Carl Uhnboms dikt "Länge tycktes mig livet som vinden"
Länge tycktes mig livet som vinden och vinden vände med
sällsamma rytmer om sommaren.
Som om ingenting annat än sommaren talade om stillhe-
tens gåtor, som som stillades lika sällsamt som människans
längtan, men som log, om människan kom ensam längs
glömda vägar om kvällen, då tystnaden tycktes tala om
skogsgläntan som en början, en början av ett annat land
Och långt fram - inåt detta land där solen kastade ett ljus
lika mjukt som en gång barndomens, där såg jag sagans
egna antiloper beta bland vita liljor och än längre fram där
vatten glittrade genom ett drömmande lövspel, där såg jag
munkkåpor korsa flodådran, en solnedgång som föll med
diktens egna rytmer
Jag skall invänta den dan då hösten blivit till en svalkande
spegelbild av sommaren och ljuset glimmar likt gåtan hos
en bitterljuv dröm, då skall jag följa efter på en vandring
som går under bronsfärgade träd,
och en himmel som jag vet redan nu, blivit till en sprucken
bild av hela mänsklighetens längtan efter en annan värld.
