Forest Man

11.3.2020 skrev jag ett blogginlägg på denna blogg om den indiske helgelsepredikanten Zac Poonen (f.1939), ett blogginlägg som hette "Critical thoughts about the famous Indian holiness preacher Zac Poonen". Inlägget var väldigt hårt, bitskt och dömande, och jag menade att Poonen inte var frälst. I samma veva utdömde jag också ledarskapet i min moderförsamling, "utbrytargruppen i Smiths vänner", dess "Vatnar-falang", och menade att ledarna där inte var frälsta. 

 

Jag gjorde detta under en psykos, och jag ångrar det nu. Jag ber alla inblandade om förlåtelse. Guds Ande brukar påminna mig om sånt, att jag ska ta bort det från bloggen, men av någon orsak gjorde Hen inte det förrän nu. Kanske hade det en mening. 

 

Jag är inte kompetent att uttala mig i frågan om Poonen och Vatnar-ledarna är frälsta eller inte, det är Guds sak. Men jag förbehåller mig rätten att vara kritisk, och det skall jag vara också i detta blogginlägg, som ersätter det ovannämnda inlägget, som jag har tagit bort. 

 

Faktum är fortfarande, att Poonens insteg i "utbrytargruppen i Smiths vänner" ledde till en hemsk splittring av rörelsen, som jag själv och min familj fick lida mycket av, vi blev utkastade ur rörelsen, eller snarare av "Vatnar-falangen" inom rörelsen, stommen i rörelsen. Min kära moderförsamling, som jag älskar mer än alla andra församlingar jag någonsin varit i. Detta blogginlägg är också en kärleksförklaring till denna församling.  

 

Poonens insteg i utbrytargruppen i Smiths vänner ledde till det min far kallar "den andra (falska) väckelsen" (den första [falska] väckelsen var den väckelse Kåre J. Smith, den nuvarande ledaren för Smiths vänners huvudgren, Brunstad Christian Church, skapade kring sig när han tog makten i samfundet 1992, och som ledde till att uppemot tusen medlemmar kastades ut ur samfundet, grymt och kallt, bara för att de inte accepterade "väckelsen" och den nye ledaren. Ur askan av de tusen formade sig "Smiths vänners utbrytargrupp", och det är den rörelsen min familj och jag har tillhört. 

 

Så kom Poonen. I början av 2000-talet, på våra sommarkonferenser, det heligaste av det heliga i vår rörelse. Han kom som en "religiös storpredikant", en "skjögepredikant" ("skökopredikant", Smiths Vänner förstår vad jag menar med uttrycket, det är svårt att förklara för utomstående), tog helt över konferenserna, var nästan den enda som talade på många av mötena, medan det annars råder stor frihet och mångfald på utbrytargruppens möten, där 20, 30, 40 stycken kan uttala sig på ett möte, före och efter en kort inledande predikan av mötesledaren. Bön, sång av enskilda och tal och vittnesbörd om vartannat. Ingen håller långa predikningar, ingen är "storpredikant" (Elias Aslaksen är ett underligt undantag). Ingen är "religiös", vilket betyder ungefär att man är som de andra evangelikala kristna i världen, som den stora kristna massan. Smiths Vänner i gamla tider, och idag dess utbrytargrupp (huvudgrenen har blivit mer och mer "religiös"), har nämligen odlat en helt unik egenart, utmejslad inom helgelserörelsen på 1800-talet, som går ut på att man, nästan i Amish-lik anda, tar helt avstånd från "världen", dvs. det sekulära samhället, samt också från "den religiösa världen", dvs. den stora kristna massan, genom att praktisera en kristendom som ska likna urkristendomen så långt som möjligt, och där man är oerhört sträng moraliskt, "puritanska" på nåt vis, mycket konservativa, och där man tar avstånd från "den religiösa världens" moraliska lättja och horeri med "världen". Så t.ex. har man ofta, historiskt sett, förkastat TV:n (min far talade en gång på ett möte att "den som har TV ska inte tjäna i församlingen". Han blev trampad på andligen p.g.a. detta. Jag håller helt med honom), preventivmedel (man har således ofta stora familjer), kvinnor ska gå med långa kjolar, får inte klä sig utmanande, ska ha håret uppsatt eller i flätor, som gamla tiders heliga kvinnor, måste ha duk på huvudet på mötena, får inte undervisa männen, osv. osv. med en mängd andra puritanska oskrivna regler).

