Vi ger ordet åt poeten Vilhelm Ekelund
(tonsatt av Lars Larsen)
Dock aldrig så som nu i denna sena
och bleka vårens natt förnam
jag dig, du tysta ton, du tysta lena
emot mig ljuda lönligt fram,
min hembygds ton, min ungdoms bleka visa,
du ton av mystiskt vårnattssus,
min själs musik, min andes ve och lisa,
till hälften dunkel, hälften ljus.
Med hjärtat vekt jag hör dig le och gråta
i vaken syn och halvljus dröm;
min levnads ord, min egen gåta
är gömd i dessa toners ström.
(Vilhelm Ekelund, ur Melodier i skymning, 1902, jag sjunger en egen tonsättning av den här)