Vad är det att bli rättfärdiggjord av trohet?
(skrivet på psyket i Norge, i maj, med några få tillägg)
Vad är det att bli rättfärdiggjord av trohet? Det första delen av Romarbrevet handlar om? Det är i stora drag att, när domedag går över ditt liv, i prövningens stund, i avslöjandets stund, att känna i din ande att du går på rätt väg, att ditt liv och din gärning håller, inte att du har varit syndfri, men att du står på rätt sida i det stora Kriget, både i det andliga kriget och det fysiska. Den sidan med Guds löften över sig, den sidan nåden vilar över, inte vreden, den sidan där man blir Guds arvingar och Kristi medarvingar.
Vilken salighet det är att bli rättfärdiggjord så. Det är större än Luthers "rättfärdiggörelse av tro".
Jag upplever Kalnes mentalsjukhus som en domedag över mitt liv. Ännu en gång går en sådan över mitt liv. Senaste gång det skedde var i Warsawa i vinter. Har jag blivit rättfärdiggjord? Det tror jag, trots synder och anfäktelser. Jag känner att jag står på Livets sida, och det är främst insekterna, växterna och fåglarna i PAM-trädgården (en trädgård som patienterna får vistas i på akutavdelningen) som har viskat det till min ande. Mycket viktigt var att få samspela med dem, och känna att deras ande var i mig. Den finkänsliga anden, barnaanden, den lekfulla, muntra anden, den jordnära anden, anden utan hat och hämnd i sig, den gästfria anden, den milda anden, den givmilda anden, den generösas anden.
Ja, jag känner den anden i mig. Den Heliga Anden vittnar med min ande om det.
Gud, led mina steg så att jag gör gärningar som bevarar mig i den anden. Hellre på mentalsjukhus resten av livet än att tappa den anden.
