Forest Man

Det är dags att kort presentera min biskop Fredrik Vesterberg (som förtjänar en Wikipedia-artikel om sig), och hans nya religion, Amoristkyrkan, som han vunnit mig med i ock, till sist, efter mycket arbete med mig, min arma dåre. 

 

Min presentation av honom blir så grundlig, att det blir till en artikelserie. Jag kommer att dela upp presentationen i en serie inlägg, för att vara läsarvänlig. 

 

Fredrik Vesterberg (48 år gammal) är en akademiker på det tekniska området (har gått på Kungliga Tekniska Högskolan, nästan magister) som en vacker dag fick en uppenbarelse om Kärleken, och blev teolog och religionsgrundare på kuppen. Han är inspirerad av kristendomen, men det han har skapat är så originellt att det förtjänar att klassas som en ny religion, lite som mormonismen är en ny religion. Förstås är det en kristen religion. Nya religioner uppstår hela tiden, både inom New Age och inom kristendomen. Allt är inte samma sak, så att säga. När något är tillräckligt eget, kallar vi religionshistoriker (ty en sådan är jag ock) det för en ny religion. 

 

Fredrik vill skapa inget mindre än en ny reformation, kristendomen ska reformeras på djupet, och vi ska gottgöra det reformatorn Martin Luther gjorde fel, och som gjorde Lutherdomen till en religion som kännetecknas av att man syndar på nåden. Fredrik vill återupprätta heligheten igen, eller det han kallar dygden, praktisk kärlek, och därför står Kärleken i centrum av hans religion, inte Dogmen. Han har inga dogmer, och man får tro vad man vill i hans religion. Det råder alltså stor yttrandefrihet. Bara man är god, ska det mesta ordna sig, så tror man i hans religion. Han är mycket för religionsdialog och att man ska ha respekt för alla religioner och lära sig av alla religioner. Det behövs i vårt multikulturella samhälle idag, och som religionsstiftare är Fredrik mycket up-to-date. Hans kyrka är en husförsamlingsrörelse med samtalsmöten där man övar sig i dialogens konst som ett heligt sakrament, i respekt, tolerans, artighet och hövlighet. Han har gett ut en tjock bok på 440 sidor som heter "Amorism. Välvilja kärlek lycka" (från 2016) som sålt i 300 exemplar, första upplagan är slutsåld, en ny väntar. Hans religion har blivit en rörelse bland undergroundintellektuella i Stockholm. Många av mina närmaste vänner har blivit med i hans rörelse. Hur många som samlas på hans möten vet jag ännu inget om, ty jag har ännu inte fått tillfälle att besöka dem, men jag vet att hans kyrka har två diakoner anställda på heltid, och det säger något om rörelsens omfattning. Åh, fick man bara vara diakon i hans rörelse. En söt dröm. 

 

Fredrik är son av en professor, en professor i medicin och kemi, och är hövligheten och artigheten själv. Som teolog är han mycket bildad, kan både Emanuel Swedenborg, Anders Nygren och Aristoteles. Han har även akademiska studier inom teologi bakom sig, från Teologiska Högskolan i Bromma, Stockholm. Det måste man ha om man ska vara biskop. Fredrik tar sitt ämbete på största allvar, och kan den del grekiska och latin också. Tyska kan han förstås nästan flytande. Slik alla bildade teologer idag kan. 

 

Som teolog är Fredrik till stor del autodidakt, men hans stora inspirationskällor är bl.a. baptistteologen Harry Månsus, Brommadialogens grundare, Aristoteles och Emanuel Swedenborg. Han har inte stor respekt för Luther, fast han uppskattar den yttrandefrihet som kom med Luther. Han menar att ett avfall skedde med Luther från klassisk kristen tro, när rättfärdigheten ansågs bestå i att man fått förlåtelse för sina synder av Gud, istället för att bestå i välvilja mot alla levande varelser. Detta är en så grov intellektuell synd att en ny reformation behövs, och Fredrik vill vara den reformationen. Hans kärleksbegrepp (han vill reformera detta begrepp totalt, och många andra begrepp, s.k. "Storord", totalt) är mycket praktiskt, dess väsen är att fokusera på välvilja, att vilja andra gott, att unna andra gott, lite så som Aristoteles förstod begreppet. Och inte bara gott, utan total lycka. Radikalt ska det vara. Och detta skall utsträckas till alla varelser, även djuren. Djuren är viktiga för Fredrik, och många av hans lärjungar är djurrättsaktivister och miljöaktivister. Först när välviljan utsträckes till djuren, börjar kärleksbegreppet mena något annat än en klubb för inbördes beundran. Fredrik har stor respekt för min egen filosofi, "djurismen", och anser sig vara inspirerad av den. Humanismen förkastar han som gruppegoism och hybris. 

 

Som teolog är Fredrik först och främst religionsfilosof, och sysslar mycket med begreppsdefinitioner på hög nivå. Lata själar ska inte befatta sig med hans stora bok, den kräver att man är allmänbildad. Han sällar sig till de stora religionsfilosofernas skara i historien, folk som Blaise Pascal, Emanuel Swedenborg, Christian Wolff och Sören Kierkegaard. Särskilt Kierkegaard står han nära, denne underlige helige dåre som så nitiskt predikade praktisk kärlek, att kristendomen skulle bestå av mer än tomma ord. Kierkegaards viktigaste verk hette "Kärlekens gärningar" och skrevs 1847. Fredrik ekar av den boken. Swedenborgs kärleksfilosofi är han också mycket påverkad av, men intar en viss distans till den, han menar att Swedenborg aldrig lyckades definiera kärleken på ett tillfredsställande sätt. Anders Nygrens kärleksfilosofi är han också mycket påverkad av, och då tänker jag på den klassiska boken om kärlek, "Eros och Agape" från 1930. Fredrik är väl hemmastadd i den klassiska litteraturen om kärlek, både den teologiska och den filosofiska, och det vittnar om flit och seriösitet. Hans bok är värd att studeras flitigt. 

 

Jag ska skriva mer om Fredrik efterhand, och som jag sagt tidigare, så väntar en intervjuserie som jag gjort med Fredrik, och som ännu är på gång (den ska bli så lång som Anden vill), att publiceras på youtube. Hoppas den översätts till engelska. Dvs. att undertexten är på engelska i den färdigredigerade versionen av intervjuserien som läggs ut på internet i närmaste framtid.