Löftet. (Dikt)
(skriven på psyket 24.6.2022)
Om du skulle idag bliva nådd av ett bud
att i morgon du flytta får
till det himmelska hemmet, där kråkornas ljud
bliver äntligen något du förstår.
Vilket skimmer då plötsligt skulle vila över allt,
en Förklaringens värme, mäktigt blid,
och vart ögonblick skulle, så har mor förtalt,
bli som sagors och lägereldars tid.
Men min vän, detta himmelska hem som du åtrår,
finnes i själva verket överallt,
det är blott dina andeögon som ej förmår
det förnimma, ty hjärtat är kallt.
O, det krävs blott ett Löfte, så lyfts slöjan av,
och allt strålar av Guds paradis.
O, så dväljs då vid Löftenas ändlösa hav,
och Guds trofasthets skimrande dis.
Det är särskilt ett Löfte, som låter hjärtat se
in i tillvarons hemligheter in.
Det är löftet om alla tings återställelse
och att den upprättelsen ock är min.
O, jag blir som en drömmande när jag det förstår,
och att fullt det förstå är ej lätt.
Men när stundom en aning om det mitt hjärta når,
blir min själ på det Löftet inte mätt.
