Kommentar till 1. Petrus brev, kapitel 3, del 4.
(skrivet på psyket i Danderyd, sommaren 2022, med några ändringar och tillägg)
Vers 7: "Och ni män, låt den kunskap ni har fått prägla ert samliv med hustrun, hon är ju den svagare. Visa henne aktning, ty också hon skall få del av livets gåva. Då skall ingenting stå i vägen för era böner."
Kommentar: I Efesierbrevet 5: 21 står det att "Underordna er varandra i vördnad för Kristus". Så mannens herradöme över kvinnan skall inte vara herradöme på världsligt vis, utan sådant som Kristus har, tjänandets herradöme. Så som det står i Efesierbrevet 5:25: "Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den,..."
Detta betyder att mannen skall bära de tyngsta bördorna i familjen och äktenskapet, och gå före med gott exempel i offervillighet. Men han skall ändå leda, just genom denna offervillighet och detta ansvarstagande, och inte utanför detta. Mannen skall göra det tyngsta jobbet, ty han är starkare än kvinnan. Ofta har det i historien, och särskilt i våra tider, varit tvärtom. Att kvinnan fått göra det tyngsta jobbet. Det är fel.
Vers 8: "Till sist, ni skall alla leva i endräkt och inbördes förståelse, i broderskärlek, barmhärtighet och ödmjukhet."
Kommentar: Vilka ljuvliga substantiv! Vilka ljuvliga egenskaper! Så fjärran från världens ande. Finns det något av straff-ande i denna vers? Inte ett spår. I Herren finns inget straff, han låter sin sol gå upp över onda och goda. Och ändå uppmanar oss Paulus att stöta ut ur församlingen mycket onda personer. Hur går detta ihop? Kanske vi inte ska få det att gå ihop. Kanske Herren och hans ord är något för stort för oss, så att vi inte kan träda upp det på en formel. Det är som livet självt. Vad är liv? Kan du träda upp det på en formel? Vad hunden säger när hen skäller? Likaså kan du inte förstå allt du själv har gjort, det finns sådana underliga anomalier, som står i bjär kontrast med allt du är. Och du grubblar över dina gärningar och undrar hur man kan plocka usel frukt från ett bra träd (Luk. 6:43). Kanske du inte kan förstå dig själv, och måste överlåta saken åt Herren, att Herren får döma dig. Särskilt om du kände att du inte gjorde gärningen i hat, utan i kärlek. Kanske är det lika svårt att förstå sig själv som att förstå Bibelns ord. Lyft på hatten och gå vidare.
Vers 9: "Löna inte ont med ont eller skymf med skymf, utan tvärtom: välsigna. Ty ni är själva kallade att få välsignelse."
Kommentar: Man skall inte önska lidande för någon varelse, hur ond den än är. Ty vi är alla förbundna med varann, och när andra lider, lider vi. Det är därför vi ska hoppas och tro och arbeta för allas slutliga frälsning. När vi välsignar och önskar lycka för folk, då blir vi själva välsignade. Ge, så skall ni få. Det gäller alla situationer i livet.
