Forest Man

I grannskapet på Österbybruk 45 km norr om Uppsala har vi en gård där två alpackor vistas i en liten inhägnad på gårdens gräsmatta, och jag brukar cykla förbi där och stanna cykeln när alpackorna vistas utomhus, för att prata med dem och studera dem. I dessa stunder har underliga tankar uppstigit i min hjärna, en förundran över den evighetens stillhet och frid som verkar strömma ut från dessa alpackor. De lever ett oerhört monotont och innehållslöst liv, samma hela tiden, och ändå upplever jag att de verkar helt tillfreds, lever i evighetens stillhet och frid. Den viktigaste läxa jag lärt av detta, är att lycka handlar om att ha små behov, så att vi lätt får våra behov tillfredsställda. Detta är väldigt buddhistiskt, buddhismen handlar som bekant för många mycket om att utsläcka sina begär, och nå Nirvana genom detta. Det finns mycket visdom i denna buddhistiska huvudlära, bara man inte driver det för långt och menar att vi inte ska ha några behov alls. Men den hälsosamme asketen säger att när vi har mat och dryck och får sova, och därjämte får lov att förtära någon andlig spis i böcker och medmänskliga samtal, skall vi låta oss nöja oss med det, vi skall inte ha större behov än så. Allt som är utöver det är av ondo. Tänk på mängden av onödiga behov som en rik stadsbo har idag. Det är rentav astronomiskt. 

 

Meditationen i Indien tror jag tillkom så, att man satte sig ner och var helt tillfreds med allt. Bara andades, och allt var bra. Behövde inte mer än att andas. För en liten tid. Dök ner i alpackornas evighetsstillhet och frid. 

 

Den som har stora behov trivs inte i den egentliga himlen, den som finns över Hades (dvs. dödsriket), som jag kallar "de levandes land" eller "verklighetens uppståndelsevärld". Ty där lever man ofta i mikrolivet, som mikrovarelse, eller om inte, så i skogen, bara omgiven av natur, utan civilisation. Det kräver små behov. Det finns inga smartphones där, ingen TV. De som har stora behov tvingas banta dem för att passa in i himlen. För dem med stora behov är himlen helvetet. Skogen helvetet. Små behov får man genom ödmjukhet, att bli redan nu, som människa, en mikrovarelse i jorden, en atom som lever i evighetens stillhet och frid (Jesus är inkarnerad som en bakterie i mullen på Tellus). Så träna dig redan nu för att passa in i himlen, genom att banta på dina behov. Asketismen hör till alla religioners kärna, att vi skalar av våra själviska behov för att tjäna vår medmänniska och naturen, livets helhet. Tyvärr verkar det inte vara framstående i våra dagars protestantism, men i gamla tidens västerländska munkväsende var det en självklarhet.