Moses och mossan. En epifani (dikt).
En gång våren 2020,
det ödesdigra pandemiåret,
då det kändes som om
domedagen börjat, eller åtminstone Vedermödan,
var jag på rymmen
från polis och psykiatri,
efterlyst, eftersökt.
Jag gömde mig i skogar
långt ute på landsbygden
under en fyrtio dagar lång vandring,
utan att sova,
jag sov bara mikrosömn,
ett par minuter ibland
vid lägerelden om natten.
Jag hörde änglasång
och änglamusik,
och upplevde mig läsa
i Livets Bok under hela denna tid.
Då, hände det en gång
då jag vandrade genom
en skog vid kusten,
att jag läste i den gamla
1917-bibeln jag hade med mig
i ryggsäcken, jag läste
i 5 Mosebok, om Mose svanesång,
jag läste om Mose lagar
och det var rikligt med tjock mossa
i skogen jag vandrade genom.
Och då var det som som
Moses och mossan blev ett, att de
tolkade varandras väsen,
och jag kände en sådan
obeskrivlig andlig, mossig sötma
i Mose lagar, som om
Moselagen badade i mossans arkaiska helighet,
som om Moselagen blev till i skogen,
jag kände att det kanske fanns
skog och mossa i vildmarken
i Saudiarabien på Mose tid,
precis som det finns skog där idag,
klimatet var ju mycket annorlunda än idag
på den tiden,
det fanns ju lejon och björnar
i Israel då.
Och när jag förstod detta,
såg jag att Moselagen
hade blivit till av mossa och trädens eld,
under en nästan likadan flykt från polisen
som min, att den hade blivit till av
fyrtio års arbete som fåraherde
i Midjans land
i nordvästra Saudiarabiens vildmark
på flykt undan straffet
för ett mord på en egyptisk slavdrivare,
där, i fyrtio års ensamhet
med fåren i skogen på bergssluttningarna,
eller kanske var det även savann där,
föddes fröet till
Moselagen, fröna till
de fem moseböckerna,
och jag kände en
gudomlig synkronicitet,
en samtidighet med Mose
och vildmarken han gömde sig i,
och Moselagen
skimrade av dunkel värme och naturens helighet,
kändes inte tung att bära,
kändes lika levande
som de gammaltestamentliga
berättelserna i barnbiblarna kändes
när jag var riktigt, riktigt liten.
Mosse-Moses, du skogens och fårens vilde,
jag älskar dig,
kom och led oss ut ur dagens Egypten,
tillbaka till mossans och vildmarkens rike.
