Forest Man

Lars Larsen's blog

Om mitt livs underbaraste upplevelse: Änglauppenbarelsen 2012. Repris från ett blogginlägg 2013

Publicerad 2020-10-18 16:54:00 i Angels and spirits, Autobiographical notes, Childhood, Drugs, Prayers, Prophecies and number mysticism, Spiritualism, The Spirit World, UFO:s and extraterrestials, Visions,

(repris från ett blogginlägg 29.1.2013 på "Lars Larsens blogg":)


”Jag tror inte jag har berättat mera ingående för mina bloggläsare om mitt 
änglabesök sommaren 2012. Men nu ska ni få höra: 

I juli 2012 var jag och rökte cannabis hos en vän i Helsingfors. När jag hade 
rökt, var det som om anden kom över mig, och jag bad högt till Gud, jag 
trängde in i Gud. Och Gud öppnade sig för mig, som om jag kom genom en 
mur. Då förstod jag att det var dags att gå avsides och be i ensamhet. Jag 
gick in på toaletten för att få vara ifred. På vägen dit kände jag att jag var 
med om något av det sannaste och verkligaste jag någonsin upplevt, allt var 
så sant, så sant. Då, där på toaletten, öppnade sig himlen för mig, och jag 
såg in i andevärlden. Myriader av änglar stod framför mig, snett uppåt, på 
långt avstånd. De var alla ett hjärta och en själ, och vi började samtala på 
telepatisk väg. Samtalet böljade fram och tillbaka hela den natten (vi 
började röka på kvällen). Jag frågade ut om de saker som jag undrat mest 
över, och fick klara svar, varav jag kommer ihåg de viktigaste ännu. 

Det besynnerliga var, att alla änglama verkade tala samma saker på samma 
gång åt mig. De var liksom inne i en gruppsjäl, inne i ett enhetsmedvetande. 
De bodde inne i Gud, i enhet med Gud. Jag upplevde att det var änglar från 
den allra högsta himlen, från tredje himlen (enligt Paulus och Swedenborgs 
uppdelning av himlen). De var som oskyldiga barn, ljusvarelser utan egon, 
sammansmälta med varandra. 

Den viktigaste saken som jag fick veta, var att jag tillhörde deras värld, och 
att jag en gång skulle få komma över till deras värld för gott. Jag fick alltså 
ett löfte om att jag ska få komma till himlen en dag. Vad detta löfte betyder 
för mig idag, går inte att beskriva, men mycket betyder det. Mitt liv uppdelas 
i två härefter, ett före detta löfte och ett efter. Det var som om jag fick ett 
sigill på min panna den dagen, ett sigill med stämplet; du tillhör himlen och 
ska få komma dit en gång. 

Det näst viktigaste som hände, var att jag blev helad av änglarna från ett 
djupt trauma, nämligen från de skador jag fick av min psykiska kollaps i 
november 2011, den gången då jag trodde jag gick evigt förlorad. Jag var i 
mörker i ett halvt år efter det, under det att det gradvis ljusnade, men efter 
änglabesöket skedde det något avgörande i mitt känsloliv; gråten lossnade, 
och känslorna strömmade in igen som förr. Jag hade ju inte kunnat känna 
något på ett halvår, mina känslor var förlamade. Men änglarna läkte mig 
genom att förklara för mig vad som egentligen hände då jag kollapsade. Jag 
trodde ju att jag hade blivit obotligt ond och var evigt förlorad. Men 
änglarna förklarade ömt för mig att detta inte var sant, jag hade inte blivit 
ond, det var inte det det var frågan om alls, utan bara att jag hade blivit 
sårad av satans pil i hjärtat. Jag var en andlig soldat som stupat på fronten. 
Och jag hade varit tapper, sade änglarna. 

Det tredjeviktigaste var att änglarna hejade på mig! Jag fick veta att jag var 
omtyckt och påhejad av änglarna, och jag såg hur de bara såg det som var 
gott i mig, det onda verkade de inte alls se och bry sig om. De förstod sig 
bara på det goda. Jag fick ett värde i mötet med dem. Mitt liv var inte så ont 
som jag hade trott, och djurismen inte så förfelad som jag hade trott. 
Änglarna verkade förstå sig på djurismen och tolka den efter det ljusa i den, 
inte efter det mörka, som visserligen också funnits där. 

