Forest Man

(jag har samlat forskningslitteratur om Katie King på denna blogg. Alla litteraturhänvisningar och citat nedan står att finna på denna blogg. Jag har försökt vara mycket noga med de källor vi har, citerande alla och hänvisande till citatens källor alltid när jag kan, helst helt tillbaka till gamla originalskrifter på Internet Archive)

 

Är detta ett av de klaraste och mest övertygande gudsbevisen eller bevisen för "himlens" eller "andevärldens" realitet vi har fått i det moderna väst?:

 

Den kände kemisten, fysikern och parapsykologen William Crookes' välkända undersökningar av det fysiska mediet Florence Cooks (bara 15 år gammal vid starten av undersökningarna!) seanser, där hon sägs ha producerat en ande "i kött och blod", fullt materiellt verklig (jag tror vi får besök av sådana ibland, jag har flera andra exempel på det (1)) vid namn Katie King, som Crookes omfamnade för att känna om hon var verklig, med gott resultat. För att verkligen få veta vad som skedde, skall man inte kolla på wikipediaartiklarna om F. Cook och K. King (wikipedia är alltid notoriskt och systematiskt skeptiska mot sånt här), men låta Crookes själv ärligt och intimt berätta vad han upplevde. Det gör han bäst i två brev (läs det första här och det andra här) till en spiritualistisk tidskrift, som förekommer i hans bok "Researches into the phenomena of Spiritualism" från 1874. Boken kan läsas gratis på Internet Archive, här. Det citerade avsnittet är från 102-107 i boken. Kapitlet som följer på de två breven, "The last of Katie King" på s. 108, är också intressant, det kan läsas här. I det kapitlet beskriver Crookes hur han lyckades fotografera Katie King med goda resultat. I wikipediaartikeln om Katie King kan man se en av dessa fotografier, det finns flera att se här.

 

Crookes undersökningar är från spiritualismens och parapsykologins glansdagar, då dessa ännu höll sig ganska seriösa, utan för mycket New Age-flum, utan istället hade en uppsjö av vetenskapsmän involverade i mer eller mindre vetenskapliga tester av medierna.

 

Så vad säger skeptikerna, ty sådana finns det många av, som har avfärdat det hela som en bluff? De har vanligen två alternativa förklaringar av fenomenet. Det första är att Katie King i själva verket var Florence Cook själv, som klädde ut sig, som lämnade seansstolen och vandrade omkring på andra sidan draperiet. Men läser man primärvittnenas vittnesbörd, varav huvudsakligen tolv av de som bevittnade seanserna har publicerat sig om detta (som jag vet om efter efterforskningar):

 

Sir William Crookes, den välkände författarinnan Florence Marryat (här, här och här), W.H. Harrison, redaktör för tidskriften "The Spiritualist", vars vittnesbörd är återgett i denna text av Epes Sargent (s.104), och i denna text (s.50) av samma förf., sedan fler vittnen: Mr. Thomas Blyton, "Secretary of the Dalston Association of Enquirers Into Spiritualism", vars vittnesbörd är återgett i denna text (s.52) av Epes Sargent, den franske poeten, filosofen och dramatikern Eugene Nus (i en fransk bok, utdraget finns översatt här), J.C.Luxmoore (2), J.M.Gully (3), Prince Emile of Sayn Wittgenstein (4), Dr. George Sexton (5), Henry Dunphy (6), Mr. George Henry Tapp (7) och Mr. Benjamin Coleman (8).

 

När man går igenom dessa skriftliga vittnesmål ser man att stor möda har lagts ner på att motbevisa denna skeptikertes ovan, ja så stor möda att man baxnar. Läs t.ex. de tester med hjälp av elektriska anordningar som man gjorde på en seans, beskriven här. Alla tester bekräftade fenomenets äkthet. Men det som väger mest för mig, är de talrika vittnesbörden på att man sett Katie King och Florence Cook tillsammans, båda sedda på samma gång. Se bevis på detta särskilt i William Crookes' två korta brev som anförts ovan. Det sägs om Crookes: "..he further testified to Miss Cook's perfect honesty, truthfulness, and willingness to submit to the severest tests that he could approve of." (från boken "The proof palpable of immortality", kap.8, s.100, av Epes Sargent) 

 