 

Poonen var inte "Smiths vän". Han var ganska normalt evangelikal, dock helgelsepredikant med starka band till helgelserörelsen (han är lite Poul Madsens, Watchman Nees och T. Austin Sparks' motsvarighet i Indien, dock med vissa skillnader), och han hade länge varit bekant med Smiths vänner p.g.a. detta, hade besökt Brunstad (Smiths vänners konferenscenter), och t.o.m. sjungit Smiths vänners sånger på engelska på sina möten, vilket bragte honom trubbel med huvudgrenen av Smiths vänner, som hade rättegångar med honom, han hade inte följt copyrightreglerna, vilket också var ett dåligt omen (jag tror det måste ha varit pengar inblandade). Men han hade aldrig lierat sig organisatoriskt med Smiths vänner, utan höll sin egen profil. Han var en världsberömd predikant (som alla kan se på youtube, kanalen svämmar över av hans predikningar, och vissa av dem har över 500 000 visningar), som höll helgelsemöten på många ställen i världen, dit han blev inbjuden. 

 

"Storpredikanter" har varit en känslig fråga för Smiths Vänner historiskt, och är det än, särskilt i utbrytargruppen, troligen också i huvudgrenen. Vi har aldrig bjudit in "religiösa storpredikanter". Sånt hör till "världen" och dess högmod, hör inte till Kristi ödmjukhet och ringhet och kenotiska förnedring, som vi skall efterfölja, något som det alltid talats väldigt mycket om i Smiths vänner. Men med Poonens ankomst, ändrade detta sig. Vi började se upp till det som var stort i denna världen. Och detta fick min far och min bror Josef (de liknar ibland gammaltestamentliga profeter) att se rött, de har rytit (andligen) åt Poonen och stått emot honom på det kraftigaste helt från första början, eftersom han för dem är en "religiös storpredikant" som kommer för att göra om Smiths vänners utbrytargrupp till en "skjögeforsamling" (skökoförsamling, detta är "smithsvänska", Smiths vänner förstår vad jag menar med detta, dvs. man horar med "världen" och den religiösa massan, förlorar sin unika egenart i en sliskig soppa där alla skillnader utjämnas och man blir menlös och tam, utan att vara ett salt i denna världens förruttnelse). 

 

Att bjuda in en "religiös storpredikant", var ett klart och tydligt avsteg från klassisk "Smiths vän-praktik", (och ses antagligen med oblida ögon även av huvudgruppen i Smiths vänner, än idag [Brunstad Christian Church], fast den förvärldsligats). Detta förstod min far och Josef, och de anade starkt oråd, anade ugglor i mossen. Och ja, de fick rätt, utbrytargruppen splittrades i två falanger, en falang, "Vatnar-falangen", som försökte hålla sig till klassisk Smiths vän-praktik och Smiths vän-teologi, och en annan falang, "Spiren-falangen", som blev en vanlig evangelikal, karismatisk, "religiös" församling, det vi Smiths vänner kallar "skjögeforsamling" (detta är "smithsvänska", betyder skökoförsamling), där man är som alla andra, tonar ner sin egenart, sin unika historia, sjunger samma sånger som alla andra karismatiska församlingar, dvs. de typiska postmoderna sliskiga amerikanska lovsångerna, ofta på engelska, och går in i den babylonska, antikristliga "ekumeniken", som jag skrivit så kritiskt om här. 

 

Jag är helt på min fars och Josefs linje här, jag menar att Smiths vänner ska bevara sin egenart, och inte glida ut i den antikristliga ekumeniken, bli som alla andra. Jag är ju ultrakonservativ. Jag håller fortfarande på många av Smiths vänners puritanska regler, fast jag gått min egen väg. 

 

Det är därför jag är kritisk till Poonen. Det är en stor synd och dessutom mycket ohövligt och fräckt att komma helt utifrån och ta över ett samfund på detta sätt, så att den splittras, att få den att på detta sätt mista sin egenart och glida ut i den stora massan, förlorande sin historia. Men jag vet inte om Poonen är medveten om det hemska han har gjort. Om han inte är det, är han utan skuld. Men han är mycket smart, och borde förstå mycket här. 

