det Swedenborg eller änglarna som hade ändrat sig, ifall de Swedenborgianer som tror på den traditionella helvetesläran har rätt? Det måste ju då vara att änglarna hade ändrat sin uppfattning om helvetet. Hur kan detta gå till? Eller, ännu värre, att det helvete som Swedenborg skådade, ändrat sin karaktär, från att vara ändligt till att vara evigt. Hur kan detta gå till? Det är något här som inte stämmer. Om det var samma andevärld Swedenborg besökte, kan inte Kristus och änglarna ha ändrat sig med avseende på helvetets evighet eller ändlighet. Förstås, om Swedenborg skådade sina egna fantasier, kan det förklara saken.
Men. Nyckeln till att förstå problemet är troligen snarare att finna i översättningsproblem, något jag antytt ovan. Men du kanske undrar som så, att om Swedenborgs latinska ord för evigt när det gällde helvetet, egentligen skall översättas med tidsålderlig, då måste ju också himlen vara tidsbegränsad. Ja, det är den. Tiden i synernas värld (jag utvecklar detta närmare i detta nyliga blogginlägg), som alla går igenom strax efter döden, är begränsad för både de onda och goda. Där finns himmel och helvete, och de är båda tidsålderliga, det är vad "den kommande tidsåldern" hänsyftar på i Bibeln. Hur lång denna tidsålder är, är upp till var och en, man är i den så länge man behöver. Det kan handla om en dag, det kan handla om tusen år. Tidsuppfattningen på Andra Sidan är som sagt mycket annorlunda än här. Kanske vissa bara sover drömlöst igenom den kommande tidsåldern, vilket kan förklara läran om själssömnen som t.ex. Luther hade. Men sedan, när man förberetts tillräckligt, går man genom den mystiska döden, "den andra döden", över i Verklighetens värld, man uppstår genom mystisk död och mystisk "födelse". En allegorisk-symbolisk tolkning av Upp. 20:11- 15 kan tyda på detta. I detta bibelställe står det: "Och jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den. Jorden och himlen flydde från hans ansikte och det fanns ingen plats för dem. Jag såg de döda, höga och låga, stå inför tronen, och böcker öppnades. Och en annan bok öppnades, livets bok. De döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. Och havet gav tillbaka de döda som fanns i det. Döden och dödsriket gav tillbaka de döda som fanns i dem. Och var och en dömdes efter sina gärningar. Döden och dödsriket kastades i eldsjön. Eldsjön är den andra döden. Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön."
Man (såsom andeskådaren Sadhu Sundar Singh) har sagt att människan möter domedagen och Jesu återkomst den dagen hon dör. Att hon döms strax efter döden. Hennes liv avslöjas för henne och för himlen. Den tolkningen kan rimma med min allegorisk-symboliska tolkning av bibelstället ovan. Och i "den andra döden" är det för dem som är i himlen som att gå att lägga sig om kvällen, de somnar stilla in för att återuppväckas till Uppståndelsens värld, medan det för de onda är en luttringens eld, som att kastas i en eldsjö. Detta faktum kan ligga bakom Uppenbarelsebokens ord i 2:11 om att "Den som vinner seger, han skall förvisso icke lida någon skada av den andra döden." Det står inte att den som segrar skall undslippa den andra döden. Nej, det står bara att de inte ska lida någon skada av den andra döden. För dem blir det ingen luttringseld, ty de hade dött den mystiska döden redan på jorden, de hade låtit Guds luttringseld gå över sig redan på jorden, varigenom de dött från synden och sig själv. Förr eller senare måste alla genom detta. Därför "kastas de otrogna i eldsjön" när de ska vakna till Verklighetens materiella andevärld, de får gå igenom den mystiska döden i synernas värld. Min tolkning skulle kunna stödjas av litteraturen om nära-döden upplevelserna, så långt jag känner den.
Skriften har många betydelse- och tolkningslager, och den mystiska död som var och en går igenom efter döden, skall också komma över hela mänskligheten på en gång när Moder Jord dör och uppstår, och då skall vi alla gå in i Verklighetens värld, genom en tid av luttring i synernas värld, då tillvaron blir full av visioner och besök av änglar och andar, uppfyllelsen av Joels profetia i Joel 2:28: "Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, edra gamla män skola hava drömmar edra ynglingar skola se syner;" Denna övergång behöver nödvändigtvis inte ske i andevärlden, den kan ske i vår fysiska verklighet, t.ex. genom att alla får långa besök av sina avdöda släktningar i full Uppståndelsekropp. Så lärde min far mig, och det känns som om det är sant. Att när alla på hela jorden börjar få besök av uppståndna släktningar och familjemedlemmar, då är Herrens Dag här (2). Kanske blir det en lång upptakt till detta, med sakta mer och mer syner och uppenbarelser. Och så skall Moder Jord dö och uppstå, och vi går alla genom den mystiska döden och uppstår med Moder Jord, materien förvandlas och vi får Uppståndelsekroppar, vi blir materiella andar med fullkomliga kroppar såsom Adam och Eva hade före syndafallet. Kroppar som kan äta och bajsa och ha sex och dö, men som är fullkomliga. Ja, jag tror att i Verklighetens värld, Uppståndelsens värld, både föds och dör man, men inte som här på jorden, utan på ett fullkomligt sätt, i en himmelsk reinkarnationscykel eller kretslopp, som blir för svårt för mig att förstå. Jag har ingen tro på vanlig reinkarnation, jordisk reinkarnation såsom hinduer och buddhister tror. Den läran är grym.