Vad är den andra förklaringen skeptikerna kommer med? Jo, att Florence Cook skulle ha haft en medbrottsling, en medhjälpare, som hon smugglat in i seansrummet och som spelade Katie King. Denna tes lades det ingen möda på att motbevisa från William Crookes sida, eftersom den tydligen  var och är så uppenbart absurd. Det talas lite om den i litteraturen. Varför? Jo, det absurda ligger i tron att William Crookes och hans medhjälpare inte skulle ha gjort de mest basala och grundläggande granskningarna som krävdes för att röja undan misstankar om bedrägeri, dvs. att försäkra sig om att ingen annan än de inbjudna kom in i seanslokalen. Jag menar, alla upptänkliga tester gjordes (ja, återigen en gång säger Epes Sargent i sistnämnda text, för att vara tydlig: "Every test he (Crookes) proposed she (Florence) readily submitted to.", s. 109, här), så varför tror man att Sir William Crookes, en av världens mest kända och seriösa vetenskapsmän på sin tid, inte ens granskade seanslokalen och försäkrade sig om att ingen oinbjuden kom in i den? Jag menar, om han och hans medhjälpare, en elektriker, gjorde tester med hjälp av elektriska anordningar? Det är så absurt, att något sådant vore mer mirakulöst än själva miraklet som ligger i Katie Kings äkthet (det finns nämligen goda skäl att tro att "himlen" och "andevärlden" finns). Jag menar, de höll på med tester i tre långa år, fyrtio långa seanser sammanlagt, och stundom var Florence Cook hela veckor på besök hos Crookes' familj, i sträck, särskilt under de sex senaste månaderna av den tid seanserna pågick. Crookes skriver i detta kapitel i sin bok "Researches in the phenomena of Spiritualism" (1874) följande:

 

 

Och vad var Crookes' forskningsvillkor? Faktum är att det var han som var chefen, inte Florence Cook, och han var närmast besatt av att ta reda på om fenomenet var äkta, och besatt av att göra testerna vetenskapligt trovärdiga. Han säger på ett ställe om testerna: "It must be at my own house, and my own selection of friends and spectators, under my own conditions, and I may do whatever I like as regards apparatus."  (ur Arthur Conan Doyles bok "The history of Spiritualism" 1926: volym 1, s.180). Det samma framkommer också i det längre citatet nyss ovan. William Crookes fick faktiskt lov att undersöka rummet, så att ingen kunde gömma sig i något draperi eller under soffan eller sängen, och att anta att han inte gjorde sådana ting, är så absurt att Crookes inte har funnit det mödan värt att försvara sig mot sådana anklagelser (9), under en hel livstid efter Cooks seanser, trots att han höll fast vid sin tro på Katie Kings äkthet ända till sin död 1919, nästan femtio år senare.

 

Det ända realistiska stället jag kan komma på var man skulle kunna gömma sig i en sådan seanslokal, under sådana omständigheter som rådde i Crookes seanslokal, är att vika in sig i ett draperi (det tar för lång tid och bullrar för mycket att krypa under soffa eller säng, Crookes skriver att Katie King försvann vanligen omedelbart när han kom in i seanskabinettet). Men det är ju det första stället man undersöker!. Mr. Luxmore, en seansdeltagare, skriver om en seans med Cook och Katie King i sitt eget hem (eller var det hos William Crookes, jag är inte helt säker):  "I carefully examined every part of the cabinet while Miss Cook was being searched by Mrs. and Miss Corner. Nothing could possibly have been concealed there without my discovering it (från boken "The proof palpable of immortality", kap.8, s. 99, av Epes Sargent). Om Katie Kings vita dräkt skriver Epes Sargent: "Whence came this white drapery? As we proceed in our narrative, it will be seen that Mr. Crookes satisfied himself thoroughly that it could not have been brought into his house and used by the Medium. (från boken "The proof palpable of immortality", kap.8, s. 102) "

 

Så, vad hade måstat hända om Cook hade en medbrottsling? Jo, hon måste då ha lyckats gömma sig i Crookes hus en hel vecka ibland (ty Cook var stundom i en hel vecka på besök hos Crookes, under det att seanser hölls), troligen utan mat och utan dryck, och faktum är att det är närmast livsfarligt att vara en vecka helt utan att dricka (ok, jag medger att hon kan ha släpat med sig en massa mat och dryck i en ryggsäck. Men sju dagar i total isolering är mycket tungt ändå. Och ryggsäcken gör det ännu lättare att upptäcka medbrottslingen). Inte bara det, utan medbrottsligen måste också ha kunnat smita obemärkt in och ut ur huset (antagligen en villa), ja inte bara det, utan kunnat smita obemärkt in och ut ur seansrummet. Och detta i hela fyrtio seanser hos Crookes utspridda över tre långa år! Gimme a break. William Crookes skriver i artikeln "The last of Katie King" följande:

 

 

Det borde "settle the argument", avgöra frågan, en gång för alla.