 

 

 

(nu talar jag inte för Smiths vänner, utifrån mig som Smiths vän eller ex-Smiths vän, utan detta är mina personliga åsikter, jag har nämligen gått en egen väg, bort från Smiths vänner):

 

Poonen tror att alla ofrälsta, dvs. största delen av mänskligheten genom tiderna, skall pinas i all evighet efter döden om de inte omvänder sig före dödsstunden, pinas på ett fruktansvärt sätt, i all evighet. Det säger han klart och tydligt i denna kritiska youtubevideo om honom (att folk lagar sådana videon om honom, det finns fler, säger något om hur berömd han är). Om denna syn råder det delade meningar i Smiths vänner, men den traditionella helvetesläran med evig tortyr har aldrig förkunnats klart och tydligt från predikstolen i Smiths vänners historia, jag har bara en gång hört en mild variant av den förkunnas klart och tydligt, och det i en sång, och den var inte ens skriven av en Smiths vän. Men läran har funnits där i bakgrunden, i olika former. Detta säger jag som har växt upp i Smiths vänner, och känner rörelsen utan och innan. Jag vet om Smiths vänner som tror på annihilationismen (så Arne och Marit Bekkevold, Arne Bekkevold är en av ledarna), och sådana som överlåter frågan till Guds barmhärtighet, som är agnostiska (så högste Vatnar-ledaren Erling Ekholt). Den traditionella läran om helvetet har alltså ifrågasatts även i ledarskiktet av Smiths vänner. 

 

Men åter till Poonens lära om helvetet. Om man tror på evigt helvete och bara är en enkel privatperson, utanför offentligheten, och inte lär ut det från någon predikstol, gör det inte så mycket, ens synd är inte stor (detta är nämligen en ohygglig lära, och en mycket falsk sådan). Men om man är en "storpredikant", och lär ut en sådan grym gudsbild som den traditionella helvetesläran innebär, och lär ut evigt helvete, då är ens synd mycket stor. Man sätter skräck för Gud i otaliga människor. Därför är Poonen en stor syndare, precis som alla fundamentalistiska storpredikanter är det. 

 

Att predika traditionell helveteslära för massorna, är extra syndfullt i vår tid, i "informationsamhället", med sådan tillgång till information via internet. Zac Poonen har internet. Internet flödar över av universalism, av texter om allas slutliga frälsning, av universalistiska studier i Bibelns lära om detta. Jag har större barmhärtighet med äldre tiders väckelsepredikanter och deras predikande av helvetesläran, för män som Wesley och Finney på 1700- och 1800-talet, då nästan alla klassiskt kristna på deras tid trodde på evigt helvete, ty med kunskap och fri tillgång till kunskap kommer ansvar. Det är därför, bl.a., som våra tiders fundamentalistiska kristna väckelser är så ytliga och världsliga och sensationslystna, så falska. Det finns inga sanna väckelser mer. Man bara jagar känsloupplevelser och mirakler och yttre ting. 

 

Den lagiskhet som Poonens extrema fundamentalism och hans helveteslära innebär, kommer fram på andra sätt, som i det att han i hans bok "Sex, Love & Marriage" (1971) lär att onani (runkande) är otukt, är synd, horiskhet. Han har inte tagit tillbaka den läran, han fortsätter att sälja denna bok. Denna falska lära sätter otaliga unga i mycken onödigt lidande, det är fariséiska bördor på deras axlar, som får dem att gifta sig fort, med närmast vem som helst, för att äntligen få utlopp för sin sexualitet. Inte ens min far, som bland många anses för lagisk, anser onani som en synd. Att höra detta från min egen far, har betytt mycket för mig. Jag är ju mycket puritansk i min moral. 

 

Även i synen på helt centrala delar av kristen teologi, på försoningen, är Poonen lagisk. Han lär ut i denna kritiska youtubevideo den grymma, juridiska, objektiva försoningsläran, att Gud straffade grymt Jesus på korset i vårt ställe, att Jesus tillfredsställde Guds grymma, straffande vrede genom att sona denna vrede på korset, genom att försona Gud, genom att bära vårt straff i vårt ställe. Detta ger en mycket grym och sadistisk gudsbild, helt i harmoni med Poonens helveteslära. Men otaliga har kritiserat denna försoningslära genom historien, och menat att den inte finns i Bibeln. Prästen P.P.Waldenström skapade ett helt kyrkosamfund, Svenska Missionsförbundet, i början av 1900-talet, på kritik av denna lära, såsom den lärdes ut av C.O.Rosenius och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Smiths Vänner har aldrig lärt ut den objektiva försoningsläran, så långt jag har förstått. Rätta mig om jag har fel. Deras försoningslära är en underlig form av helgelseförkunnelse, jag ska inte gå in på den här, den är värd ett eget blogginlägg. 

