Vad är Hades, Sheol, dödsriket?
En av de viktigaste läropunkterna i min lära om livet efter döden har länge varit att man sover i Hades, som är i mikrolivet, efter döden. Bara de som uppnått det samma som Kristus, dvs. kroppslig uppståndelse från de döda, är fullt vakna i livet efter döden. Dvs. människor som Henok och Elia i Gamla Testamentet. De övriga sover i olika grader av medvetenhet, beroende på hur onda de är. I himlen i Hades är man vaknare ju godare man är, i helvetet är det tvärtom. Där vill de godaste sova drömlöst istället för att kriga mot himlen i sitt drömliv. Hades består alltså av två avdelningar, himmel och helvete, och sedan har du Uppståndelsens värld, dit de uppståndna går, och dit också växterna och djuren går.
Vilken värld är det man besöker i nära döden-upplevelser (NDU:r)? Det är den mest lucida, eller vakna, delen av Hades. Det är inte Uppståndelsens värld. Det är viktigt att betona. NDU-världen är en drömvärld, en slags vakendröm, och utspelas i myternas och sagornas värld. Det var den mest lucida delen av Hades som t.ex. Swedenborg (1688-1772) besökte. Han besökte drömvärlden, inte verklighetens Uppståndelsevärld i livet efter detta. Det är en gigantisk skillnad. Lika stor skillnad som det är mellan dröm och verklighet i detta liv. Ingen dödlig har fått se verklighetens Uppståndelsevärld i livet efter detta, ty ingen kan se Gud och leva. Det är därför informationen man får om livet efter detta från NDU:r och syner är så kaotisk och motsägelsefull. Jag har aldrig klarat av att bygga en åskådning baserat på detta material, grunden glider bort för varje försök. Nej, NDU:erna är lika kaotiska som drömlivet och det av ett skäl. Dock kan de kännas mycket verkliga, det kan vissa drömmar och visioner och astralresor ock. Graden av verklighetskänsla gör det inte till mindre dröm. Men bara för att det är dröm betyder det inte att all information dessa drömmar ger är falsk. Nej, ju mer lucida, eller vakna, drömmar, desto större är chansen att de skall innehålla sanning. De dunklaste drömmarna är ofta också de mest meningslösa.
Men allt det här innebär alltså att Jehovas Vittnena och Adventisterna har rätt i frågan om livet efter döden. Att vi inte är vid medvetenhet efter döden, utan sover i jordens mull intill uppståndelsens dag. Luther lär ha lärt något liknande. Och i detta tillstånd går tiden otroligt fort, likt den gör under nattens drömmar, det är en behaglig slummer för alla, därför går tiden extra fort. Och drömmarna läker och helar. Så det kan kännas som om tusen år är som en dag, slik också Skriften säger att Herrens tidsuppfattning är (2. Pet. 3:8). Vi går in i Herren när vi dör, och får följaktligen också Herrens tidsuppfattning.
Varför sover vi? Det är ett skydd mot lidande, vi skulle inte klara av att vänta på Herrens Dag utan denna sömn. Bara de Uppståndna klarar det, så klart ser de, och en sådan glädje har de. Gud är så barmhärtig att han söver oss ned i Hades, sederar oss i mikrolivet, för att vi skall slippa lida. Vilken god Gud vi har.