 

Vad mer måste till? Jo, eftersom Katie King stundom liknade mycket på Florence Cook (det förklaras av att apparitionen tog sin kraft från mediet, som alltid låg i trance medan Katie King framträdde. Men det sades också att ibland liknade inte Katie King alls på Florence ["they were totally different"], vem var hon då om det var ett bedrag?), måste medbrottsligen ha varit ingen annan än Florences egen syster! Hon hade två sådana, och båda var kända medier. Men Crookes' familj och F. Cooks familj kände varann väl! Faktum är att de första seanserna med F.Cook där Katie King uppenbarade sig, hölls i Florence Cooks eget föräldrahem! Med föräldrarna närvarande som vittnen på seansen! Och Florences föräldrar och familj var med på en del (många?) seanser med Florence och Katie King i William Crookes' hem! Tror ni verkligen att det inte hade avslöjats om Katie King hade varit Florences syster, under dessa seanser? Att anta något sånt är absurt. Dessutom var det här aldrig någon fråga bland skeptikerna. Aldrig något som William Crookes behövde bevisa. Han gjorde bara tester utifrån det som skeptikerna anklagade honom och Cook för. Självklart hade skeptikerna anklagat Florence för att uppvisa sin syster som Katie King om detta hade varit bara en avlägsen möjlighet.

 

Men det som avgör hela saken en gång för alla, är de primärvittnen från dessa seanser, som bevittnat s.k. "övernaturliga" ting med Katie King. William Crookes tyckte hon var alldeles underbar, närmast som en ängel, med en väldig charm och ljuvlighet, och skriver således om detta i artikeln "The last of Katie King":

 

 

(dikten är från "Don Juan" av den engelske romantiske poeten Lord Byron. Min anm.)

 

Jag skall nu anföra några flera vittnesmål om Katie Kings överjordiska skönhet, från flera vittnen:

 

Epes Sargent skriver: "The exceeding whiteness of the drapery with which Katie came clothed was always noticeable; reminding the Scriptural reader of that passage in Mark: "His raiment became shining, exceeding white as snow, so as no fuller on earth can white them."(från boken "The proof palpable of immortality", kap.8, s. 102) 

 

 

 

 

 

Det står vidare i denna text att "Miss Cook, who as yet had not been entranced by the spirit,
said that the spirit's (Katie's) head and shoulders were materialized; but below, her form melted into thin air. Katie would be sometimes high up and sometimes low down, so that the bust nearly touched the floor, in which position she looked "most unearthly." It sometimes appeared as if a head were "wandering about with no legs or body, visible or invisible." (från denna text av Epes Sargent, s. 51)

 

 

Bl.a. Florence Marryat (ett av allt att döma trovärdigt vittne) fick bevittna hur Katie King dematerialiserades, mirakulöst, det är beskrivet av henne här, i Arthur Conan Doyles bok "A history of Spiritualism", Vol.1, från 1926.

 

Eugene Nus, bl.a. (Florence Marryat beskriver också något liknande), fick bevittna hur Katie King klippte tygbitar ur sin dräkt och gav åt seancedeltagarna, och hur hon sedan lappade hålen genom att klappa på tyget. Tyget blev helt återställt av klappningarna. Så gör bara "andar". Nus beskriver det i detta citat ut en av hans böcker. 

 

William Crookes skriver också i brevet "Spirit Forms" om hans son, som också skulle kunna räknas som primärvittne (då har vi minst fyra primärvittnen med vittnesmål, nämnda i skrift (10), dock har inte den fjärde skrivit något själv som jag kan hitta, hans vittnesmål återberättas av William Crookes):

 

"My eldest son, a lad of fourteen, who was sitting opposite me, in such a position that he could see behind the curtain, tells me he distinctly saw the phosphorus lamp apparently floating about in space over Miss Cook, illuminating her as she lay motionless on the sofa, but he could not see anyone holding the lamp."

 

Och till sist har vi det överväldigande beviset från händelsen då Katie King skulle ta farväl av alla seansdeltagarna och från Florence Cook, för att aldrig mera komma tillbaka till den fysiska världen, något som fick Florence Cook att gråta (11) (denna artikel skriver om det mot slutet). Man får en känsla av att detta inte är teater (Florence var inte tränad i skådespeleri), något det hade varit om Katie King hade varit en medbrottsling.

