Forest Man

Lars Larsen's blog

Systematisk teologi. Del 1: Prolegomena (inledning). Kap. 10: Vikten av det estetiska i all romantisk teologi

Publicerad 2019-08-23 18:51:00 i About facebook and internet, History, History of Literature, History of philosophy, History of theology, My systematic theology, Philosophy, The Greek and Roman Antiquity, Theological aesthetics, Vilhelm Ekelund,

Kap. 10: Vikten av det estetiska i all romantisk teologi. Vikten av litterär förankring. Vikten av bildning inom den hellenistiska antika arvet. Vilhelm Ekelunds betydelse för en nyromantisk teologi. 
 
Teologernas bildning är idag ofta inte särskilt bred, p.g.a. den teologiska disciplinens allt större specialisering. Det var bättre förr, när grundskoleutbildningen och gymnasieutbildningen var mer klassiskt och antikt orienterad. Man hade en mer stadig grund att stå på, med fötterna planterade både i den hellenistiska och den kristna bildningen. Det ser man på t.ex. det intressanta fenomenet att många teologer satt i Svenska Akademien. Tänk på t.ex. Johan Olof Wallin, J.H.Thomander, Waldemar Rudin och Nathan Söderblom. Det blev så småningom allt färre teologer, men Jayne Svenungsons inträde i Akademin för inte så länge sedan var en mycket positiv nyhet. Det hade varit en lång paus med sånt sedan 1947, då biskop Tor Andrae dog. 
 
Svenungson är en brett bildad teolog. Hon har koll på filosofin. Men har hon den hellenistiska bildningstraditionen i märgen? Det lär vara svårare att hitta. Teologer har inte så bra koll på den hellenistiska delen av bildningsarvet. Det är som om det finns en rivalitet mellan det judiskt-kristna och det hellenistiska. Man väljer endera lägret, i sin bildning, så att säga. Helleniserat bildade har heller inte så bra koll på det judiskt-kristna, har jag märkt. Man kan se det hos t.ex. Vilhelm Ekelund. Men han gjorde stora framsteg här under sitt liv, till skillnad från många andra. 
 
Ju mer fundamentalistisk en teolog är, desto värre är det ofta med den hellenistiska bildningen. Det är som om de fundamentalistiska tycker att de inte har något att lära av de "otrogna", de icketroende. Men ack så fel de har. Så mycket religiöst berikande finns i det hellenistisk arvet, inte minst i skönlitteraturen. Och skönlitteraturen har blivit något av den hellenistiska bildningens specialitet, där uppbyggelseböckerna blivit den judiskt-kristna arvets specialitet. Läser teologer romaner?, läser de poesi?, kan man fråga sig. Poeten Ylva Eggehorn menade att en teolog behöver läsa minst lika mycket skönlitteratur som teologi. Det ligger något i det. Jag vet om en teolog, Erik Sollerman, som står som ett praktexempel på en teolog som tagit skönlitteraturen på allvar. Hans teologiska skrifter kryllar med referenser till skönlitteratur. Bo Larsson är en annan sådan. Men det är ofta modern skönlitteratur. Sällan ser du teologer med djupare rötter ner i den hellenistiska bildningens historia, rötter som liknar de Wallin och Tegner hade som teologer. 
 
Filosoferna hör vanligtvis till den hellenistiska bildningstraditionen. De har ofta bra koll på antika filosofer. Och även på skönlitteratur. Tänk bara på en nyss avliden filosof som Georg Henrik von Wright, en hjärtefilosof för mig. Han har verkligen djupa och breda rötter i sin bildning. Hans ekofilosofi är så stark och verkningsfull eftersom den blickar ut över hela historien, och tar lärdom av antiken och den äldre skönlitteraturen. Jag försöker ta lärdom av honom i min egen ekofilosofi. 
 
Historiskt har teologerna alltid haft en stark filosofisk bildning, men den lär vara mager hos dagens fundamentalistiska teologer. Filosofin har varit livlinan för teologernas hellenistiska bildning, ofta den enda. Det är p.g.a. att filosofin och teologin är tvillingar. Det ser man lätt. Ett mindre känt faktum är att poesin och teologin är tvillingar, men det vill man inte se om man är teologiskt högmodig, och behandlar teologin som en vetenskap, som om man kunde veta något säkert om Gud. Men inom narrativ teologi ser man detta mer och mer. Det är också en mer bildad och fruktbar teologi än den fundamentalistiska, denna som det finns allt för mycket av idag. Det finns också kyrkosamfund där man tar den sekulära bildningen på långt större allvar än de andra. Sådana är unitarianismen och Swedenborgskyrkan. 
 
