Forest Man

Kapitel 4, v. 4-6:

4.  I, kära barn, I ären av Gud och haven övervunnit dessa; ty han
      som är i eder är större än den som är i världen.

 5.  De äro av världen; därför tala de vad som är av världen, och
      världen lyssnar till dem.

 6.  Vi åter äro av Gud.  Den som känner Gud, han lyssnar till oss;
      den som icke är av Gud, han lyssnar icke till oss.  Härpå känna
      vi igen sanningens Ande och villfarelsens ande.

Min kommentar: V.4: De troende har övervunnit Antikrists ande eftersom de är av Gud, de
har sitt upphov i Gud, är födda av Gud. Och inte bara av denna orsak, utan även p.g.a. att 
Gud är större än Antikrist och djävulen, den som är i världen, dvs. civilisationen. Detta är 
en viktig punkt, att Gud är större än djävulen. Djävulen är inte Guds motpol, som en lika stark 
motspelare till Gud i det kosmiska dramat, nej tillvaron är inte dualistisk på det sättet, djävulen 
är en loppa i Guds ögon, och han kan när som helst göra slut på honom, men väljer att inte 
göra det. Inte än. Varför är hans eget mysterium. Djävulen är en skapad varelse, och Gud är 
oskapad, de tillhör helt olika kategorier. Djävulen är begränsad, Gud är oändlig, djävulen har
begränsad makt, Gud är allsmäktig, osv. En gång skall Gud stänga inne djävulen i stoftet, i 
mikrolivet, och där skall han frälsas genom senilitet och glömmas bort i all evighet. 

V.5: "Världen" här kommer från det grekiska ordet "kosmos" och innebär här i den första delen
av versen den stora massan av ogudaktiga människor. I förra versen innebar ordet "civilisationen". 
Det innebär det också i mitten av vårt vers här; "därför tala de vad som är av världen", dvs. civi-
lisationen.  De som är av Antikrists ande, har sin hemvist och sina rötter bland de ogudaktiga, 
och talar därför bara om "civiliserade" ting, ting som civilisationen, inte Guds rike, handlar om. 

V.6. "Vi åter äro av Naturen, Naturens rike, Guds rike. Den som känner Naturen, han lyssnar till
oss, den som icke är av Naturen, han lyssnar icke till oss." Det som gör att jag kan sätta likhets-
tecken mellan Gud och Naturen, är att Naturen med stort N först och främst är den osynliga natu-
ren, som är mest himlen, paradiset (ett litet område i Hades är helvetet, men det är så ofattbart litet
i jämförelse med den osynliga naturen i stort att det knappast märks. Det är heller inte en del av 
naturen, utan är en civilisation).