 

Vad blir min konklusion? Jo, att vi har så mycket forskningsmaterial (bl.a. sjutton primärvittnen i skrift, varav femton skrivit ner sitt vittnesbörd själv!) kring dessa seancer med Cook, att om någonsin "andevärlden" visade sig klart och tydligt i modern tid i Europa, så var det här. Men till syvende och sist står och faller det med vittnenas trovärdighet, ty vi har bara deras texter att tillgå, inga laboratorieexperiment som vi kan återupprepa. Och jag får ett intryck av Crookes' intellektuella hederlighet av allt jag läser. Och likaså är Florence Marryat, Eugene Nus och flera av de andra intellektuella, kända personer, som man har svårt att tro att de ljuger medvetet i sina skrifter, det skulle inte ha tjänat dem. Allt detta, plus att det hela blir absurt om vi skall föreställa oss hur det antagna bedrägeriet gick till, signalerar åt mig att här har en Uppenbarelse skett.

 

Vi har ett känt materialisationsmedium idag också, den nulevande David Thompson, som mediet Camilla Elfving (f.d. Camilla Persson) har skrivit om i boken "Den slutna kretsen. En sann berättelse om fysiskt mediumskap och liv efter döden" (2009). Om han är äkta (han har inte blivit fast för bedrägeri ännu), kan det bekräfta Florence Cooks äkthet. Helen Duncan (1897-1956) är ett annat tidigare känt materialisationsmedium med trovärdighet. Att änglar i kött och blod när allt kommer omkring verkat ha visat sig på jorden, är också ett indicium på att Cooks materialisation kan vara äkta, om dessa andra besök verkligen har skett, vilket man kan försöka bedöma (se mitt gudsbevis nr. 20 i (1) nedan).

 

Hade Napoleon eller drottning Victoria visat sig genom Florence Cook, i kött och blod, hade jag varit mer skeptisk än jag är till att en fullkomligt okänd brittisk kvinna från 1600-talet visar sig på en brittisk seans. Katie King sade dock att hennes far var en relativt känd pirat, Sir Henry Morgan, och att hennes rätta namn från jordelivet var Annie Owens Morgan. Hennes far Henry Morgan hade visat sig på andra seanser på 1800-talet i form av "John King". Katies uppgifter om sitt liv på jorden, av vilka vissa finns här (s.63), verkar realistiska.

 

Det "avslöjande" av Cook som den skeptiska litteraturen har påstått tog plats, har blivit utförligt diskuterat och utförligt vederlagt i den litteratur jag har på min Katie King-blogg, t.ex. i denna artikel (slutet) och denna text (slutet) av Florence Marryat.

 

Det är också värt att nämna att Katie Kings apparition, under de första seanserna där hon framträdde, började mycket fumligt, dåliga apparitioner av ibland bara enstaka kroppsdelar (ja, först bara en mask!), men att hennes apparition med tiden blev alltmera hel och full och vacker. Det talar också sitt tydliga språk. Det finns en hel historia här. Bedrägerier börjar inte så. Vittnesbörd om denna successiva historia finns bl.a. hos läkaren J.M.Gully (se denna text på s. 54).

 

Är fenomenet äkta, bestyrker det också min tes som jag framfört tidigare på mina bloggar, att "andevärlden" är materiellt fullt verklig (ingen okroppslig svävande existens), om ock en "andemateriell" verklighet. Det hela motsäger inte heller min tes att "andevärlden" finns och opererar med basen i mikrolivet, som vår makrovärlds mikro-motpol. Katie King bestod av atomer, himmelska atomer, men hur, är en stor gåta. De tygstycken som hon klippte ur sin dräkt för att ge till seansdeltagarna, upplöstes också efter en tid. Hennes hår, som hon också klippte stycken av och gav till seansdeltagare, sägs dock ha funnits kvar. Hennes hår återställdes genast efter att hon klippt bitar av det för att ge bort. 

 

 

 

 

(1) Se mitt gudsbevis nr. 20, om de änglar i kött och blod som Hjalmar Ekström och Sadhu Sundar Singh såg, i min lista över gudsbevis här.