Jag kallar min eskatologi "organisk eskatologi" eller "naturmystisk eskatologi" (båda nyuppfunna begrepp), eftersom jag lägger sådant fokus vid Moder Jord i min eskatologi. Ja, jag tror vi sysslat för lite med ekologiska frågor och med Moder Jord i kristen eskatologi. Vår eskatologi har varit alltför självisk, alltför futtig. Jürgen Moltmann (f. 1926) har litet med om Moder Jord i sin epokgörande "Den Gud som kommer", men allt för lite, och bara som ett bihang, inte som en integrerad del av sin eskatologi. För att ha det, måste man vara naturmystiker. Hjalmar Ekströms (1885-1962) eskatologi nuddar vid vad jag menar med organisk eskatologi. Och han var naturmystiker.
Organisk eskatologi innebär att de yttersta tiderna utvecklas organiskt, utan något hokus pokus såsom teologin om "Uppryckandet" vanligtvis innebär (tänk på Left Behind-filmerna). Jag tror inte på något bokstavligt uppryckande, däremot kanske på att en skara brudesjälar påbörjar sin kropps förvandling, en lång process, före de andra, vid kollapsens rand, efter att ha gått igenom den mystiska döden i detta livet. Men denna förvandling i kroppen är helt fördold, och betyder inte att man far bokstavligen ut i rymden, till "himlen". Jag tolkar Uppryckandet allegoriskt-symboliskt.
Organisk eskatologi behöver egentligen inte att man lyssnar till några kristna profetior eller Bibeln. Ekologernas och miljövetenskapsmännens förutsägelser räcker helt till. Samt de ekologiska ekonomernas och kollapsologernas förutsägelser är också bra att känna till. Genom att lyssna till vetenskapen kan man vara mera jordad i sin förväntning på Jesu återkomst, och det förhindrar att man låter fantasin skena iväg och att man väntar på orealistiska domedagsdatum. De mest pessimistiska ekologerna är tämligen eniga om att Moder Jord kommer att dö under detta århundrade, och för en kristen stavas detta Jesu återkomst, och gör att hen lyfter sitt huvud och väntar på sin förlossning.
Bibeln har många metaforer för denna Moder Jords död och uppståndelse, som kommer att ta relativt lång tid och vara som en kosmisk händelse av gigantiska mått, där vi alla förbereds noga och ingenting går för fort, så vi alla hinner med i vår ande. Andra Petrusbrevet 3:10-13 har de klassiska metaforerna:
"Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån, himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människan gjort där förgås. När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor."
Här får vi en kosmisk känsla. Något oerhört ska hända vår käre Moder Jord. Hon skall inlemmas i resten av universums paradisiska sfär, välkomnas av de andra planeterna.
Eller vad sägs om Jesu ord i Matt. 24:29-30:
"Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se ’Människosonen komma på himmelens skyar’ med stor makt och härlighet."
Jag brukar säga att Jesu återkomst inte är att Jesus kommer till oss, utan att vi alla kommer till Jesus, att vi alla uppstår till Livet. Bara då kan vi möta Jesus.
Eller vad sägs om profeten Malakis gripande beskrivning av Herrens Dag i kap. 3:1-3:
"Ty se, dagen kommer, och den skall brinna såsom en ugn. Då skola alla fräcka människor och alla som göra vad ogudaktigt är bliva lika strå, och dagen, den som kommer, skall förbränna dem, säger HERREN Sebaot, så att varken rot eller krona lämnas kvar av dem. Men för eder, I som frukten mitt namn, skall rättfärdighetens sol gå upp, med läkedom under sina vingar. Då skolen I slippa ut och hoppa såsom kalvar som hava varit instängda i stallet. Och de ogudaktiga skolen I trampa ned, ty de skola bliva såsom aska under edra fötter, på den dag då jag utför mitt verk, säger HERREN Sebaot."
Efter den s.k. "Joels profetia" (2:28) målas Herrens Dag på följande sätt:
Det är kraftfulla metaforer, det känns som något kosmiskt skall ske. Det är en så stor händelse att Jesus redan för ca 1650 år sedan (det har bara gått ca 1700 år sedan hans död) sa att han skulle komma snart. Ja, kanske han kunde ha kommit redan då. Men det rimmar inte med att Moder Jord ska dö och uppstå, enligt profetiorna. Det hade nog inte kunnat hända då. Ja, det var nog händelsens storhet som fick Jesus att säga så, att han skulle komma snart fast det var över 1700 år kvar. Jesu återkomst blir världshistoriens största händelse, och andevärlden har en annan tidsuppfattning än oss. När vi dör kanske vi är snart där, vid Jesu återkomst, p.g.a. att tidsuppfattningen är en annan i andevärlden. På så sätt blir det snart för oss alla.
(1) Följande är ett utdrag från Arcana Coelestia som bekräftar att Swedenborg använde ordet "evigt" om helvetet redan under författandet av detta verk: "Nothing is more important to a person than to know whether he has heaven within him or hell, for he is going to live forever in one or the other." (Arcana Coelestia 7181)
(2) Pingströrelsen och den moderna spiritismen, två "andeutgjutelser", en kristen och en sekulär, som båda föddes ungefär samtidigt om man tar med pingströrelsens föregångare, helgelserörelsen och Keswickrörelsen, samt väckelsen i Wales, var bara en torftig försmak på Joels profetia. När Moder Jord ska dö, kommer det att bli en sådan nöd och en sådan massiv väckelse över hela jorden, att alla tidigare väckelser bleknar, då kan ingen längre förneka döden, och detta kommer att väcka oss alla upp; den starka närvaron av döden och andevärlden. Det har i karismatiska kretsar länge profeterats om en massiv sista väckelse innan Herren kommer, och den kommer, men i samband med Jesu återkomst, innan det blir det ett stort avfall då så gott som alla följer Odjuret, dvs. Antikrist och Babylon. Väckelsen kommer med Babylons fall och Moder Jords död.
