Det små, ja mikrolivet, är livets centrum
(skrivet på psyket i Norge, i maj)
Tänk att hitta en teori som gör att allt i ditt huvud faller på plats, alla pusselbitarna i livets gåtpusselspel faller på plats. För mig var min mikrolivsfilosofi en sådan teori. Den löste särskilt de religiösa gåtorna, med andevärlden, himmel och helvete. Alla paradoxer och motsägelser försvann i ljuset av denna teori. I ett år har denna teori hållit. Hållit allt tvivel och alla anfäktelser. Något av kärnan i denna teori är att något inte är mindre levande, kraftigt och verksamt, bara för att det är litet. En skalbagge i gräset får människans livskraft att blekna. Snarare är det tvärtemot. Livets centrum är i mikrolivet, det hämtar sin kraft från det. Det får inte sin kraft utifrån, från det stora, men innifrån, från det lilla. Troheten hos en människa avgörs också i det små. När människans medvetande utvidgar sig, genom t.ex. vissa droger, blir man också medveten om det lilla, mikroprosesserna. Det kan vara en skrämmande upplevelse. Det lilla har en sådan kraft, är så levande. Åratal av isolering i en isoleringscell har samma verkan. Frukta därför inte fångenskapen, kraften i det små skall visa sig för dig, så att du fröjdar dig över minsta lilla insekt, ja över gåvan att få existera.