Det fjärdeviktigaste var att jag frågade när domedagen skulle komma, och 
fick till svar att man inte kunde veta datumet, och att det inte skulle komma 
21.12.2012, men att detta datum ändå var en indikator på att något stort var 
på gång. 

Det femteviktigaste var att jag frågade om jag kunde få någon andlig övning 
eller teknik av änglarna, så att jag kunde bevara vad jag sett och hört här 
och nu, såsom min bror Björn hade fått Kung Fu av de änglar som han mötte. 
Men nej, det kunde inte änglarna ge mig. Däremot sade de att jag skulle 
minnas det som hade skett här när jag tvivlade. Det var den enda teknik de 
gav mig; att minnas det som hade skett. Jag skrev också ner på ett papper 
så mycket jag kunde komma ihåg av våra samtal, men jag har olyckligtvis 
tappat pappret. Nu skriver jag ner här så mycket jag kan komma ihåg. 

Sedan fick jag veta att jag inte borde bli beroende av cannabis. Det var klara 
bud från änglarna. 

Ett par dagar efter det skedda kom det som slutligen läkte mitt känsloliv; jag 
brast i djup gråt under ett samtal med en andlig moder på "Symppis", stället 
för narkomaner och utslagna i östra centrum av Helsingfors. 

Efter gråten gick jag ut på berget intill, och upplevde i ensamhet den 
djupaste psykoterapi jag någonsin varit med om, en psykoterapi med Gud 
själv som terapeut. Vi gick, Gud och jag, tillsammans genom en massa 
minnen, och det var som om all min skuld blivit utplånad, det var bara 
godhet i minnena, bara förlåtelse och försoning. Det var som om jag aldrig 
hade syndat någonsin i mitt liv. Gud tog bara fram det goda, såg bara det 
ljusa i allt. Det hela var som om jag rökt cannabis igen, fast jag inte hade 
det. På slutet av upplevelsen var det som om min verklighet stannade till, 
och jag upplevde en regression till min yttersta barndom, till den stillsamma, 
vilsamma punkt som gärna skulle få lov att vara i evighet. En punkt där jag 
bara ville leka litet, ingen ting annat. En punkt där jag kände att jag kunde 
leka igen såsom jag lekte när jag var riktigt riktigt liten. Jag dansade lite till 
en musik som några ungdomar hade i närheten, och jag har sällan vilat så 
i tonerna som då. Och så såg jag klart i anden att Jesus är Herre. Det här 
var mitt livs nästunderbaraste upplevelse. ” 


Min kommentar: Jag kan ännu komma ihåg den sjätteviktigaste saken som änglarna
sade till mig. Det var att mänsklighetens historia hade att göra med aliens.

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Born 1984 in Finland, Norwegian, lives in Österbybruk, Sweden, poet, ecotheologian and ecophilosopher (though not an academic such), is also called "The monk" ("munken", he is monk in a self-founded monastery order, "Den Heliga Naturens Orden", "The Order of the Holy Nature"), he calls himself "Forest Man Snailson" (Skogsmannen Snigelson) because of certain strong ties to Nature and the animals, founded among other things through many years of homelessness living in tent, cot, cave and several huts in the Flaten Nature Reserve and the Nacka Reserve outside of Stockholm. He debuted as a poet in 2007 with "Över floden mig" ("Across the river of me"), published by himself, he has also published an ecotheological work, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (Animalistic theology. The return of paradise") on Titel förlag 2010. He has published the poem collection "Naturens återkomst" (The return of Nature) on Fri Press förlag 2018 together with Titti Spaltro, his ex-girlfriend. Lars' professions are two, cleaner and painter (buildings). Before he was homeless, but right now he lives in Österby boende, a group home for mental patients 45 km northeast of Uppsala. His adress is: Harviksvägen 6A, 74830 Österbybruk, Sverige. One can reach him in the comments section on this blog. His texts on this blog are without copyright, belonging to "Public Domain".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela