Herrens tillkommelse. Predikan av Gustaf F. Johnson. Del 3.
(utdrag ur boken "Brinnande hjärtan" av Gustaf F. Johnson, 1922, s. 114. [denna bok fick mig att återigen hoppas på en uppryckelse, efter att ha förnekat dess sanning en tid] Fyra delar planeras)
(del 2 av serien är här)
Den levande skaran av troende förvandlas. Vad snusförnuftiga teologer ha begabbat skall bli en salig verklighet.
Förvandlas? Ja, Herren Jesus skall förvandla vår förnedrings kropp, så att han varder lik hans härlighets kropp.
Blinde broder, då stråla dina ögon klart! Krympling, då hoppar du av glädje! Sjuke, lidande broder, du med den obotliga åkomman, nu sluta plågorna! Inga flera vaktimmar vid sjuklägret, inga oroliga nätter av smärta, din kropp blir lik Jesu kropp, den förhärligade!
När jag ser mina syskon lidande omkring mig, när jag mötes av den bedjande blicken, när smärtans rop skär genom tidens natt såsom en döendes jämmer, då ville jag ropa till alla: Låtom oss hjälpas åt att ropa: Kom snart, Herre Jesus!
För Guds folk är då natten slut, morgonen gryr. Men ack, min vän, du som ej känner Herren, för dig börjas natten när vår morgon kommer. För dig blir det skilsmässa från de kära.
I ditt hem finnas flera som älska Jesus. De komma snart att tagas ifrån dig. Om jag vore som du, så skulle jag i denna afton, då jag kommer hem, gå in i deras sängkammare och säga dem ett ömt farväl.
Tacka de gamla föräldrarna för deras ömhet, för all deras uppoffring, för de böner de ha uppsänt till himmelen för din frälsning. Kyss de gamlas läppar ännu en gång - ty snart förmana de dig icke mer. Giv de skumma ögonen en tacksam blick, ty de skola icke längre fälla tårar mer för din skull.
Du vill icke? Varför tvekar du?
Du vill icke tänka på skilsmässa? Varför vill du då vara den grymma orsaken till att det måste bli skilsmässa?
En gång stod jag vid en gudfruktig moders grav. Ingen av hennes barn ville följa henne på livets väg. Nu bäddade vi ned henne i mullen. Den välkända stämman var tyst för alltid på jorden. Då vi voro färdiga att lämna graven, stod den yngsta dottern kvar, med ögonen stirrande på moderns sista viloplats.
Då räckte jag henne handen över gravkullen och frågade, om hon skulle göra skilsmässan evig, eller om ville beträda den livets väg, som hennes moder hade vandrat. Sakta men bestämt räcktes mig handen, och dottern dignade ner på graven. Då kröp yngste sonen ned vid sin systers sida. Inom kort hade de två barnen gjort dem sällskap och bådo Gud om frälsning. De ville icke skilsmässa. Gud vare lov, det var sent men ej för sent att vända sig till Gud.
Skall du, ofrälste vän, vänta tills det blir för sent?
"En skall upptagas och den andre skall lämnas kvar".
Skriften talar om tre olika sätt, på vilka sanningen om Herrens tillkommelse bemötes.
Petrus talar om hånfulla bespottare, vilka begabba hela saken. Sådana lönar det sig icke att tala till. Deras uppträdande är blott ett bevis på at de yttersta dagarna ha kommit.
Men Herren Jesus talar om onda tjänare, vilka ingalunda förneka att Herrens skall komma. De känna Skriften nog, så de kunna icke motsäga dess tydliga utsaga. Men de hitta på en annan utväg. De säga: Min herre kommer icke så snart!
De kallas "tjänare", de veta, att Herren nog skall komma någon gång, men de tro icke att han skall komma ännu!
Akta dig, min broder, så att icke satan får dig fast i den snaran!
Slut på utdrag.
Min kommentar: Jag tar avstånd från den lära om evigt helvete som syns i denna predikan.
