Väntar du på Herrens återkomst?
"Huru kommer det sig, att många troende, även predikanter, äro så kvicka att påminna oss om att "ingen vet dagen eller stunden", så snart vi tala om Jesu tillkommelse som nära?
Ofta säges det även med en ton, som om talaren med stor tillfredsställelse skulle vilja se den dagen minst tusen år i framtiden.
Hava då "fikonträdets knoppar" ingen betydelse alls - fastän Jesus har sagt, att de bebåda sommarens närhet?
Är det rätt eller orätt att giva akt på dem?"
(Gustaf F. Johnson i boken "Brinnande hjärtan" 1922)
Min kommentar: Jag känner igen min samtid, ja, de flesta kristnas attityd idag, både kyrkliga och frikyrkliga. Vi har det så bra, vi är så rika och belåtna, att vi inte väntar på vår Herre. Då kanske vi borde göra oss av med vår rikedom, så att vi bleve väntande igen. Ack, hur viktigt är det inte att vänta Jesus. Det är så viktigt, att hebréerbrevets författare skriver om detta såhär: "Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom." (Hebr. 9:28, Svenska Folkbibeln)
Alltså, om vi väntar på Jesus, om vi har väntandets ande, kärleken till Jesus så att vi längtar och väntar på honom, då kan vi vara säkra att vi får vara med i "Uppryckandet", vara med när Jesus kommer, vara av "bruden". Då har vi Jesu sigill på våra pannor, Andens underpant (2. Kor. 1:22). Detta är kännetecknet. Detta är det som avgör saken.
Tyvärr har förkunnelsen av och väntan på Jesu återkomst tystnat betydligt i frikyrkligheten, den som en gång var så full av sådant (under första halvan av tjugonde seklet sade man ständigt "om Herren dröjer"). Profeten Holger Nilsson har lagt särskilt starkt märke till detta, och uttryckt sin sorg över detta. Se t.ex. denna Dagen-artikel 2022 och denna Dagen-artikel 2012. Han skriver också ibland om det i Tidskriften Flammor, en profetisk tidskrift, t.ex. i denna artikel 2022. Han har t.o.m. skrivit en bok om det nyligen, se här. I en artikel i Flammor skrev han att det skedde en omställning av kursen inom frikyrkligheten när det gällde eskatologin, på 70-talet, p.g.a. den amerikanske teologen George Eldon Ladds läror, som lärde oss att inte vänta på Uppryckandet, utan han lärde att Jesu återkomst var bara én händelse, inte en händelse i två faser - av vilket det senare var den traditionella läran i t.ex. pingströrelsen förr. Detta har mycket bidragit till att man slutat vänta, ty i den läran skall Den stora Vedermödan komma först, först sedan Jesu återkomst. Alltså, om inte civilisationens kollaps har kommit, kan vi ta det med ro. De som väntar "Uppryckandet", väntar Herren när som helst.
Att den kristna församlingen som helhet skulle somna innan Jesus kommer, ja det var förutspått av Jesus i Bibeln, t.ex. i liknelsen om de tio jungfrurna i Matt. 25