 

Men det blir värre. Poonen menar i samma kritiska youtubevideo ovan att Jesus kom till helvetet på korset, att han straffades av Gud på korset i vårt ställe med det eviga helvetet komprimerat till tre timmar. Detta är en fruktansvärd lära, sadistisk den också, och har varit populär inom Trosrörelsen, vars framgångsteologi Poonen annars tar avstånd från. Denna lära om att Jesus gick förlorad på korset kallas JDS-läran, akronym för "Jesus Died Spiritually". Poonens version av den är det centrala i läran, att Jesus kom till helvetet, fick uppleva helvetets skilsmässa från Gud, men han går inte så långt som många i Trosrörelsen gör, som menar att Jesus dog andligen på korset, att han blev syndig alltigenom, kom till helvetet, pinades av Satan och föddes på nytt i sin uppståndelse. Nej, så långt går inte Poonen, men hans lära är hemsk den också, och leder i sin förlängning till de nämnda avarterna av läran. 

 

Sedan tror Zac Poonen inte på något "uppryckande" av "Bruden" före Den Stora Vedermödan, vilket du kan se i detta korta predikoutdrag av honom. Han menar att "Uppryckandet" skall ske efter Den Stora Vedermödan, i samband med Jesu synliga återkomst, och denna lära är också ett avsteg från klassisk Smiths vän-eskatologi. Något sådant har aldrig lärts av Smiths vänner, varken av J.O. Smith, Elias Aslaksen eller Sigurd Bratlie, den mest kända ledartroikan i Smiths vänner. Jag kan Smiths vänners eskatologi som min egen ficka, genom min far, som är expert på denna. 

 

Även denna lära är grym, och rimmar väl med Poonens övriga grymma evangelium. Grym mot alla som kämpat och lidit för att få bli med av "Bruden". Den är inget evangelium. Den innebär att vi ska genomlida "Guds vrede" (som för mig är närmast synonymt med Moder Jords vresiga uppror mot civilisationen/Babylon till slut) tillsammans med de ogudaktiga, att vi blir utan den lön som Uppryckandet alltid har ansetts som, för de trogna. Den innebär att vi inte kan se fram emot Jesu återkomst, utan måste se fram emot Den Stora Vedermödan istället, där vi antagligen kommer att lida martyrdöden. Det blir ingen förvandling av kroppen i ett ögonblick, så vi slipper dö, såsom lovat var av aposteln Paulus i 1. Kor. 15:51. Nej, det blir slakt och tortyr istället för förvandling som vi ser fram emot, vilket går helt emot andan i Paulus' ord. 

 

Och så en till grym lära. Poonen lär att vi kan förlora vår frälsning, och gå förlorade för evigt fast vi en gång varit frälsta. Detta gör de kristna ängsliga, ångestfyllda och paranoida, ständigt rädda för att "trampa på Guds minor", om man har Poonens grymma gudsbild. Jag, som tror på universalismen, tror att man kan mista sin frälsning temporärt, men inte evigt. Alla blir frälsta till slut. Och när man blir frälst enligt mitt evangelium, då får man syn på denna sanning, att man en gång skall bli frälst för evigt, och att ingenting kan hindra detta, inga synder, inget avfall, till sist ska man nå fram. Det är oerhört tröstefullt. Så därför förkastar jag Poonens lära här. Den är grym. Det var inget evigt liv man fick i sin frälsning, utan ett futtigt tillfälligt liv, som man kan mista hur lätt som helst. Detta är inget evangelium, dvs. goda nyheter, utan det är att balansera på randen av evigt helvete hela livet, något som inte skapar trygghet och mysighet, såsom Guds väsen är, utan mer får en att känna sig som ett litet barn som balanserar vid avgrundens rand hela livet, med vetskapen om att Gud inte räddar en om man faller ner där, att man får skylla sig själv om man faller. Vilket skapar en oerhört grym gudsbild, men en gudsbild helt i harmoni med Poonens övriga grymma evangelium.