Om Valdenserna. Del 2.
(utdrag och översättning av Kenneth ur boken "Onko Raamattu luotettava", "Är Bibeln tillförlitlig", av George E. Vandeman, Kirjatoimis förlag, ett finskt Adventistiskt förlag. Direkt fortsättning på del 1:)
Ibland spenderade man hela natten på detta vis. Försäkringen om Frälsarens kärlek lät alltför gott för att vara sant. Åhöraren kunde fråga: "Vill Gud verkligen ta emot mig? Vill han ge mig förlåtelse?" Svaret lästes från Guds ord så många gånger, att det förstods. Som svar hördes: "Man behöver inte längre göra långa pilgrimsfärder; inte längre strävsamma resor till heliga platser. Jag kan komma till Gud sådan som jag är. "Din synd bliver dig förlåten." Min, även min synd kan förlåtas."
Glädje fyllde hjärtat. Fångenskapens och bålets fruktan försvann. De önskade även döden välkommen, om det skulle bringa ära till Gud.
Sanningens budbärare gick bort. Men hans beskedlighet, hans uppriktighet och djupa andakt förblev ämnet för många diskussioner. I många fall hade inte åhörarna frågat honom, varifrån han kom och vart han gick. De hade från början varit till den grad översköljda av förvåning och sedan tacksamhet, att de inte ens hade tänkt på att fråga honom. Kanske hade han varit en himlens ängel.
"I de flesta fall såg man inte längre sanningens budbärare. Han hade gått till andra länder eller försmäktade i något okänt fängelse, eller kanske vitnade hans ben där, var han hade vittnat om sanningen. Men de ord, som han hade lämnat efter sig, kunde man inte förinta. De gjorde sitt verk i människornas hjärtan."