När man ser att poesin och teologin är tvillingar, vill man genast lära sig mer av poesin för att kunna förstå teologin. Man vill förankra sig i poesin lika mycket som i filosofin. Teologins enda samarbetspartner blir inte bara filosofin och historievetenskapen, som så ofta varit fallet. Och det är också då som bildningen börjar bli verkligt bred och rotad i historien. Trots allt har majoriteten av allt som skrivits genom historien, varit skönlitteratur, åtminstone i det hellenistiska arvet. 
 
Men är andra vetenskapsmän än teologerna brett bildade idag, har de rötter i antik bildningstradition? Det blir också alltmer sällsynt, p.g.a. vetenskapernas tendens att specialisera sig alltmer, och bli alltmer bundna till kommers och pengar. Det var långt vanligare för hundra år sedan, det ser man särskilt av att man finner en antik-hellenistisk lärdomsgigant som Vilhelm Ekelund debutera kring år 1900. Han behärskade gammalgrekiska så bra att han lyckades översätta gammalgrekisk, antik poesi till en hel liten bok, "Grekisk bukett" hette den, den kom ut i hans ungdom. Han är en av vår svenska historias mest bildade personer, enligt mig, och då menar jag även hjärtats bildning, inte bara förståndet. Med bredast bildning. Det ser man i boken "Andar i den Ekelundska sfären", som Ellerströms förlag gav ut för en tid sedan. Detta menar jag var möjligt ännu för hundra år sedan. Kanske är det inte längre möjligt idag, då smartphones och Facebook övertagit en stor del av bildningen för många akademiker. Ekelund hade inte haft tid med sånt. Det blir för många akademiker idag att pliktläsa det som pengarna kräver, och sen slappa på Facebook. Vilken dekadens, säger jag bara. Tänk då fundamentalister som gör samma sak, och du ser eländet. Vi måste lägga ner internet om vi ska rädda bildningen, är min fasta åsikt. Nyss stängde Antikvariat Alfa, Stockholms största antikvariat och min käraste butik i stan, p.g.a. ekonomiska problem. Det hade inte varit möjligt om inte internet hade funnits. Internet mejar ner den antikt rotade bildningen. Systematiskt. Över hela världen. Och här krigar jag på bloggen mot internet med mina ekofilosofiska och ekoteologiska texter, jag gör vad jag kan. Måtte jag inte fastna på Facebook, utan hålla mig till bloggen i alla fall. Facebook, bildningens slutstation och soptipp, där man jagar snabba kickar, som ett gäng drogade narkomaner. Facebook gör att vi inte har tid att bilda oss. Vi skall ju också sköta familj och jobb. 
 
Min bildning lider av brist på hellenistisk förankring, särskilt antik sådan, och kanske är det därför som Vilhelm Ekelund har fascinerat mig oerhört, ty han levandegör den antika hellenistiska bildningen på ett unikt och mycket varmt sätt. Jag får lust att bilda mig när jag läser honom. Så vill jag också skriva och bilda mig. På samma levande, personliga sätt. 
 
Denna systematiska teologi skall bli en bildningsresa inte bara i teologins historia, utan även i den hellenistiska bildningens historia (jag är trots allt poet och filosof också, inte bara teolog). Det blir ett långt projekt. Och Vilhelm Ekelund skall vara en av mina ledstjärnor. Jag vill skriva teologi såsom Ekelund skrev sina aforismer. Levande och personligt, med livet som insats. Jag skall således göra en hel del förstudier till mina texter i boken. Både i hellenistisk litteratur och teologisk. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Born 1984 in Finland, Norwegian, lives in Österbybruk, Sweden, poet, ecotheologian and ecophilosopher (though not an academic such), is also called "The monk" ("munken", he is monk in a self-founded monastery order, "Den Heliga Naturens Orden", "The Order of the Holy Nature"), he calls himself "Forest Man Snailson" (Skogsmannen Snigelson) because of certain strong ties to Nature and the animals, founded among other things through many years of homelessness living in tent, cot, cave and several huts in the Flaten Nature Reserve and the Nacka Reserve outside of Stockholm. He debuted as a poet in 2007 with "Över floden mig" ("Across the river of me"), published by himself, he has also published an ecotheological work, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (Animalistic theology. The return of paradise") on Titel förlag 2010. He has published the poem collection "Naturens återkomst" (The return of Nature) on Fri Press förlag 2018 together with Titti Spaltro, his ex-girlfriend. Lars' professions are two, cleaner and painter (buildings). Before he was homeless, but right now he lives in Österby boende, a group home for mental patients 45 km northeast of Uppsala. His adress is: Harviksvägen 6A, 74830 Österbybruk, Sverige. One can reach him in the comments section on this blog. His texts on this blog are without copyright, belonging to "Public Domain".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela