Liknelsen om blodsugarbonden
(Jag är så influerad av Jesus Nasareern, att jag också berättar liknelser, precis som han gjorde. Det här är inte den första:)
Det var en gång för många sekler sedan en gammal ensam bonde i en by på landsbygden. Bonden hade en enda ko. Han levde på denna kos mjölk, som han drack dagligen och gjorde ost av. Det var hans enda mat, han var mycket fattig.
Men bonden hade en förfärlig last. Han hade begär efter blod, och tappade dagligen sin ko på blod, som han drack. Han menade att han behövde blodet som kosttillskott, han kunde ju inte bara leva på mjölk och ost.
Men denna blodsugarlast hade en dålig bieffekt: kon tappade dagligen så mycket blod, att hon sakta men säkert blev svagare och svagare, och gav allt mindre och mindre mjölk. Mannen insåg detta, ty han fick allt mindre mat och allt mindre dricka från kon. Han blev magrare och magrare. Det hjälpte inte att han kompenserade för matbortfallet genom att tappa ännu mera blod från kon. Det ledde nämligen till att kon blev ännu svagare och gav ännu mindre mjölk. Men bonden kunde inte sluta med sitt blodsugande. Han hade nämligen blivit blodalkoholist, han fick kickar av blodet. Det hela blev till en självförstärkande återkopplingsmekanism.
En ljuvlig ängel uppenbarade sig en dag för bonden, och varnade honom för att kon skulle komma att dö om han fortsatte suga blod. Och att han skulle få allt mindre och mindre mjölk, så att han till slut skulle svälta ihjäl. Ju tidigare han slutade suga ut kon, desto bättre skulle hans och kons överlevnadsmöjligheter bli.
Bonden lyssnade inte på ängeln. Full av blodbegär som han var.
Hela byn kom till bonden och sade ungefär samma sak, och de sade att de inte tänkte ge honom någon extra mat om han fortsatte sitt blodsugeri. Svalt han ihjäl p.g.a. det, fick han skylla sig själv. Bonden lyssnade inte på dem heller, fast de förklarade för honom vad hans öde skulle bli om han inte slutade suga blod.
Till slut var kon så svag av allt det myckna blodsugeriet att hon "i hemlighet" började längta efter att bonden skulle svälta ihjäl, så hon slapp hans blodsugeri och kanske kunde överleva, hans blodtappning gjorde så ont, varje gång. Ja, hon önskade också att hon själv kunde få lov att dö snart, så hon slapp bonden på det sättet. Hon bad kornas gudar om att få dö.
Vem dog först, bonden av svält, eller kon av blodbrist?
Svar: kon. Och det hela skedde precis som ängeln och byns folk hade varnat för; en kort tid efter kons död dog bonden, som redan var mycket mager vid kons död, av svält.
Kons blod hade varit viktigare för honom än både kons och hans eget liv.
