Forest Man

Kapitel 4, v. 1-3:

  1.  Mina älskade, tron icke var och en ande, utan pröven andarna,
      huruvida de äro av Gud; ty många falska profeter hava gått ut i
      världen.

  2.  Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som
      bekänner att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud;

  3.  men var och en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av
      Gud.  Den anden är Antikrists ande, om vilken I haven hört att
      den skulle komma, och som redan nu är i världen.

Min kommentar: V.1: Vi får icke vara urskiljningslösa och blåögda i vår tro, vi bör skärpa
våra sinnen och vässa dem genom att bada dagligen i bön och heliga skrifter, så att vi får 
andliga falkögon, till att upptäcka bedrag. Enligt Bibeln skall det aldrig vara så mycket bedrag 
som i de yttersta tiderna, och vi lever i de yttersta tiderna, därför är aposteln Johannes 
uppmaning mer aktuell än någonsin. Särskilt i internets tidevarv vadar vi i andligt avfall och
bedrag och sken utan innehåll. Om vi inte är alerta kommer vi att vika av från fädernas allvarliga, 
levande tro, och istället få ett skenevangelium, gudaktighetens sken utan att äga dens kraft. 
Jag upplever att de flesta församlingar idag har hamnat i detta. Därför är Gud extra överraskad
och glad om han finner dig vakande, och lönen för det blir desto större ju fler det är som sover. 

V. 2: Inkarnationen, att Gud blev människa, och att Jesus är Messias, är enligt Johannes den 
sanna trons kärna, och den som förnekar det är inte en sann kristen. Andra religioner har andra
kriterier på vad som är en sann troende. Men jag tror inte Johannes menade en teoretisk tro på 
dessa ting, inte gudaktighetens sken, utan jag tror att han menade en tro som tar sig uttryck i 
praktisk helighet och sanning. Vad är att i praktiken tro på att Jesus är Kristus, kommen i köttet? 
Det är att låta Jesus vara ens kung, ty ordet "messias" betyder kung. I praktiken. Och vad är att 
i praktiken tro att Jesus är Kristus kommen i köttet? Det är att låta Kristus komma i ens eget kött, 
att själv inkarnera gudomligheten, att bli ett helgon enligt Nathan Söderbloms definition av helgon: 

"Helgon är den, som i sitt väsen, i kärlekens gärning, i gåvornas helgande åt Gud och bröderna, 
i bönens och gudsdyrkans innerlighet och glöd visar att Gud lever, och som således hjälper andra 
att tro på den Heliges majestät. Helig är den som hör Gud till och sålunda i sin erfarenhet och i 
sitt leverne uppenbarar  något av Guds makt." 

(Nathan Södersbloms tal vid invigningen av Svenska Margaretakyrkan den 20 december 1925.) 

Apostlarna uppmanar oss till att bli inget mindre än helgon. För apostlarna var det att vara helgon 
så normalt att de kallade medlemmarna i sina församlingar för "de heliga i den och den staden", 
alltså för helgon, ty "helig" är en synonym till "helgon". Ribban är betydligt lägre idag för vem som 
kan räkna sig som kristen. På apostlarnas tid betydde ordet kristen "en mini-messias", det är den 
gammalgrekiska betydelsen av ordet.  

V. 3: Johannes är så sträng att han kallar dem som inte i sitt liv bekänner Jesus, i praktiken tror
på Jesus, för att vara av Antikrists ande, lite i samma stil som han kan säga att de som syndar
är av djävulen. Med andra ord, om man inte är ett helgon, är man av Antikrists ande. Så sträng 
är Johannes. Redan på Johannes tid var denna anden verksam, Antikrists ande, som vi ser idag 
i sin fullaste blomning, med hela teknologiseringen och mekaniseringen av tillvaron.