Forest Man

Mitt land är kusten med gamla byar

 

(tonsatt av Lars Larsen)

 

Mitt land är kusten med gamla byar
och lukt av gödsel och fisk och tång.
Där sveper moln under låga skyar,
där vidgas himlen som en ballong.
Där har jag gått under sol som bryner,
där har jag vilat i lä av dyner,
där har jag sett ändlöshetens syner,
där har jag somnat till havets sång.

Där har jag vakat när månen ställde
sitt klot i rymden som en marschall.
Där har jag hukat när stormen skällde
och känt mig lik en marterad tall.
Där har jag spanat mot stjärneljusen,
när marken under mig legat frusen,
där har jag ännu i lä av husen
hört havets eviga, stora svall.

Där har jag stått med en fot i tången,
när luftens skönandar drog förbi.
Som från sirener ljöd fågelsången
och som en maning att slå sig fri.
Men jag var bunden vid denna jorden
och utan vingar som fågelhorden.
Till sist förflyktades även orden
om tvång och bojor och slaveri.

Det jag har varit i denna världen
skall sköljas bort som ett slott av sand.
Snabbt som en vågtopp bryts levnadsfärden
och som ett snäckskal är mänskans hand.
Från denna kust och dess fiskelägen
blott lite mull tar jag med på vägen
till mötesplatsen, där enligt sägen
vår längtan finner sin rätta strand.

 

(sången ingår i diktsamlingen "Innan vinden vänder och går hem" (Nomen förlag 2012), sjungen av mig här)