 

(2) En beskrivning av några seanser hos Crookes i början av 1873, av Mr. J.C.Luxmoore, finns i tidskriften "The London Spiritualist" 15 maj 1873

 

(3) Dr. J. M. Gully, "formerly of Great Malvern, England, a thoroughly experienced physician and a careful investigator", skriver i denna text, på s. 54, och i denna text på s. 62-63 till Epes Sargent 20 juli 1874

 

(4) I denna text, s. 59-60

 

(5) I denna text, s. 60-61. George Sexton var 1875 och 1876 redaktör för den spiritualistiske tidskriften "The Spiritual Magazine", och det står om honom på denna sida att han var "a free thinker and atheist, who was converted to spiritualism and then abandoned it "because of its anti-Christian character"

 

(6) I denna text, s. 64-65. Dunphy, "a barrister and writer" och "a wellknown man of letters" från "The Morning Post", sägs ha bevittnat när Katie King dematerialiserades inför publiken när den ökända scenen med seansdeltagaren Mr. Volkmann tog plats i december 1873, då Volkmann tog tag i Katie King för att se om Florence Cook lurades, vilket ledde till en strid där två andra hindrade Volkmann med våld, och denne förlorade en del av sitt skägg i kampen. Uppgiften om detta finnsi mellersta texten på denna sida. Såhär skriver man på nämnda sida:

 

 

(7) I denna text, s. 65-66, George Henry Tapp var medlem i "The Dalston Association of Inquirers".

 

(8) I denna text, s. 56-58. Coleman har kallats "The Father of English Spiritualists", och har skrivit verket "Spiritualism in America" 1861.

 

(9) Crookes skriver om en typisk seans: "The seance was held at the house of Mr. Luxmore, and the "cabinet" was a back drawing room, separated from the front room in which the company sat by a curtain. The usual formality of searching the room and examining the fastenings having been gone through, Miss Cook entered the cabinet." (i brevet "Florence Cooks mediumship")

 

(10) Egentligen har jag hittills hittat femton primärvittnen, nämnda i skrift, dock är tre i andrahand, Crookes' son och de två sista jag nämner här har inte skrivit något själv:

 

              Vittne nr. 14: Mediet själv, Florence Cook, bevittnade också materialisationen många gånger, och hennes vittnesmål  är anfört i skrift på flera ställen, t.ex. i denna text.

 

             Vittne nr. 15: det berättas om en Aksakoff, en rysk aristokrat, som bevittnade följande sak i Florence Cooks seanser:    "An example of the many testimonies given concerning  Florence Cook's mediumship is that of Aksakoff, a Russian aristocrat; he  reported how, when attending a seance, the Medium was bound 'with twined tape  and sealed knots', and her hands were brought behind her back and these were  also bound. Then, a lengthy piece of tape was fixed to her that was brought  outside from where she was sitting: this would indicate any movement by her.  After a short period, and light from a lamp being present, they saw 'a human  figure standing upright... it was completely clad in white...That was  Katie...All the time the sitting lasted Katie chattered away with the sitters'.  Katie asked whether there were any questions and Aksakoff asked to see Florence;  Katie invited him to where Florence sat and on not being able to see her  adequately was told by Katie to use the lamp. He did so and there was Florence,  'in a deep trance... sitting on a chair, with both her hands bound fast behind  her back'" (från mellersta texten på denna sida)

 

 

(11) "She (Katie King, min anm.) then appeared tired, and said reluctantly that she must go, as the power was failing, and bade farewell in the most affectionate way. The sitters all wished her God speed, and thanked her for the wonderful manifestations she had given. Looking once more earnestly at her friends she let the curtain fall and she was seen no more. She was heard to wake up the Medium, who tearfully entreated her to stay a little longer, but Katie said, 'My dear, I can't. My work is done. God bless you,' and we heard the sound of her parting kiss. The Medium then came out among us, looking much exhausted and deeply troubled." (från boken "The proof palpable of immortality", kap.8, s. 105, av Epes Sargent) 

 

 

 

P.S.: Epes Sargent (1813-1880), redaktör, poet och dramatiker, är en viktig (och kanske den mest omfattande) källa i dessa texter om Katie King. Är han tillförlitlig? Han var en respekterad intellektuell på sin tid, och den franska wikipediaartikeln om honom kan läsas här. Hans bok om andematerialisationer, "The proof palpable of immortality" publicerades bara ett år efter att seanserna med Katie King och Florence Cook tog slut i maj 1874. Det att hans bok kom ut så snart efter, i 1875, bådar gott för dess trovärdighet, händelserna var ännu i färskt minne och vittnen fanns det gott om med starka, färska minnen. Alla citat av Sargent i min artikel kommer från denna samma bok.